Det är måttligt kul just nu. Tänkte prata med Psyko H om läget, men när jag väl kom dit fixade jag det inte. Att be om hjälp från vården kan låta bra i teorin, men i praktiken känns det livsfarligt att försätta sig i den beroendepositionen. Jag gör det ändå, men inte med lätt hjärta.
Idag känns det som om någon stirrar på mig bakom ryggen. Tänker att det nog går över, att det blir inte värre än så här.
Nu är jag back in the cyberspace :) Det känns bra när servisen går så fort :) Men med 49 nya mail och 79 nya blogginlägg på bloglovin så har man en del att ta igen, plus en massa andra sidor man inte besökt över helgen :)
SvaraRaderaAtt be om hjälp är inte alltid en självklarhet och jag vet hur mycket det kan ta emot. Förhoppningsvis så kan man gå hem och samla lite mer mod till nästa gång och försöka en gång till.
Skam den som ger sig :)
Hoppas du haft en bra helg.
Kram
Funderat på att skriva ner dina tankar och ta med dig?
SvaraRaderaKanske lättare att formulera på papper hur du känner än när du sitter där i stolen för "grillning"?
Kram
Tack Maria och Kimmi. :)
SvaraRaderaDet är mindre en fråga om hur jag ska formulera mig än om jag vill säga något alls när det kommer till kritan. Efter alla dessa år tycker jag fortfarande att det är ett visst mått av tortyr att prata med vårdfolk. Skulle inte göra det om jag såg andra utvägar, men det går inte att belasta familj och vänner hur mycket som helst, särskilt inte med saker som de inte kan göra något åt. Pest eller kolera.