fredag 6 februari 2009

Avvänjning

Tack tack för era gulliga kommentarer. *Kinderägg till alla*

Förvänta er dock inga långa utläggningar eller bloggbesök från min sida ännu. Utsättningsbesvären har slagit till. Illamående, yrsel, huvudvärk, blä. Fick gå hem från jobbet. Men det kommer ju att gå över.

Har dessutom en trasslig vänskapsrelation just nu. Orkar inte med, samtidigt som jag själv nog skulle tagit det hårt när jag mådde som sämst om någon tagit avstånd för att jag var för negativ. Jag är osäker på vad man kan kräva. Själv har jag försökt uppträda civiliserat även när jag varit suicidal, och dessutom sökt och tagit emot hjälp från vården även när det jag erbjudits inte varit ett perfekt alternativ, men det kanske man egentligen inte kan begära av någon i kris. Jag kan inte vara så säker på att jag vet vad som är bäst för en annan person. Men jag känner rätt lite empati, det är bara dåligt samvete från min sida, och jag är inte säker på om det vinner över min egocentricitet.

Äh, jag ska nog fortsätta att icke-konfrontera ett tag till. Inte ens att sitta vid datorn känns bekvämt idag, det får nog bli soffan och Discovery channel nu.

6 kommentarer:

  1. Ta hand om dej! Svårt det där med att vara en god vän resp. respektera sina gränser och värna om sitt eget mående. Det kan ju inte ligga bara på dej att rädda vännen? Vad är det du sätter ut? God bättring

    SvaraRadera
  2. Tack Kimmi, Dagsspan och Bloggullet. Pep är alltid välkommet. :)

    Det känns lite svårt att veta hur det ser ut runt omkring min kompis, vi bor inte i samma stad, ibland säger hon att hon tappat kontakten med alla och inte har någon att prata med, och ibland har hon gjort saker med en eller annan vän, så jag är osäker. Hon har ratat ett antal terapeuter, vägrar mediciner, vägrar psykakuten, samtidigt som hon konstant pratar om att hon behöver hjälp. Jag känner mig rådlös. Nu har jag åtminstone utväxlat några korta sms så jag tänker lägga det hela på hyllan några dagar.

    Jag håller på att sätta ut Risperdal. Jag hoppas kunna minska viktuppgången, men det är också att jag hoppas klara mig utan neuroleptika, vill helst bara ha det som akutmedicin om det krisar. Än så länge känner jag av typiska utsättningsbesvär men ingen återkomst av grundsymptom (inga humörpendlingar annat än lätt grinighet över att må illa, inga skumma meddelanden i dagens datum eller demontentakler i nacken) Så det finns hopp.

    (Stavningskontrollen i Firefox är riktigt skojig, den ok:ar 'demontentakler' men inte 'sms' )

    SvaraRadera
  3. Tänk på Dig dig och bara dig just nu. Du ska komma först.
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Tack Galenpanna. Jag är klart mer självisk nuförtiden än jag har varit och det är inte bara på ont.

    SvaraRadera