Redan i början av 2005 klagade jag på att jag fått så svårt att läsa böcker. Hittar fler tillfällen då jag slutat på egen hand med medicinerna och sedan alltid överdoserat (en läskig gång blev det hjärtintensiven) eller skurit mig mycket. Kanske nyttigt att se det så här i svart på vitt, tanken finns ju alltid i bakhuvudet att jag ska minsann inte behöva några piller.
Och bloggarna från uppåtdagarna inleds allt som oftast med "Vaknade tidigt jättepigg, tog en liten sväng till köpcentret" *asg*
Känner igen det där...
SvaraRaderaLänkar till dig från min blogg, hoppas det är okej!
Inte bra att åka till Köpcenter ;-)
SvaraRaderaHej puffan, klart du får länka, tack för äran!
SvaraRaderaKimmi, darling, du har så rätt. Varför är shopping det roligaste man kan tänka sig just när man inte alls borde..? (jaja, bortsett från det då... ;))
Jag har accepterat att jag äter piller och kanske får göra det resten av livet, är mest rädd för biverkningarna. Jag tänker att varför ska man låta bli att ta piller och må sämre, när man kan må bättre av att ta dem. Det tog ju lång tid att övervinna motståndet att ta dem. Och det är ju ett lotteri vilka som passar bäst, det kanske är piller som jag hade mått bättre av än de jag har nu. Jag orkar inte med avtrappningar och att pröva nya sorter, det är så jobbigt.
SvaraRaderaKramar
Bloggullet - jo det här med piller är nästan en egen värld, så mycket att tänka på. Större delen av tiden kan jag acceptera det nu. Ibland känns det hårt. Förr har jag hållit på mycket fram och tillbaka, därför är det lite nyttigt för mig att läsa om hur illa det faktiskt gick när jag slutade ta dem.
SvaraRaderaKram!