måndag 16 februari 2009

Sammanfalla

Idag var det bara jag och en tjej till på jobbet. Vi snackade en del på fikarasten. Det visade sig att vi har samma psykläkare. Hur liten kan världen vara egentligen?

3 kommentarer:

  1. Det var lustigt, det har jag också varit med om när jag gick i en aktivitet ordnad av FK. Du kämpar på, känns det bra?
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Haha...jag förföljer visst Bloggullet i kommentarerna idag :-)
    Samma rss-läsare månne?
    Hoppas det går bra för dig. Att jag skulle hitta ngn som går till samma läkare som jag i den här Hålan (Trelle) finner jag osannolikt då alla tycker det är såå skämmigt, och sååå pinsamt att vara psykiskt sjuk. Det ger jag fan i. Jag är som jag är. Take it or leave it. Och dem som lämnar lever jag lika bra förutan.
    Kramen.

    SvaraRadera
  3. Bloggullet - ärligt talat känns det sådär. Alla är ju snälla och så, och jag försöker göra allt så bra jag kan, men jag är egentligen rätt ointresserad av jobbet så det är svårt att känna sig inspirerad.

    Kimmi the Stalker ;) - jag tror nog att folk tycker att det är skämmigt här också. Har bara råkat snubbla över några enstaka med egen erfarenhet som sjuk eller närstående. Tycker du gör rätt, man kan inte ducka alltför länge, då blir man krokig i ryggen.

    Kram på er!

    SvaraRadera