fredag 20 februari 2009

Ryck

Ägarna till det lilla företaget där jag arbetstränar har varit borta på sportlov den här veckan, så det har bara varit ett par personer där och så jag. Lugnt och skönt på något sätt, trots att jag säkert har gjort lika mycket. Tjejen som också är psykfall är väldigt lätt att jobba med, och den lite äldre bokföringsdamen är rolig. Jag känner också skillnad på att jobba bara 2 timmar, då orkar jag med.

Var hos sjukgymnasten igår. Han vred och vände och tryckte på mig igen. Sen drog han hårt och länge i mitt ben medan jag låg på britsen, och det kändes genast bättre. Jag var knappt stel alls när jag skulle upp ur sängen imorse. Lite ont gör det fortfarande när jag går men jag tror det är på bättringsvägen. Jag frågade honom om hur jag bäst ska träna, vill komma igång igen, och han skrev ut ett FaR, fysisk aktivitet på recept, så jag fick billigare träningskort på Friskis&Svettis. Praktiskt. Nu ska här cyklas träningscykel.

Jag har fått Parkinson light, händerna skakar och rycker. Eftersom jag vill ha en biokemisk förklaring på allt så kom jag fram till att det är Risperdal-utsättandet. Slut med dopamin-hämmandet>dopaminmolekylerna släpper loss fullt ös bland neuronen>Parkinson. Det kanske inte är sant alls men det ger en illusion av sanning. Hursomhelst lär det gå bort snart.

Borde höra av mig till några men jag har inte lust. Inte depressionsapati, jag känner bara inte för att ta mig an andras problem. Det slutar väl med att jag inte har några vänner. Just nu känns inte det så hotfullt.

5 kommentarer:

  1. Ibland orkar man bara inte med andras problem. Det bästa man kan göra då är nog att avvakta så kan man komma tillbaka sen när man känner sig starkare.
    Har haft det så själv nu i en vecka och inte orkat med någon, knappt mig själv heller. Så jag lät bli och det var det bästa jag kunde göra just då. Bra vänner försvinner inte, dom finns kvar även om man inte orkar en period.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Just det här med vänner är mitt problem under de senaste åren, jag har grubblat på det här med relationer och vänskap ur alla möjliga perspektiv. Jag orkar inte heller höra av mig som jag borde, orkar inte hålla uppe sociala nätverk och nu känner jag mig ganska ensam. Jag vill ju ha vänner, även om jag ibland inte orkar med dem.
    Nu blev det en novell igen.;0)
    Jag ska maila dig för jag är ju nyfiken.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag tassar omkring i skuggorna :-)

    SvaraRadera
  4. Maria - ja jag känner mig tillslut som en hycklare om jag sitter där och säger "jaha, mmm" medan jag tänker på något helt annat...

    Bloggullet - jo, så är det för mig också. Faktiskt var jag nog bättre på att hålla i sociala kontakter för några år sen när jag mådde riktigt kass, då var jag liksom inte försiktig om mig själv, nu försöker jag skydda mig själv mer. Men det är svårt att hitta rätt balans. Maila gärna. :)

    Kimmi - jag ser dig! :) Du har en superhjältinnedräkt på också...

    SvaraRadera
  5. Telefonerna ringde å ringde,jag skulle ringa upp med det blev aldrig så! Nu sitter jag här ensam fy fan! Försök att ringa tillbaka det kommer göra det bättre längre fram....kram/f

    SvaraRadera