fredag 2 augusti 2013

Loser

Skulle varit social med släkt ikväll, men jag känner mig så mentalt ur form så jag bangade ur. Svårt att beskriva det där, när hjärnan bara tvärdör som en trasig motor. Somnade i eftermiddags efter promenaden, trots att jag sovit massor. Nu får simningen stå på i bakgrunden och jag försöker att åtminstone läsa en eller annan blogg.

Jag har faktiskt aldrig tittat på Biggest Loser, bara sett trailers, men häromdagen halkade jag in på vad jag tror var den australiensiska varianten. De tävlande hade hållit på i tre månader och tappat en hel del vikt. Sedan pratade de om hur det var före programmet. "Jag var olycklig, ful och ensam." "Min familj fick skämmas så mycket för mig" Det där med skam återkom. Sällan har det slagit mig så hur vi moraliserar angående utseende. Det är din plikt att vara konventionellt vacker så din familj slipper skämmas. Om du inte är vacker är du dömd att vara ensam. Visst har jag köpt samma tankemönster, förbannar mig för att jag är tjock och använder smink och kläder för att förändra mig. Men hur sjukt är det inte egentligen?

(Jag har full respekt för att det finns personer som behöver gå ner i vikt av diverse skäl. Det jag tycker illa om är att folk ska behöva göra det för att slippa bli mobbade - av andra eller av sig själva. Åh vilken originell slutsats ;) Äh, jag blev bara lite tagen av situationen.)


4 kommentarer:

  1. Håller med dig om att vi är alldeles för fixerade vid detta om hur vi ser ut. Självklart mår ingen bra av övervikt, men att bli mobbad för det är fördjävligt. Ha en fin helg nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det är åtminstone riktigt varmt här! 31 grader idag. Vi äter jordgubbar och mår bra.

      Kram!

      Radera
  2. Tyvärr är det så.. och de som styr världen tjänar på oss iochmed detta tankesätt och mönster.
    Skulle vilja prova ett stamliv för något år. Träffa en äkta Schaman. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan faktiskt tänka mig dig leva stamliv! Vem vet vad som händer i framtiden?

      Kram!

      Radera