onsdag 24 juli 2013

Resår

Idag har jag bundit upp mig på att gå ut med ett par hundar mitt på dagen, eftersom någon bad snällt. Det är jättegulliga små hundar så det blir väl bra, fast jag suckar inombords över att jag har svårt att inte ställa upp trots att jag är så trött. Jag vet att jag låter gnällig. Borde vara glad att jag alls har vänner. Och det är jag. Jag är bara så där grinig som man blir när man inte riktigt orkar. Men senare i eftermiddag ska jag åka med Mannen till en liten undangömd klippstrand.

Imorgon träffas bippogruppen. Det är inget måste, jag vet, men nu har jag sagt att jag kommer...

Så blir det Göteborg i helgen, men där kommer jag mig äntligen för att dra en gräns och ska inte börja ringa runt och stämma träff med kompisar också, det får räcka med att umgås med ungarna och så ska jag strosa runt ensam lite på fredag. Plötsligt känner jag att det kan bli riktigt bra.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är helt fantastiskt att du känner dig själv så väl att du vet när du ska dra i bromsen!

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, har ju tillbringat åratal nu med att "lyssna inåt" så nån jäkla koll ska jag väl ha. Ibland.

      Kram!

      Radera
  2. Den där munnen som tackar ja till allt möjligt. Vad ska vi göra med den;)???
    En undangömd klippstrand kan vara balsam för själen.
    Ha det gott. Och håll hårt i din broms.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Munkorg? ;)
      Tack, ödet bromsade åt mig idag, regn och inställt möte. Skönt.

      Radera