Kastvindar

Det har tickat på, bara korta lugna stunder, sedan kompisar som vill bada och åka hit och dit, och jag tycker att det låter roligt för stunden så jag säger förstås ja. Är så trött nu. Det är ingen annans fel än mitt eget, käften som säger ja sitter i mitt ansikte. Och så tänker jag att det har ju ändå gått bra i år, inga riktiga krascher, så jag kanske kan tänja lite på gränserna.

Äter massor, hela tiden, sväller upp som en ballong. Kanske en stressgrej. Positiv stress mestadels, men dock.

Har varit vaken sen sju, så nu är det väl hög tid att komma i kläderna också. Jag har tjugo ljusblå naglar så det får bli vit klänning, inte för att det spelar någon roll.

Något kryper längs ryggraden, bökar runt, en alien som vill ut. Jag vet inte riktigt varför men jag är ju egentligen härdad så det borde inte heller spela någon roll.