söndag 18 mars 2012

Låtsaslek

Den kemiska kryckan fungerade och jag sov ett par tre timmar till. Har bedövat mig på annat sätt med skidåkning på höjden och tvären (väl förankrad i tv-soffan) och en eller annan kaffekopp. Ställt in alla kanaler ordentligt på nya tv:n *pust*.

Lite ledsen fortfarande, av och till. Sånt där som bara kommer hux flux och är så svårt att tackla för att jag faktiskt inte vet vad som utlöst det. Mardrömmen? brukar jag oftast kunna slå ifrån mig. Vaknade för tidigt? kanske. Eller inte. När jag inte vet den direkta orsaken får jag bara flyta med och vänta på att det ska lägga sig igen. Svårt att inte oroa sig lite, inne i hjärnans mörkaste skrymslen: är det början på något värre? Jag är oerhört trött på att behöva barnvakta mig själv, notera tidiga tecken och försöka parera innan något bryter ut. Vill att jag bara ska kunna vilja bort sjukdomen.

Nä, jag får försöka göra något konkret istället. Finns rätt mycket disk i diskhon och alltid någon maskin tvätt att köra. Kanske duscha och klä på mig så här efter fyra på eftermiddagen... Spela normal. Fake it 'til you make it.

Nu känner jag att jag egentligen inte orkar med något datakör så bloggläsning får det bli en annan dag. Men ha det bra alla ni underbara därute. ♥

10 kommentarer:

  1. vackra kvinna!
    jag leker sanning hela dagarna. är en sann mamma iofs, men där slutar det.
    orkar för barnen. det glimrar till ibland :)
    men jag har bloggen nu - den är jag restrerande.
    där vet jag att jag är jag men ändå skärpt.
    jag kör schema på det mesta. annars inget.
    upp å hoppa, in i duschen. hurtigt på med kläder, frukost på bordet.
    det funkar - åtminstone det.
    men det där tröga sirapslivet, meningslösheten.
    suck. den gör mig fet.
    kram du min fina vän ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tungt att gå i motlut. Man måste för barnen. Visst. Men man vill ju mer...
      Kramar kära du ♥

      Radera
  2. Du behöver din tid precis som vi andra till och från. Att vara observant på tidiga tecken är ett heltidsjobb. Men övning ger färdighet.
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har väl helt enkelt inte fullt ut accepterat läget... och så kommer förnekelsen in.

      Kram! ♥

      Radera
  3. Tänker på dig och känner med dig.
    Massa kramar <3

    SvaraRadera
  4. Usch va trist det är att inte vara kurant! Och om viljan kunde förflytta berg.......kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du fattar vad jag menar...

      Kram! ♥

      Radera
  5. Håller med dig om att barnvakta är jobbigt.
    Är jag bara glad eller håller jag på att sväva upp i det blå till exempel.
    Stor kram och hoppas på att morgondagen är lite lättare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Alla känslor blir suspekta. Min kontaktperson säger att man visst kan vara glad och ledsen som "normal", men jag vet ju aldrig om min glädje är början på något skruvat, eller om mina tårar slutar på psyk. Man blir bara så trött.

      Tack och kram tillbaka!

      Radera