Plånboksjympa

Har lufsat runt i mina egna hjulspår ett par dagar och mått bra. Fick nya glasögonen igår, väldigt trevligt att se skarpt. Jag hatar vintern men det tillhör ju liksom standardrepertoaren, inget att hetsa upp sig över.

En av mina hemliga laster upphöjdes till trend(?) imorse då Jessika Gedin i SVT:s morgonsoffa bekände att när hon behöver stressa av så tittar hon på TV8:s "En plats i solen" och "En plats på landet". Det är underbart hjärndöda program där personer i rätt makligt tempo tittar på hus. Sen bestämmer de sig för ett som de kanske skulle vilja köpa. Eller inte. Jag är jävligt ointresserad av hus, har aldrig haft något och kommer aldrig att skaffa något. Kanske just därför blir det som någon sorts zen-meditation.

Praktiserar att gå på långa shoppingrundor utan att shoppa mer än någon enstaka smågrej. Nyttigt nyttigt. Det är inte så utpräglat svårt dock när man inte är hypoman. Dagens inköp landade på 40 kr för ett läppglans, det kan jag leva med. Har en kreditskuld från när behovet upplevdes som större än plånboken som jag pytsar in lite på då och då, annars känns det lugnt den här månaden nu när jag inte planerat att resa någonstans. Trots att jag har rätt låg ersättning från FK (och dessutom en tröstshoppande läggning) och Mannen har ett lågstatusjobb (får man säga så? det är ett jävligt viktigt jobb, bara inte så fiiiiint) så klarar vi oss. Kan inte beskriva hur skönt det är. Har varit med om att leva på luft så för mig är det här extremt lyxigt, att bara köpa det bröd man vill ha och inte det billigaste. Sen blir vi snart fattigpensionärer och får leva på kattmat (allvarligt).

Mitt i min stillsamt nöjda dag slog mig plötsligt, från var vet jag inte, insikten om att jag aldrig kommer att få en utbildning (A. nuvarande bristande mental förmåga  B. även om A inte fanns, inga mer pengar från CSN). Jag sörjer det mer än något annat i livet, det är ett ont som inte för något gott med sig. Känner mig lite mer dämpad ikväll men jag får väl diska eller nåt.