Nåja

Efter att ha startat om dagen gick det bättre. Mannen är så oförtröttligt gullig.

Ägnade mig åt lite nätshopping i förrgår, wheee, och ett paket smycken kom idag, blev mycket nöjd med pärlhalsbandet men de hade inte skickat mig det andra halsbandet utan något hänge jag inte beställt. Mailade kundtjänst och ta i trä, fick ett vänligt svar inom en halvtimme. Något blidkad åt jag skinksallad med Mannen. Hoppas ett berlockarmband kommer imorgon, förutom att jag gillar dem vill jag ha ett i symbolsyfte, en berlock för varje månad jag varit skadefri. Rätt löjligt antar jag men jag känner fortfarande ett behov av bekräftelse för att jag sköter mig, om inte annat från mig själv.

Det gäller nog en del olika grejor, saker som kan verka självklara för "normala" människor... att gå på födelsedagsfest, dammsuga, lägga sig före midnatt, prata med morsan i telefon, låta bli att gå ner till ån och hänga sig... Jag kan knappt ta något för givet längre.

Skulle ha tagit mig till banken för att byta namn på visakort och sånt, Mannen skulle skjutsa mig men bilfan startade inte. Extrabatteriet hade dessutom blivit torrt och urladdat, så vi fick ta in det i lägenheten och fixa till det, och då var klockan över tre. Inte för att det spelar så stor roll, banken står kvar. Egentligen var det bra, för då hann Mannen upptäcka och åtgärda problemet innan han skulle till jobbet. Se där, positivt tänkande!

Får bli en kväll i vårdapparatens tecken, först "Sjukhuset" och sen "House". Den miljön är ju ens andra hem nu. *suck*