söndag 27 april 2008

Efterfest

Vi inledde dagen i bästa stil med att kolla på "Psalmtoppen" på tvåan. Nu är jag förstås inte troende men programledaren är svår att motstå, och så fick man höra Freddie Wadling sjunga "Barnatro". När tv-gudstjänsten drog igång zappade jag dock bort, och Mannen gick till jobbet.

Gjorde inte ett piss halva dagen, men till slut kom jag igång. Gick och handlade mjölk, storstädade balkongen. Vi satt där typ två dagar förra året och jag orkade aldrig göra iordning. Nu slängde jag en massa fula och/eller trasiga krukor och ett gammalt murket bord, skurade av utemöblerna, planterade lite. Vi kunde sitta där och äta lasagne sen, 20 grader och sol, yes!

Buketten med rosa pioner och nejlikor håller på att vissna till slut, men de är så vackra. Som änglar och prinsesstårta. Efter bröllopet bestämde jag mig för att köpa snittblommor till mig själv då och då, jag njuter verkligen av dem. Lite är det en sorts belöning också, för att jag sköter mig så pass bra med sömn och sånt, skär mig inte och gör inga konstiga saker med pillren. Ibland känns det som att jag förtjänar att slippa skräckväldet. Inte alltid, men ibland.

Imorgon måndag, terapidag. Just nu är jag storartat omotiverad. Orkar inte bry mig om felaktiga tankemönster och djupa förklaringar av vem jag är, skiter i varför jag känner som jag gör och alla smarta metoder för att hantera den ena och det andra och det tredje... är rädd för att rubba den känsliga balansen, sparka undan benen på mig själv. Tröttheten är monumental, flera års samlad kamp och misslyckanden, alla människor, levande och döda, som jag bär i mitt huvud och mitt hjärta. En Winnerbäck-rad dyker upp, "kan du leva vid en brant med ena foten över kanten", nix, bara för att jag har gjort det betyder det inte att jag klarar av det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar