lördag 26 april 2008

Översvämning

Gick på födelsedagsfirandet. Det gick. Men fy fan vad det kröp i kroppen. Åtta personer vid bordet och man ska hänga med i konversationen och skratta på rätt ställe samtidigt som man äter en gigantisk trerättersmiddag. Att umgås med folk finns på topplistan över jobbiga saker, man måste vara så mentalt närvarande och kan inte filtrera bort en massa intryck. Jag är för det mesta hyfsat bra på det, men det kostar. En psykisk översvämning och jag vill skära hål och släppa ut vatten.

Annars är det rätt lugnt på den fronten när jag inte är deprimerad, tänker inte så mycket på det utom när jag stör mig på ärren, fan också att de ska ta så lång tid att blekna. Februari, och det tar väl något år minst. Jag är otåligt trött på långa ärmar, men jag vet inte om jag någonsin blir av med dem (ärmarna alltså). Tänkte ändå igår att jag kanske aldrig mer kommer att sy ihop armar och ben, och det kändes bra vilket i sig är ett definitivt fall framåt. Men jag undrar vad äldrevårdspersonalen kommer att tycka när man sitter där på hemmet (nu när jag inte ska ta livet av mig innan jag kommer dit).

Borde skippat vinet igår, även om det bara var något glas. Alkohol är ett emotionellt förstoringsglas. Det har sina fördelar, jag försöker nästan aldrig supa bort mina sorger för jag vet att det blir sämre omgående. Dricker gör jag när jag är uppåt. Jag har en flaska bubbel på lut, men nu måste jag vänta några dagar tills den här spänningen släpper.

Mannen jobbar idag så jag kan med liv och lust gå in i isoleringen. Ska plantera balkongblommor. Såna där lila och såna där vita och såna där blå, orkar inte tänka efter vad de heter. Förra sommaren odlade jag så gott som ingenting, vi satt knappt på balkongen. I år ska det jävlar i mig bli skillnad. Det ska bli massor av sol och grillkvällar, så det så.

Jag heter S och jag är koffeinist. Det har jag inga som helst planer att ändra på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar