torsdag 1 maj 2014

Rekyl

Vi kom hem tisdag kväll. Sedan sov jag 13 timmar och vaknade med en själ som en dammråtta. Det gamla vanliga. Händer alltid, kommer alltid som en chock.

Det tristaste är att även om jag intellektuellt har tillgång till minnena från Stockholmsresan så är känslan inte tillgänglig längre. Det där "tänk tillbaka och minns hur roligt det var" finns inte på riktigt.

Jag är så trött i kroppen också. Träffade Syster M igår, det tar 35 minuter att gå dit, på hemvägen kändes det plötsligt som att jag inte skulle orka ta ett steg till. Inte. Ett. Steg. Till. Det gjorde jag förstås, med ansträngning, men att tänka att två dagar tidigare hade jag gått i 2,5 timmar utan trötthetskänsla. Jag vänjer mig inte riktigt.

Mycket gråt i halsen. Två vänner hörde av sig men jag vill inte/orkar inte träffa någon. Är knappt ens trevlig mot Mannen. Jag försöker som vanligt hålla uppe en mask när jag möter ex. grannen, och ville inte låta alltför eländig när jag pratade med Syster M, eller med Dr C när han ringde (måste höja Ergenylen igen, blodprovet fortfarande för lågt). Till en viss gräns kan jag låta så där samlad och sammanhängande. Skärpa mig. Låta bli att peka på de svarta jättebläckfisktentaklerna som försöker bryta genom dörren på min lilla ubåt.

8 kommentarer:

  1. I takt med att jag följt din blogg, har jag lärt mig så mycket om mig själv.
    Och igenkänningsfaktorn är hög. Tyvärr.
    Hoppas din ubåt håller tätt ett tag nu. Så du kan få vila och andas ut. Och så småningom komma upp igen. Var rädd om dig. Och snäll mot dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo. Även om ingen någonsin sitter i en annans båt, så seglar en del av oss på samma vatten. Eller under.

      Har tack och lov inga inplanerade kriser just nu. Ville åka till Gbg men det måste vänta lite. Ja, bara att vänta.

      Radera
  2. Att det ska behöva vara såhär... Känner igen mig så väl (alltför väl!) och önskar att det fanns något som kunde stoppa detta. Att inte kunna resa/göra saker utan att få betala för det alldeles för dyrt...

    Jag skickar tankar och kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev en dubbelmacka den här gången, åka till storstad frestar på, åka till storstad när man redan är uppvarvad är visserligen underbart men inte hälsosamt.

      Tack, tankar och kramar tillbaka!

      Radera
  3. Även jag känner igen mig.....

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är väl några stycken...

      Kram!

      Radera
  4. Låter mina osynliga armar hålla om dig och ett svagt nynnade få dig att sova för att förhoppningsvis vakna utvilad och redo.

    Kramar i massor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var tydligen väldigt effektivt, jag somnade i tre timmar här på eftermiddagen trots att jag sov hela förra natten ;)

      Tack, kramar tillbaka!

      Radera