tisdag 20 maj 2014

Koko

Drömmer mycket framåt morgonen, varje natt. Mycket krångligt och jobbigt. En natt var det att Mannen stod i dörröppningen till sovrummet och såg väldigt hotfull och konstig ut, drogad eller som en sömngångare, nästan zombie. Jag var jätterädd och försökte försiktigt lirka med honom att gå ut i vardagsrummet. Svårt att riktigt beskriva men det var så oerhört obehagligt att känna så om den människa jag litar mest på i hela världen och aldrig någonsin känt mig rädd för. Då var det skönt att vakna!

Är inte riktigt i form ännu. Håller ibland upp en glättig yta men därunder krälar mycket ångest. Många skräckbilder kommer och går, och även om jag vet att de inte är på riktigt, att jag har diverse kroppsdelar intakta, så blir jag rädd, precis som en vuxen kan se på skräckfilm och veta att det inte är på riktigt men ändå bli skrämd.

Blir inte många knop gjorda. Det finns tusen "borden" men jag hittar ofta inte startknappen, antar att det är depressionen som dröjer sig kvar. Helst skulle jag vilja ha någon som sa åt mig vad jag ska göra en gång i kvarten. Egentligen det enda vettiga jag gjort i helgen var att fixa med Mannens nya mobil, det är hans första smartphone och jag är inne på min tredje så jag gjorde lite inställningar, laddade ner appar och sånt. Det är roligt, men när jag koncentrerat mig en stund på sånt blir jag trött-hispig i kroppen.

Äter verkligen massor och okontrollerat men går inte upp i vikt. Kraftig viktuppgång är en klassisk biverkning till den senaste medicinen, så en får vara glad så länge det varar. Saknar lite känslan av att sitta med en kopp kaffe på morgonen, men jag saknar däremot inte kaffet, kanske får satsa på örtte.

Sånt jäkla liv på koltrastarna härute. Det är verkligen tätbefolkat med kol- och björktrastar häromkring. Borde gå ner i dalen och lyssna efter göken som brukar bo där.

8 kommentarer:

  1. Hoppas att du får höra Väster Gök i så fall. Jobbigt då man drömmer så där konstigt. Förstår dig för då man har en massa måsten som ger en dåligt samvete och man inte orkar eller hinner så känns det inte bra. Hoppas att dagen blev rätt bra trots allt.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte hört någon gök ännu men håller öronen öppna :)
      Dagen har åtminstone varit lite bättre än natten.

      Kram!

      Radera
  2. Läskigt att drömma obehagligt om sin älskade.

    Vad är det för medicin?

    Själv väntar jag på läkarsamtal. Måste få bli av med Seroquelen.
    Litium är på tapeten som nästa försök...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ny medicinen är Ergenyl Retard (substansnamn natriumvalproat, Absenor och Orfiril är andra varunamn) En epilepsimedicin som är stämningsstabiliserande. Jag har dessutom en rätt hög dos litium. Livrem och hängslen. Eller ja... det är helt enkelt så att enbart litium verkar inte räcka, men den har ändå gjort tydlig skillnad. Ergenyl ska vara bäst mot snabba svängningar, den har dock inte så mycket antidepressiv effekt. Jag har också Voxra som antidepressiv, än så länge. Men ingen neuroleptika längre, det har jag haft i många år...

      Radera
  3. Kära vän, jag vet inte vad jag ska skriva för allt blir klyschor. Jag vill att du ska få må bra, jag vill att du ska kunna göra det du vill, jag vill att du ska få känna frihet.

    Det låter lamt, men jag hoppas att du förstår att jag menar det.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag förstår att du om någon verkligen menar det och jag tackar för omtanken.

      Kram!

      Radera
  4. Du är så grym på att skriva ner de känslor som du har, sätta ord på det som sliter och drar. Jag önskar att jag hade hat ett trollspö för då hade jag svingat det över dig och önskat stillhet och lugnt flöde i dina ådror.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar också att du hade haft det där trollspöt för vi är många i världen som skulle behöva lite förtrollning - men i brist på sådan magi får vi lita till ordens och kärlekens magi.

      Kram!

      Radera