Velpotta

Eftersom jag kände hur det började spritta i ben och hjärnceller häromdagen tänkte jag att jag denna gång skulle vara så där förnuftig och verkligen dra ner på all stimulans. Det fungerade tydligen för nu är jag seg som sirap igen. Känner ett distinkt släktskap med trögdjuren. Har saker jag skulle kunna göra, både nyttiga (det finns väl alltid) och mer för skojs skull, men beslutskommittén i min skalle har gått på semester.

Har iaf ringt mamma, hon hade blivit så glad för kortet, sa att hon brukar spara de jag skickar för att jag alltid hittar sådana lite speciella, det är ju kul. Hon har inte haft det så lätt alla gånger, jag tycker det är roligt att hon verkar i stort sett må bra, lite hälsoproblem för henne och min styvfar förstås, de är ju till åren, men de är ändå väldigt aktiva.

Kanske kan jag släpa mig ut i skogen? Tyvärr är det på andra sidan stan, men med en rejäl vattenflaska så.