Färdas med SJ i riktning hemåt. Det tuffar på.
Först: TACK för alla paushälsningar. Ni är så gulliga.
Jag är tämligen slutkörd. Social baksmälla så det skriker om det. Min mamma är snäll, min styvfar är snäll, men att umgås dygnet runt tär. Går inte riktigt att ha en djupare konversation, utan det blir vad den grannen och den grannen har gjort.
Sedan gamla minnen förstås, vilket blir riktigt läskigt eftersom det framhäver mitt numera usla långtidsminne. Särskilt trist blir det när mamma berättar anekdoter om mina barn och det är helt blankt för mig. Varför? Gissningsvis en rätt stor del ect, en del sjukdom, en del stress och en del ålder (fast min mamma är 72 och hon minns).
Jaja.
Låter som när jag träffar min släkt. Jag är fullständigt slutkörd efteråt.
SvaraRaderaHoppas du kan få vila och komma på banan igen när du kommer hem.
Kram
Jo, tack och lov är det lugn och fridfullt hemma. :)
RaderaKram!
Ja tröttheten tar ut sin rätt när det blir för mycket - det känner jag igen. Minnet är ett kapitel i sig..... jag minns dåligt bakåt i tiden och särskilt de här ca tretton åren jag varit sjuk...... Min mamma summerar dagen när hon går och lägger sig på kvällen och jag har glömt det mesta utan tänker mera på framtiden...... Verkligen synd att man glömmer! Man går miste om mycket liv då känns det som....
SvaraRaderakram
Känner framför allt att jag tappar sammanhanget med min familj när jag inte minns viktiga saker. Sånt som äldste sonens student t.ex. Och istället minns jag skit som jag hellre skulle glömma...
RaderaKram!
Man minns det man vill glömma och glömmer det man vill minnas. Ett citat som passar in på mig iaf och på många.
SvaraRaderaKram
Tyvärr är det nog så ibland...
RaderaKram!