lördag 20 april 2013

Mosad

Gick en halvlång sväng på stan med min kompis igår, strumpbyxor blev bytet men huvudsyftet var att träffas och umgås. På fiket lyckades jag spilla ut en full mugg kaffe över min kära vita jacka - jag glömde liksom bort mina litiumdarriga händer och försökte bära för mycket samtidigt. Klantigt. Som tur var gick fläckarna bort i tvätten sen. Men vi hade det iallafall trevligt, handlade mammakläder åt henne och sånt mysigt. Jag kände mig riktigt uppåt.

När jag kom hem drogs rullgardinen ner. Det susade konstant i huvudet och jag kände mig som i en annan värld. Mer än urlakad. Är trist när man blir så trött att man nästan får panik, man orkar inte ens gå och lägga sig, istället springer man och sätter på en tvättmaskin. Mannen var iallafall snäll mot mig.

Nu har jag sovit tio timmar men är fortfarande inte utvilad, så dagen får bli lugn och utan sällskapsliv.

10 kommentarer:

  1. Det låter inte så trevligt. Hoppas att vilan idag kan hjälpa dig. Att du ens orkar blogga om saken...
    KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag lider lite just nu av "om jag tar det för lugnt så däckar jag" och försöker därför kolla bloggar, fb, forum, you name it...

      KRAM!

      Radera
  2. Usch, känner verkligen igen det där att bli så trött att man nästan får panik, och därför försöker dölja det i massa aktivitet, och så blir det värre, och värre, och värre... Svårstoppat, det där.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy, jag har ändå blivit mycket bättre på att varva ner på senare år. Och upptäckt att världen inte går under för det. Men ibland faller man tillbaka till vanan...

      Kram!

      Radera
  3. Trist när det blir så. Hoppas att du mår bättre efter lite vila. Kram

    SvaraRadera
  4. Ja fy, hatar det där, att inte kunna stoppa sig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är man rätt knäpp... ;)

      Radera