Paj

Äldste sonen med sambo kommer förbi en sväng i em (de bor annars i Gbg). Det är jätteroligt och jag borde vara riktigt glad, men jag har svårt att känna den där äkta lyckokänslan. Det ligger ett grått moln över både mig och trakten.

Syster I insisterade på att jag borde träffa Dr C (efter att jag medgett mina obra tankar) så jag ska dit i em, mitt i alltihop. Jag vet inte riktigt vad det kommer att ge, kanske någon medicinjustering som vanligt, eller kanske ingenting. För övrigt så är han hyrläkare och kanske inte kvar efter augusti. En till vårdpersonal som försvinner (kanske). Visserligen är jag härdad, men det känns ändå otryggt. Jävla system.

Har tagit mig samman och städat hjälpligt, tvättat handdukar, tänkte göra en smulpaj på rabarber, äpple och hallon sedan. Kroppen på denna hemmafru-inkarnation släpar på tyngder, som ett fisknät. Men det hjälper ibland att spela normal, så normal får det bli.

Skyldig. Klarar inte av en helt vanlig liten semestertripp. Det såg så bra ut på papperet, vi hade en lägenhet för oss själva att ta det lugnt i, och jag snurrade överhuvudtaget inte runt i city. Men att umgås med folk tog ändå ut sin rätt, tydligen.

Coop då. Lägga rabarber på lite rabarber. Nicka och le.