Spöket hann ikapp mig. Förstås. I natt bet sömnmedicinen och jag har gått i vampyrofferdvala hela dagen. En sväng på stan som var en pina, ett par timmars socialt umgänge som var roligt och en rödglödgad järngaffel. Nu är klockan inte ens 20 och ögonlocken är tunga.
Varför kan det inte bara få vara som i början av veckan? Att få en aning av hur livet är när orken och friheten finns där, bara för att sedan åter fastna knädjupt i leran - jag vill inte.
Det är för jävligt när det vänder så. När en äntligen får se livets goda sida och så rycks det ifrån en... :( Det är så jäkla orättvist!
SvaraRaderaStor kram!
När det känns bra är det som om allt är normalt (även när det egentligen är lite för bra). Djupdykningen blir en chock varje gång, trots att man borde ha lärt sig.
RaderaNu blev det väl inte så farligt denna gång, jag står på benen.
Stor kram!
om jag kan likna pms vi lera/kvicksand så är det det som händer.
SvaraRaderajag blir helt värdelös.
vill bara sova. men det går inte hela dagen.
tjock som ett troll. skoningslöst ätande.
när blir man frisk från denna sjuka syn på mat???
Jag har oändlig tur och har knappt pms alls, så jag kan bara föreställa mig. Men suttit fast i leran har jag gjort många gånger...
RaderaMan kanske blir mer eller mindre frisk, olika grader i helvetet?
Så gott det låter med de härliga uppåtdagarna.En takvåning med havsutsikt eller hur var det nu du skrev =D
SvaraRaderaSnart kanske du sitter där med parasolldrinken och en god middag med goa gubben :)
Kram
Haha, önskar det vore så enkelt...
RaderaFör mig åtminstone är hypomani ett tidigt tecken på depression. What goes up must come down. Vet det, men att inse det är en annan femma.
Mer parasolldrinkar till folket!
Kram!
Carlyene skriver så sant. Att det aldrig kan få vara riktigt bra en längre tid. En vecka bara... mer begär jag inte just nu. Fängslad i min kropp och bara väntar på att få veta vad det är som fängslat den. Kram
SvaraRaderaAtt bara gå och vänta... usch. Jag gick själv flera år med olika diagnoser hit och dit utan att något passade helt. Man blir lätt uppgiven, vill ju för sjutton veta vad man ska göra åt saken! Hoppas så på att tant/fabror doktorerna ska klura ut hur man kan hjälpa dig.
RaderaKram!
Det är surt när verkligheten tränger sig på ibland.....! kram
SvaraRaderaJa den där j-a verkligheten...
RaderaKram!
Hade en sån sväng för inte så länge sen. Hann inte riktigt bli hypoman utan hindrade mig själv med neddrogning.
SvaraRaderaNu är jag tillbaka i det jämngrå igen dvs. tråkvardag.
Kram
Undrar om jag hade upplevt tråkvardagen som så jämngrå om jag aldrig upplevt hypomanier..? Fast vardagen är förstås lite tråkig även för "friska".
RaderaHoppas att du ändå får ha det "lagom" roligt.
Kram!