torsdag 18 september 2014

Lever

Under några dagar har jag mest läst och ibland skrivit på andra forum, så bloggandet har legat på is, men lever gör jag. :)

Mår hyfsat, inte perfekt men fungerande. Tror medicinomställningen lagt sig till vila nu. Ett av levervärdena (ALAT) är fortfarande lätt förhöjt, det ska hållas koll på var tredje månad tills vidare. Tycker faktiskt jag ibland har en mild obehagskänsla under höger revbensbåge när jag har ätit, så levern kanske inte är helt nöjd. Men det var en liten förhöjning bara och jag känner mig rätt trygg med att Dr C skulle ha sagt ifrån om han trodde att det är akut. Så jag kommer att ta mina prover och hålla mig alert på ev. uppdykande problem. Och vara försiktig med alkohol, värktabletter o.dyl. (som jag ändå sällan använder).

Har avslutat med Syster M, som jag nu får döpa om till Syster M1, fast vi kommer fortfarande ha viss kontakt eftersom hon håller i provtagningarna (litium, lever). Idag fick jag träffa Syster M2, jag hade fått intrycket att hon skulle vara psykolog men hon var sjuksköterska med Steg 1, samt hade jobbat många år som diakon. Första intrycket riktigt positivt, hon kändes enkel och varm. Fick dra mitt livs historia i korta drag, vilket inte är så kort när man är 50... satt där i en timme.

Det är lurigt, för när jag blir engagerad kan jag prata intensivt, och det är inte säkert att varken jag själv eller andra märker hur trött jag egentligen är. Kände mig mörbultad efteråt, så där att det fysiskt gjorde ont, och jag har haft en hel del skräckbilder i huvudet ikväll. Det betyder inget mer än att jag blev övertrött, samtalet i sig tyckte jag var givande.

Nä, jag ska nog bara dra ett streck här och sikta mot sängen.

10 kommentarer:

  1. Härligt med ett stabilare mående!

    Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det är väl på sätt och vis lite svårt att kategorisera det som "härligt" när det känns en aning utslätat, men det *är* skönt att kunna slappna av lite.

      Kram!

      Radera
  2. Bra med bra sjuksköterska! Däremot tråkigt om levern ska krångla. Man mår inte sådär jättebra varken psykiskt eller fysiskt om kroppen inte renar sig ordentligt. Hoppas det går över! Tack för dina länkar förresten. Mkt bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, på senare tid har jag haft tur med vårdpersonalen, utom någon enstaka slutenvårdsläkare. Var så säker på att jag kommer att vara alert när det gäller levern, går värdena upp mer eller det blir någon sorts tydligare symptom så måste det bli medicinändring. Det vore så himla synd dock, nu när jag till slut efter alla år har hittat en blandning som stabiliserar mig...
      Roligt att du uppskattade länkarna, barnperspektivet borde uppmärksammas mycket, mycket mer.

      Radera
  3. Glad för din skull att du mår bättre. Blev även glad av att läsa att du gör det som kräva av dig för att din lever ska må bra. Tyvärr är inte alla lika rädda om sig. Bra med kontrollerna var tredje månad, hade det varit alarmerande så hade du nog fått gå oftare.
    Hoppas att du fått vila dig och att du känner dig piggare efter ditt senaste besök hos syster M2.

    Önskar dig en trevlig kväll!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker hålla koll på levern, den är bra att ha kvar!

      Ser faktiskt fram emot att träffa Syster M2 igen nästa vecka, för det var givande även om det var utpumpande.

      Ha dig en riktigt skön kväll själv!

      Kram!

      Radera
  4. Du är så bra att klä saker i ord. Det där om att elda upp sig när man pratar om sig själv (med en förtroendeingivande person). Jag kan också känna känslan av total utmattning efter ett möte med vården. Och ibland undra om de förstår att jag faktiskt mår dåligt trots mina insikter och tilltro på framtiden.
    (Jag är ganska rörig i mitt huvud idag, men jag hoppas mitt budskap gick fram).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite knepigt, det där, när man kan hålla tråden i en konversation, ha ögonkontakt och skratta på rätt ställen, så tolkas det lätt som bra-mående. Så är man van vid att man ska bita ihop och inte oroa folk och allt det där. Jag är rädd för att framstå som hysterisk (bränd av alla turer inom vården m.m.) Logiska resonemang ska det vara. Dessutom har jag lite småsjuk humor och är skämten bara tillräckligt morbida kan jag lockas att skratta även om jag sitter på psykakuten. Någonstans inom mig kan jag längta efter att bara kasta mig på golvet och sparka och skrika.

      Nästa gång jag träffar Syster M2 ska jag iallafall berätta exakt hur påverkad jag blev av vårt första samtal, så hon får någon sorts referensram.

      Radera
  5. Skönt att hitta nån som det funkar med. Diakon är nog en positiv grej. Oavsett vad man tror eller inte så har hon antagligen vanan att lyssna.
    Kram på dig från Marielle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, eftersom en del av det jag behöver tala om berör andliga saker även om jag inte är kristen, så passar det faktiskt riktigt bra, hon verkar öppen och lyssnar utan att bara sitta tyst som en sten.

      Kram!

      Radera