onsdag 10 september 2014

Gravallvarligt

När jag lämnat mina dyra blodsdroppar i morse sms:ade jag en kompis. Det visade sig att hon precis var på väg mot sjukhuset i samma ärende. Sedan drog vi iväg till en populär loppis. Jag har egentligen inget ärende på sådana ställen, har tillräckligt gott om prylar, tack, och läser mycket sällan böcker nu. Men sällskap kan jag vara. Därefter fick vi infallet att äta lunch på favoritstället vid havet. Smaskig lax.

När vi gick ut därifrån fick vi exakt samtidigt känslan av att vi skulle dra av oss plåstret i armvecket, så det stod vi där i solen och gjorde. Ett par yngre killar passerad precis förbi och tittade mycket frågande på oss... ;)

Brorsan ringde också, han reser runt mycket i jobbet, och hade vägarna förbi staden där vår farfar ligger begravd. Han kollade upp lite angående det administrativa, att skötsel och sånt var ordnat, och det visade sig att farmor för rätt många år sedan hade ansökt om att få farfar flyttad till minneslunden så hon skulle slippa behöva befatta sig med hans grav. Av de småbitar jag hört under åren var hon tydligen enormt bitter mot honom, men när omgivningen uppmanade henne att skilja sig totalvägrade hon för det gick ju inte an. Usch, vilka tider. Sedan dog han visserligen vid 60 och hon levde nära 30 år till, men fortsatte att vara bitter, hon var ingen lycklig människa. Inte blev hon av med graven heller.

Det är väldigt sällan jag besöker någon släktings grav, vi ligger rätt utspridda över landet.

Efter en dag med mycket prat plus att jag redde ut en sak med banken (behövde inte vänta alls i telefonbanken, trevligt) så är jag nu hysteriskt trött. Får se om det blir soffan eller sängen.

6 kommentarer:

  1. Åh, det är så fruktansvärt med alla dessa generationer av människor som inte ansåg att de kunde skilja sig. Min mormor hade samma problem, och avled tyvärr innan min morfar. Det gör mig fortfarande otroligt ledsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt. Fy, dessa olika gamla moralregler har ställt till det i min släkt, hjälper inte att alla bak i tiden var militärer så allt skulle se så himla ordentligt ut...

      Kram!

      Radera
  2. Så mysigt det blev till att sluta av med, loppis och en god bit lax vi havet. Kan se er stå där och njuta av solen strålar medan ni räknar till tre då plåstret ska åka av :-)
    Jag är inte någon flitig besökare av kyrkogården heller även om det händer. Men jag tänder ett ljus här hemma och tänker ofta på de som funnits runt mig och som betytt mycket för mig.
    Sv; Tack för dina kloka ord hos mig. Naturligtvis så har du så rätt i det du skriver.

    Önskar dig en fin kväll!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är trevligt när man kan träffa någon kompis så där spontant och båda råkar ha en okej dag samtidigt ;)

      Hoppas du har en bra helg!

      Kram!

      Radera
  3. Svar
    1. Hej! Tack för att du frågar :) Det är väl någorlunda okej ändå, har bara försummat bloggen lite.

      Kram!

      Radera