Socialiserande

Trots att jag befinner mig i en ångestkokong blev Kristi Himmelsfärd rätt okej, sammanfattningsvis. Ja, första delen av dagen befann jag mig mest hopkrupen i sängen, men sedan planterade vi färdigt blommorna (vi=Mannen planterade, jag dirigerade ;) ) En stesolid, sedan var det middag med Mannens söner med flickvänner, samt deras mamma och mostrar. Ett mysigt gäng, äldsta sonen och hans tjej hade gjort jättegod kyckling med squash- och mozzarellasallad, det blev många glada skratt när anekdoter från killarnas barndom gicks igenom. Jag hade genuint trevligt, tills trötthetsvågen slog över mig och jag var tvungen att åka hem omedelbart, men några av de andra skulle också gå så det blev inte så konstigt.

Kombinationen övertrött och ångest verkar sätta extra fart på skräckbilderna så det blev mer piller för att alls kunna gå och lägga mig. Idag håller jag mig nog undan människor, fast en promenad med Mannen känns görbart om han känner för det.