tisdag 6 maj 2014

Hållfasthet

Plötsligt efter några enormt sömniga dygn kom en halvt sömnlös natt. Tankarna är fortfarande åt det deprimerade hållet dock, en dum kombination.

Men jag har Mannen. Tappar bort ibland hur mycket han kan stötta mig bara jag släpper in honom i mitt huvud. Han får mig alltid att skratta även åt sjuka saker. Höll mig hårt igår och hjälpte mig skrämma spökena lite på flykten.

2 kommentarer:

  1. Skratta är bra. Om man orkar.
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är på ett sätt lyckligt lottad, kan nästan alltid skratta även i bisarra situationer, typ efter tre timmars väntan på psykakuten, eller när man sitter fast på ett tåg mitt i ingenstans...

      Kram!

      Radera