Grundstämningen är minusgrader, smälter lite i solen då och då när jag gör något trevligt, men sedan fryser det över igen. Inte "åh hjälp jag går och tar livet av mig"-nivå, bara trist gnäll och gnöl. Mest när jag är ensam. Jättekul att vara klagomur åt sig själv.
Tror inte riktigt på att jag inte har något att ge, tror att jag bara inte anstränger mig. Frustrerad över att jag antingen inte hittar på-knappen alls, eller så försöker jag öppna mig mot människor och världen och känner raskt att hjärnan slås av. Åt lunch med Mannens ena son och hans tjej igår, människor jag tycker mycket om, efter en halvtimme ville jag bara därifrån, eller jag ville egentligen inte, jag kände mig bara oförmögen att ta in situationen, om och om igen samma känsla av misslyckande. Jag försöker verkligen hålla god min, det finns liksom ingen anledning att göra någon annan obekväm när de inte alls har gjort något fel. Känner nog mest sorg över att ha blivit sån här.
Så, nu har jag gnällt lite här också. Jag är totalt oinspirerad så jag kan lika gärna gå och hänga tvätt.
Det låter lite som jag har det nu. Ingen katastrof, bara lite blä. Hoppas att det tinar för oss båda snart! Det tär på en att gå omkring och vara såhär, det känns iaf för mig som om allting blir grått och meningslöst. Och inte blir det bättre av att vädret är ungefär lika roligt som jag känner mig.
SvaraRaderaMen vi behöver väl alla gnälla av oss lite då och då. Det är nog bara hälsosamt, istället för att hålla det inom sig.
Kram!
Tack tack Charlyene. Jag hoppas också att det tinar, vi brukar ju ta oss ur det till slut, åtminstone för ett tag, eller hur?
SvaraRaderaKram!
Hoppas att du ska känna lite lust och glädje snart igen. Och du är inte alls misslyckad. Du är bäst!! :)
SvaraRaderaKram