söndag 21 juni 2009

Vasstandat

Vaknade 02.30 extremt törstig. Vilket hade en ytterst naturlig orsak, öl och snaps till sillen, bubbelvin till jordgubbarna. Kulturellt sanktionerad självförstörelse. Efter massor av vatten och ett par salta kex känns läget dock rätt normalt igen.

Det är så vackert ute nu med de ljusa nätterna. Extra svårt att sova, inte för att ljuset väcker mig utan för att när jag vaknar till, vilket jag alltid gör några gånger per natt, så är det lockande att gå upp, se soluppgången.

Jag får verkligen betala för att jag skadade mig i förrgår, gamla spöken väcks upp och känns som nya. Frestelsen att slå in på den banan igen är monumental, det kändes verkligen som jag. Min grej. Och jag vet att ingen vettig människa runt omkring mig håller med, vilket gör det hela ännu mer mitt. Försöker hålla fast vid min fåfänga. Jag vill inte gå omkring och visa färska sår och röda ärr, så börjar jag igen blir det två år i långärmat och inget badande på allmän plats. Det är ett argument som biter. Kanske? Fan så patetisk man är.

Varför dras jag till just detta? Andra destruktiva företeelser som droger och alkohol kan jag hantera rätt bra, dåliga relationer tar jag mig förr eller senare ur. Det fysiska självskadandet är det enda jag blivit beroende av, nästan en tvångshandling som kidnappar min hjärna. Fortsätter även när det bara ger ångest och jobbiga konsekvenser och jag inte vet varför jag gör det.

Men just nu är jag ändå i position att motstå suget, jag är inte deprimerad eller har superångest, jag behöver inte avreagera mig.

Eller så gömmer jag bara ångesten för mig själv. Mitt signum är att stänga av, bokstavligen glömma när det blir för jobbigt. Åtminstone för en tid.

6 kommentarer:

  1. Tråkigt att höra att du mår så dåligt så du måste skada dig själv. Hoppas du tar det ur det. DU KAN!!!
    Massa kramar

    SvaraRadera
  2. Maria - tack gulliga du för påhejandet.

    Det knepiga är att jag inte mår särskilt dåligt, inte alls jämfört med hur jag kan må när det är illa. Så det är lite komplicerat...

    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Skönt att du inte mår allt för dåligt. Då är det lättare att använda sin VISSHET som vi får lära oss på DBT:n, fattar inte riktigt vad det är, men antar att det har å göra med nåt sunt förnuft, sånt som jag saknar haha.
    Min öppna blogg finns på http://hundramil.blogspot.com

    Kramkram

    SvaraRadera
  4. Tack för infon. Då vet jag varför jag firar....eller inte firar :)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag funderade på om det kan vara självdestruktivt, att du har det så bra just nu så att du vill straffa dig själv.
    Att förstå våra slingriga tankar och känslor som gömmer sig och plötsligt hoppar fram när vi minst anar det, det är jobbigt.
    Och ändå intressant.

    Jag hoppas att du reder ut det på din strategi.
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Bloggullet - jo, det är svårt men intressant att försöka förstå sig på vad som rör sig i ens egen skalle.

    Just nu tror jag inte det är så mycket självbestraffning som att jag är ute efter kicken. Ungefär som man kan längta efter choklad, vin eller sex. Och så försöker jag lura mig själv att jag kan ha kontrollen, inte låta det gå för långt, fast jag av erfarenhet borde veta att så funkar det inte. Snart får jag tvångsmässiga tankar om att jag måste skada mig mer och mer fast jag inte vill, och det hela blir bara en jävla skräckfilm.

    Du ser, jag vet logiskt mycket väl att jag måste låta bli. Tyvärr funkar jag inte bara utifrån logik...

    SvaraRadera