måndag 22 juni 2009

Vårdsuck

Dagens störningsmoment: fick hemskickat en kort sammanfattning av inläggningen i maj, det kallades för patientinformation. Bra initiativ, har inte fått sånt förut. Tyvärr står det dock helt felaktigt att en orsak till att jag mådde dåligt var att jag slutat ta medicinerna. WTF?? Jag har varit petnoga de senaste två åren med att ta alla mediciner exakt enligt anvisningarna och inte meka själv utan att kolla med min läkare först. Det står att under vårdtiden ökades litiumet (sant) och Abilify återinsattes. Det som egentligen hände är att först höjdes dosen på Abilify, när detta inte gav tillräcklig effekt växlades jag över till Cisordinol, när det blivit lugnare sattes jag tillbaka på Abilify. Jag har fan inte gjort någonting utan att en läkare beslutat det. Här har blivit ett rejält missförstånd.

Jag har skrivit ett kort (och sansat) brev med min version, ska gå till psykreceptionen nu och höra vad jag ska göra med det.

Låter som att det är dags att begära ut sin journal igen.

9 kommentarer:

  1. Jag har läst alla min journaler, nästan och det är skrämmande vad mycket som känns fel. I vissa journaler har det handlat mer om vad behandlaren tyckt än vad jag själv tyckt om mitt mående.
    Någon gång när jag var hos läkaren och skulle få läkarintyg så sa han och läste i min journal under HELA samtalet, skämtar inte alltså. När jag sen fick läkarintyget så stod det tll min stora förvåning "Maria är tyst och lite hämmad" hahaah WHAT??? Han satt ju med näsan i min journal under hela samtaet :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det är inte lätt det där med vården...man blir vansinnig ibland....Stå på dig!

    Tack för ditt inlägg på min blogg....
    kram/Sofie

    SvaraRadera
  3. Tack snälla ni för kommentarerna.

    SvaraRadera
  4. Fan vad jobbigt!
    Jag tror inte jag skulle våga läsa i min journal...
    Jag kanske är totalvrickad utan att veta om det!

    SvaraRadera
  5. Kimmi - när jag läst min journal har det ändå inte varit sååå hemskt - men jag har också ganska hög toleransnivå för småfel, reagerar bara på dundermissar. Jag tyckte nog mest att det var skönt att se journalen så slapp jag undra vad som stod där. Men man måste verkligen känna efter själv vad som är bäst.

    (Och förresten, menar du att det är något fel på oss totalvrickade?? ;P )

    SvaraRadera
  6. Jag skulle inte heller våga läsa min journal, jag har upplevt såna förvridna tolkningar av mina problem att jag skulle blivit arg om de skrivit helt galet.

    Så för min sinnesro så är det bäst jag låter bli.;0)
    Jag har ju krigat med psyk så jag blev helt knäpp, från att bara ha varit lite knäpp från början.;0)
    Kram

    SvaraRadera
  7. Bloggullet - det låter jättejobbigt, är hemskt att bli feltolkad om och om igen.

    Och du - hellre en snäll "knäpp" person än en och annan av de s.k. "normala" som finns därute...

    Kram!

    SvaraRadera
  8. japp . å stoppar man näsan i blöt
    kan man bli våldsam och farlig .
    stå på dig . '
    kram marizza

    SvaraRadera
  9. Marizza - ja så kan det ju gå. Som tur är är jag bra på att prata och skriva lugnt även när jag är förbannad. Det var inte min vanliga läkare som hade skrivit papperet utan en AT-läkare, jag tror inte det var avsiktligt fel utan ett missförstånd. Lägger de in mitt brev i journalen så är jag nöjd.

    SvaraRadera