söndag 7 juni 2009

Rester2

Dag 2 (2009-04-28):

Vägrade sova mer än korta stunder, trots par i Stesolid, Propavan, Atarax - sex kort är väl för mycket för poker, men allt här är för mycket eller för litet.

Varför är jag så tjurig? Jag är här frivilligt, jag har själv bett om hjälp och de försöker hjälpa mig. Jag vill inte behöva hjälp. Jag vill rycka upp mig, skärpa mig, ta mig i kragen, sluta larva mig, klippa mig och skaffa ett jobb. Eller åtminstone utöva grundläggande kontroll över min hjärna. Eller i lugn och ro ta livet av mig, så det blir någon ordning.

Ambivalent är bara förnamnet.

Diazepam-domnad, utom tankarna som oberört flimrar vidare. Jag konverserar och uppträder märkbart obemärkt, stänger in vansinnigheterna i sin fängelsecell där de härjar fritt och attackerar varandra med slipade tandborstskaft.

En display med röda siffror som räknar ner. Klippa blå eller gröna sladden? Haha, lite spänning i livet! Plötsligt en dag händer det... Bristen på Bruce Willis är skriande, så man får rycka in själv som b-skådis utan manus, med en icke alltför exklusiv skara psykpersonal som statister.

2 kommentarer:

  1. Du skriver ju så otroligt bra.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack kära du. Jag undrar själv hur tusan jag kan skriva något som alls är begripligt när jag mår så dåligt.

    SvaraRadera