söndag 28 juni 2009

Morgonbubbel

Det är något magiskt med att säga "jag har inget att säga". Plötsligt kommer orden tillbaka, som vänner och fiender.

Min frukost idag är kycklingpaj, mousserande vin (Geisweiler) och jordgubbar. Det smakar helt gudomligt. Jag dricker aldrig på morgonen, men idag gör jag det, bara för att. Kanske är jag en aning uppe i det blå, har bara sovit 4 timmar. Känner energin. Trots att dosetten är full är inte alla toppar och dalar utraderade.

Ska på födelsedagskalas hos Mannens ex idag, igår kväll kändes det som ett stort och påfrestande projekt, nu känns det enkelt och roligt. Enda huvudbryet är vad jag ska ha på mig (låter det inte som något ur en svensk 40-talsfilm? En sån där förväxlingskomedi där alla får varandra på slutet.) Är fortfarande inte trygg med att ha kortarmat runt dessa personer, och i 25 graders värme är mitt utbud av snygga överdelar inte överflödande. Mitt shoppingkonto är noll nu, har både fixat håret och köpt en tröja och ett par sportsandaler hittills denna månad. Är nöjd med allt, håret blev snyggt (känner mig inte särskilt sofistikerad men jag älskar att vara blekt blondin), tröjan mycket användbar bara det blir svalare ute, sandalerna är superbekväma, här ska promeneras, förhoppningsvis utan för mycket höftvärk. Vill ha vill ha vill ha, men nu gäller det bara ett ganska informellt kafferep, så det är väl lite overkill att handla kläder för det. Vem bryr sig egentligen? Det är bara att erkänna att jag är på shoppinghumör, oavsett vad.

Höften ja, den har blivit bättre men bara till en viss grad, sedan verkar det fastkört. Har gått ett bra tag hos en sjukgymnast som trycker och drar, jag gör muskelstärkande övningar, senast fick jag akupunktur också. Men det hjälper bara en stund. Jag ska inte gnälla för mycket, det är irriterande men hindrar mig inte i vardagen mer än att jag får stanna och svära ibland, så det är ett lyxproblem jämförelsevis. Att ha ont psykiskt är otroligt mycket jobbigare.

Mannen är en nattuggla så han sover fortfarande. Jag som varit uppe sedan 04.00 blir otålig. Vill på något skumt sätt att han ska vara vaken, även om vi inte hela tiden gör saker tillsammans. Vi kan sitta i varsitt rum vid varsin dator, och ändå känner jag trygghet i att han finns där.

En sak vi gör tillsammans just nu är att titta på Band of Brothers, en serie om amerikanska soldater under andra världskriget som i princip består av långa krigsscener. Underligt nog fascineras jag av det, av dårskapen. Är anti-militaristisk på många sätt, men ändå tror jag min bakgrund av ett antal generationers militärer gör det till något speciellt. Har vuxit upp med min pappas uniform, hälsat på på regementet, tuggat försvarets choklad, under stor andakt fått provskjuta tjänstepistolen. Ibland är jag glad att jag som tjej inte behövt göra värnplikt, vem vet hur det hade slutat.

Jag skriver utan struktur, som mina tankar hoppar. Det gör väl inget, men det får räcka.

4 kommentarer:

  1. Vad ska man ha på sig? Vad ska man ha på sig när det är 27 grader och man inte vill visa armarna? Ingen lätt ekvation. Lycka till på kafferepet! Det låter trevligt tycker jag.

    SvaraRadera
  2. LaLuna - kram på dig tjejen!

    Miriam - Tack, det blev rätt trevligt, även om jag blir rastlös av sånt. När det gäller långärmat så är det tunna vita bomullsblusar som gäller - jag har några års vana av det tyvärr. Men numera bryr jag mig mindre och mindre, även om jag fortfarande vill vara övertäckt i vissa sammanhang.

    SvaraRadera
  3. Tack snälla du, vad glad jag blir :)
    Ja bestämmer man sig för att klara något så är det större chans att man faktiskt gör det också :)
    Kram

    SvaraRadera