Tidsbegrepp

Upp och hoppa kl 6. En normal människa skulle kanske vilja ha sovmorgon på en ledig dag, men jag märker att jag är stabilast om jag håller mig till 7-9 timmars sömn. Och, för den som inte redan läst det i gamla bloggar så är jag sömnfixerad, har många gånger försökt manipulera mitt mående medelst sömnbrist. För att vara någon som numera somnar på 5 minuter och sover en hel natt utan piller så är mitt förhållande till sömn komplicerat. Det är bättre, men jag måste fortfarande ibland övertala mig själv att låta det vara något naturligt som sköter sig själv (och påminna mig om det att sitta uppe och hänfört titta på soluppgången speedad 4 på morgonen tyvärr av andra skäl inte är det optimala tillståndet).

Känner mig, inte speedad men lite glad idag.
Mannen sover i rummet bredvid, jag har fina blommor på bordet, portvinscheddar på mackan, min äldsta ska ringa idag, är så roligt att prata med honom en stund, pratade med den yngsta igår (hör ni det alla barn, om era föräldrar är någotsånär vettiga i skallen så älskar de när ni ringer). (Jo jag vet att alla föräldrar inte är vettiga tyvärr. *morr* )

Kom att tänka på att det inte är så lång tid kvar tills jag fyller 50. Ganska skrattretande när man känner sig som 25 och ibland som 12, fast jag uppför mig ändå rätt mycket som en medelålders tant, bakar bullar och sitter hemma framför tv:n snarare än på krogen, så det må vara hänt. Jag har aldrig firat min födelsedag särskilt mycket, den försvinner liksom lite under julhelgerna, men tänk om man faktiskt skulle göra något kul till 50-årsdagen. Får spåna lite, jag har ändå 4 år kvar att planera på. Förslag?

Idag får bli en doktor-ringar-dag, Dr B (psyk) och Dr H (husläkare). Eller åtminstone deras sekreterare... Fast Dr B brukar vara mycket bra på att ringa tillbaka, ibland tar det bara en timme. Undrar varför vissa läkare fixar det medan det är stört omöjligt för andra?

Känner mig lite ostrukturerad, precis som det här inlägget.