tisdag 20 januari 2009

Tidsbegrepp

Upp och hoppa kl 6. En normal människa skulle kanske vilja ha sovmorgon på en ledig dag, men jag märker att jag är stabilast om jag håller mig till 7-9 timmars sömn. Och, för den som inte redan läst det i gamla bloggar så är jag sömnfixerad, har många gånger försökt manipulera mitt mående medelst sömnbrist. För att vara någon som numera somnar på 5 minuter och sover en hel natt utan piller så är mitt förhållande till sömn komplicerat. Det är bättre, men jag måste fortfarande ibland övertala mig själv att låta det vara något naturligt som sköter sig själv (och påminna mig om det att sitta uppe och hänfört titta på soluppgången speedad 4 på morgonen tyvärr av andra skäl inte är det optimala tillståndet).

Känner mig, inte speedad men lite glad idag.
Mannen sover i rummet bredvid, jag har fina blommor på bordet, portvinscheddar på mackan, min äldsta ska ringa idag, är så roligt att prata med honom en stund, pratade med den yngsta igår (hör ni det alla barn, om era föräldrar är någotsånär vettiga i skallen så älskar de när ni ringer). (Jo jag vet att alla föräldrar inte är vettiga tyvärr. *morr* )

Kom att tänka på att det inte är så lång tid kvar tills jag fyller 50. Ganska skrattretande när man känner sig som 25 och ibland som 12, fast jag uppför mig ändå rätt mycket som en medelålders tant, bakar bullar och sitter hemma framför tv:n snarare än på krogen, så det må vara hänt. Jag har aldrig firat min födelsedag särskilt mycket, den försvinner liksom lite under julhelgerna, men tänk om man faktiskt skulle göra något kul till 50-årsdagen. Får spåna lite, jag har ändå 4 år kvar att planera på. Förslag?

Idag får bli en doktor-ringar-dag, Dr B (psyk) och Dr H (husläkare). Eller åtminstone deras sekreterare... Fast Dr B brukar vara mycket bra på att ringa tillbaka, ibland tar det bara en timme. Undrar varför vissa läkare fixar det medan det är stört omöjligt för andra?

Känner mig lite ostrukturerad, precis som det här inlägget.

5 kommentarer:

  1. Haha... Inte som mina päron då tänkte jag!
    Är inne om och kollar till dig (som jag brukar)
    Känner mig så kass på att kommentera just nu men vill ändå ge mig till känna så att du vet att jag läser :-)
    Kramisar

    SvaraRadera
  2. Känns mysigt att ha dig närvarande. :)
    Stor kram tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Du verkar vara en underbar mamma, kan inte jag få adoptera dig? :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Bra läkare du har som ringer, min får man jaga som en galning. När det gäller sömnen är vi tvärtom, förr sov jag hela natten, somnade nästan medetsamma och kunde sova överallt och alltid.;0)
    Nu somnar jag inte på länge, vaknar flera gånger om natten och det känns som det endast blir korta sömnstunder åt gången. Tänk att få sova en hel natt och känna sig utvilad och pigg.
    Att prata och umgås med sina barn är det bästa som finns.
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Maria - :)

    Bloggullet - Jo med läkare har jag tur. Han brukar komma ihåg vad man pratade om senast och sånt också. Så tråkigt att du inte får sova, det kan verkligen vara knäckande.

    SvaraRadera