torsdag 26 juni 2014

Benfri

Hur bra det kan bli på längre sikt vet jag inte. Jag vill att allt ska bli perfekt men det är ungefär lika realistiskt som att benet ska växa ut igen på någon som blivit amputerad. Många, många års själsligt tumult har gnagt djupt i min hjärna. Nu börjar jag tro att det kan gå att få bukt med humörväxlingarna, men känsligheten för stress och intryck finns det inga piller mot.

Är uppsatt på en mindfulness-kurs i höst, åtminstone ska jag dit och prata om saken med sköterskan som håller i den. Lite blandade känslor faktiskt, jag är rädd att det ska dra upp gammalt skräp från sekttiden, men samtidigt vet jag att ett av de bästa sätten att bli av med sånt har varit att utmana, ta fram det i ljuset, omdefiniera.

Kommer nog somna framför tv:n ikväll, men det blir åtminstone bredvid Mannen. :)

8 kommentarer:

  1. Jag tror inte heller att man kommer bli fullkomligt frisk, eller en del blir ju det...... slumpmässigt vem tycks det. Du beskriver det så väl!

    Mindfulness..... kan nog vara bra - själva grejjen är bra, tror jag men.... jag gick på mindfulness i psykiatrins regi och det var bara skit. Så ha inte för höga förväntningar för det kan vara uselt...... hoppas det blir bra dock - det förtjänar att vara bra. Tanken är god.....

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är nog inte så bra att gå omkring och vänta på att bli fullkomligt frisk, man får ha det så bra man kan här och nu.

      Jag har inte några stora förväntningar, ska prata med den ansvariga sjuksköterskan innan jag bestämmer mig.

      Kram!

      Radera
  2. Jag vet en tjej som gick på mindfulness-kurs, det sista halmstrået som hon uttryckte det, Hennes upplevelse av kursen var mycket bra enligt henne. Hon fick med sig lite verktyg som saknades i hennes verktygslåda som hon kunde använda sig av i olika situationer. Det är ju så individuellt vad som är bra för en kan vara tvärt om för en annan. Helt klart värt ett försök.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har pratat med min psykolog - son, han använder det mycket i sitt jobb men säger att det måste anpassas efter individen, och att det helt enkelt inte funkar så bra för vissa. Pga gamla erfarenheter vet jag att det är klart möjligt att jag kan ha nytta av det, men också att det gamla kan stöka till det. Ja du...

      Kram!

      Radera
  3. Det är ytterligare en aspekt av psykiskt ohälsa- att som mest sårbar vara utsatt för andra människors dolda intentioner och utnyttjas när man inte klarar av att försvara sig själv.
    Det är så sjukt att det finns vissa människor där ute som förklär sig och låtsas erbjuda denna skydd som man söker när man är som svagast bara för att sedan utöva våld över en. Sekt, dålig sällskap, alkohol eller droger handlar ju egentligen om samma sak- att hamna i ett ond spiral som i början förefaller vara någonting helt annat men som med tiden drar ner en till avgrunden.

    Visste dock inte att det fanns just såna sekter här i Sverige då folk här i landet är ju inte jätte religiösa. Samtidigt så (som jag förstår det) kan ju ett manisk episod kännas som en religiös upplevelse för vissa människor som då kan vara extra utsatta för att falla offer för olika religiösa grupper. Nu antyder jag inte att det var så med dig då jag inte vet det =) Skrev det i yttersta allmänheten =)

    Ha en bra kväll =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sekter kan jag orda om länge... Det finns gott om sekter (eller vilket uttryck man nu vill använda) i Sverige. Grundbulten är en auktoritärt styrd grupp som använder manipulativa metoder, sedan kan den förespeglade ideologin vara religiös, politisk, någon annan form av filosofi, ekonomisk... Kan finnas rätt många olika anledningar till att man hamnar där. Ofta är man väl i en förändringsfas i livet, men sen kan det vara allt ifrån att man har jättestora problem till att man vill rädda världen till att man har det lite tråkigt. Några verkar attraheras av att få utöva makt.

      Det var faktiskt precis som du skriver att jag hamnade i sekten under min första kraftigare hypomani (kanske på gränsen till mani, jag hade visioner av parallella universa o. dyl.) I "normaltillstånd" är jag snarare ganska materialistisk.

      En sak jag tycker att man missar ibland är dock att i många sekter kan du inte vara alltför psykiskt klen. Du är ointressant för dem om du inte antingen kan ge dem mycket pengar och inflytelserika kontakter, eller slita hårt som mer eller mindre gratis arbetskraft. I "min" sekt är 100 - timmars arbetsvecka normalt. Bryter folk ihop så dumpas de, men det varierar förstås mellan olika sekter hur brutalt det är.

      Som du ser kan jag prata mycket om det här :)

      Jag har verkligen haft en bra kväll, avrundar nu med fotboll i bakgrunden. Hoppas du har en bra kväll själv!

      Radera
    2. Tänkte aldrig på att det kunde finnas sekter med andra motiv än de religiösa. Det påminner dessutom läskigt mycket om alliansens arbetspolitik- jobba längre, få lägre lön och bli dumpad när du inte orkar längre =)

      100 timmar per vecka?! Det är ju ungefär 14 timmar per dag om man jobbar 7 dagar i veckan eller 20 timmar om dan en vanlig arbetsvecka, dock så gissar jag på en 7 dagars arbetsvecka då 100 timmar nästan skriker om att det handlar om många maniska personer som blir utnyttjade på detta sättet och man tar väl inga pauser i detta tillstånd.

      Radera
    3. Det är samma andas barn, går ut på att pressa folk så långt man vågar "för deras egen skull".

      Grovt räknat finns det i "min" sekt två huvudkategorier, de som framför allt vill bli frälsta själva och jobbar med vanliga saker ute i samhället för att dra ihop så mycket pengar som möjligt att ge till sekten, och så de som vill rädda världen och jobbar inom organisationen. Arbetstid 8-24 är normalt, fast ofta beordras du stanna senare, ibland blir det noll sömn. Halva lördagen ska du få ledigt för att typ hinna tvätta, men det får du inte alltid. Tre veckors semester i teorin, men det är det sällan någon får. De allra flesta är dock inte maniska, vissa lever så här i 10-20 år. Det handlar mer om att man intalar folk att det är deras ansvar att rädda världen, har hård och nyckfull disciplin, angiverikultur, allmänt kaos. Folk är så stressade att de inte orkar tänka.

      Jag vet förstås mest om min sekt, var med i några år och har läst mycket efteråt, men jag har också stött på personer som varit med i de mest skiftande sektartade grupper. En äldre dam startade möten för träning i konversation och etikett för personer med bildning, slutade med att hon satt och dirigerade vem som fick förlova sig med vem och tog förstås en massa pengar. Allt är möjligt!

      Radera