onsdag 13 januari 2010

Tunnelseende

Igår kände jag mig rätt glad och milt rastlös, men jag flippar inte, det finns ett tak ovanför mitt huvud som stoppar upp rörelsen. Kunde gå ett par timmar på köpcentrat utan att handla, ett bra tecken, ok innan dess köpte jag nya glasögon, men det var en mer planerad utsvävning. Att se ut och att se ut, jag ser iofs hyfsat med de gamla, synskärpan i de nya är bara lätt justerad, men har haft det gamla paret i ett obestämt antal år, vet inte om de nya blir bättre utseendemässigt men de blir iallafall nya. Nytt är bytt. Min plan är att minska på kontaktlinsanvändningen för att vara lite snäll mot ögon och lite lite plånbok.

Dr B lät rätt glad i måndags när jag sa att jag inte ringde för att klaga den här gången, utan bara för att få ett recept. Och ja, jag är ganska klagofri så länge jag får göra allt i precis min egen takt, det känns som om jag navigerar i en smal farled och måste värja mig från alltför kraftiga distraktioner annars går jag obönhörligen på grund. Orkar knappt ens bry mig längre om att jag är totalt ospännande och inte att räkna med. Orkar inte hata mig själv, det får andra sköta i så fall.

Jag har skäligen lite att skriva om. Vaknade-gick upp-drack kaffe-skummade lokaltidningen på nätet... Det skulle bara låta som om det är synd om mig som har ett sånt smått tilltaget liv. Men jag är fortfarande så grundläggande tacksam över att vara i livet alls, och fullt upptagen med att hålla mig kvar.

4 kommentarer:

  1. Navigera i smal farled - det gör jag också. Det är inte lätt. Idag navigerade jag på grund men min man har fått loss mig så här på kvällskvisten - nu är det färdigseglat för den här dagen, sov gott!

    SvaraRadera
  2. Det är nog bra att du inte har så mycket att skriva. Det betyder ju trots allt att saker inte är helt åt helvete.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Miriam - då önskar jag dig en mild bris och solsken idag!

    SvaraRadera
  4. Charlyene - jo, inga katastrofer här.
    Kram!

    SvaraRadera