tisdag 13 januari 2009

Upplivad

Det var visst ett sånt där vanligt anfall av morgondepp, nu vid 16 känns det hyfsat. Har just avjulat lägenheten, snabbt gjort, vi har inte plats för någon julgran tyvärr (det är något visst med glitter). Blir ingen mer spännande utflykt idag än till Ica, och så till Statoil för att hämta paketet med Ann Heberleins bok. För min självkänslas skull är jag glad att jag beställde den innan efterlyst-i-kvällspressen-historien, vill inte känna mig som en fönstertittare, men det är jag förstås ändå när någon skriver självbiografiskt. Eller när jag läser bloggar för den delen.

Längtar efter att få åka till Stora Staden i slutet av månaden. Fyra nätter blir vi borta, en riktig resa ju. Jag försöker febrilt minnas men jag tror inte jag har varit på något dop förut, utom som litet barn. Är själv inte med i Svenska kyrkan, döpte inte mina barn. När Mannens barnbarn döptes var jag inne i en svacka och åkte inte med. Får förlita mig på att han vet vad som väntar.

Ärligt talat är jag måttligt lockad av själva den sociala tillställningen, jag kan le och konversera när så krävs men det tar otroligt mycket kraft, det kryper i kroppen av kaotisk energi, alla samtal går i loopar efteråt, jag vill slå på något (blir oftast mig själv) för att lugna ner mig. Det jag längtar efter är resandet, att flyga, bo på hotell, se stadens ljus, gå på gator jag svagt minns från för 20-30 år sen. Och så att träffa Mannens barnbarn under avslappnade former. Tror jag avstår från att boka in kompisar, vill ha tid att bara knata omkring själv.

Ska ringa någon nu, det känns plötsligt kul igen.

5 kommentarer:

  1. Jag förstår så väl din inställning till den sociala tillställningen. Sådant kan ge mig obehag flera dagar före och sen, även om jag har kul när jag väl är där, så är jag helt slut i MINST en dag efteråt.

    SvaraRadera
  2. Jag känner exakt som du när det gäller sociala tillställningar. Tyvärr är det nästan värre efteråt för då ältar jag igenom allt som hänt, vem som sagt vad och hur osv. Det är skönt att resa bort några dagar och koppla av, hoppas du får det roligt.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag brukar säga att jag har baklänges-social fobi. Visst kan jag vara lite spänd innan, men inte så farligt, det är efteråt det blir riktigt jobbigt. Så den där exponerings-terapi-grejen funkar inte, jag utsätter mig för dessa situationer om och om igen (ska på en middagsbjudning ikväll) och känner jag mig lättad efteråt för att jag genomförde det - nej, bara ångest. Hjälp!

    Men jag tror större delen av resan ändå kommer bli bra.

    Kramar tillbaka!

    SvaraRadera
  4. Ja, fy vad det var obehagligt när hon försvann. Fick hem boken igår, har inte börjat läsa ännu. Ska försöka skriva något om den jag har läst, om jag pallar.

    SvaraRadera
  5. Jag har läst den nu, böcker som inte har någon egentlig intrig pallar jag tydligen att läsa. Recensera kan jag dock inte, har aldrig varit min grej.

    SvaraRadera