måndag 26 januari 2009

Repeat

När jag blir trött i huvudet dyker låt-loopen upp. Ni vet, 2-4 takter av något outhärdligt musikstycke som går runt runt. Vi har Rix FM i högtalarna på jobbet så jag snappar upp jobbiga låtar där. Vet inte ens vad den heter som har gått i huvudet idag, och jag tycker hjärtligt illa om den. Försökte t.o.m. störa ut den med klassikern i detta sammanhang Yellow submarine, men efter någon minut återgick det till originallåten. Nu har jag satt på Enjoy the silence på hög volym och hoppas på en stunds frist.

Pratade med Psyko H idag om hur jag upplever mina svårigheter att behålla fokus en längre tid, att jag blir så trött i huvudet av arbetsträningen (och det är inte bara som jag inbillar mig, min chef har också märkt att min skärpa försvinner efter en stund). Skönt att han tog det jag sa på allvar.

Även om han förstås nämnde det där med högskoleprovet för ett par år sen, och jag kan väl iofs förstå att det verkar jättekonstigt att man kan ha koncentrationssvårigheter och ändå toppa ett högskoleprov. Men det jag har svårt med är framför allt att hålla en tråd. Jag kan göra punktinsatser, kan ju t.ex. läsa (inte alltför långa) blogginlägg eller foruminlägg, då kan jag hoppa fram och tillbaka, surfa in på någon annan sida, bara sluta att läsa om jag tröttnar och gå och duscha eller vattna blommorna eller något. (Ni skulle bara veta hur lång tid det tar mig att skriva något dock.) Men om man skulle samla en lika stor mängd text i form av en sammanhängande historia med ett resonemang som ska följas så får jag det svårt. Att skumma tidningsrubriker går bra, att läsa en bok är i de flesta fall omöjligt (jo Ann Heberleins bok lyckades jag läsa, men den hade ju ingen direkt intrig att hålla reda på). Jag gnäller lika mycket på tv:s reklampauser som alla andra, men de underlättar egentligen.

På jobbet kan jag inte bara stå och drömma mig bort, jag måste hålla koll på vad jag gör, följa instruktioner o.s.v., och då slår tröttheten till.

Det har bara varit så här de senaste åren, inte när jag var yngre. På något sätt upplever jag det som extra jobbigt nu när jag humörmässigt mår så mycket bättre, jag lägger märke till det på ett annat sätt än när jag stövlar omkring i depressionens gråa sörja och inget ändå funkar. Och går jag bara hemma utan press så märks det inte så mycket heller, blir en annan situation nu när jag arbetstränar.

Det har hängt ihop så mycket, hur jag känt mig emotionellt och hur jag upplevt att mitt tänkande fungerat. Nu känns det märkligt när de liksom inte hänger ihop längre. Att inte allt blivit bra fast jag mår bra.

Och efter denna långa utläggning är min ork slut för idag.

7 kommentarer:

  1. Kan bara säga att jag känner exakt som du. Fokus försvinner efter ett tag fastän man "mår bra". Uthålligheten är borta. Punktinsatser och sprinterlopp går bra...men någon långdistansare tror jag aldrig att jag kommer att bli igen.

    SvaraRadera
  2. Det är svårt att behålla fokuset ibland, jag är likadan. Men många små punktinsatser blir ändå en form av helhet, tänker jag, och det är onekligen något man får träna sig på. Kram!

    SvaraRadera
  3. Kanske behöver jag bara komma över chocken över att jag funkar så här nu och inte kan klamra mig fast vid den gamla goda tiden.

    Kram på er!

    SvaraRadera
  4. Dina texter visar sammanhang och oavsett hur lång tid de tar att skriva så är det som Psykbryt säger samlingen av alla punktinsatser som ger en helhet.
    Men visst är det svårt att komma över det att man är en annan person. Jag vet precis hur det känns. Tror jag...
    Kram på dig.

    SvaraRadera
  5. kan bara säga att jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. kram huldran

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen mig, som jag oftast skriver när du skriver.;0) Nu när jag arbetstränar så koncentrerar jag mig fullt under två timmar ibland, och då är jag helt slut när jag kommer hem. Så jag klarar nog inte heller längre perioder av absolut närvarao. Nu är det nog inte många jobb där det är sånt krav på total närvaro hela tiden. Har du funderat på hur du ska gå vidare med jobb osv.
    Kramisar

    SvaraRadera
  7. Tack allihop för er förståelse, även om det känns trist att andra också ska behöva ha det så här.

    Angående att gå vidare med jobb så får det nog bli ett eget inlägg kanske...

    Kram på er!

    SvaraRadera