torsdag 22 januari 2009

Pausfågel

Skönt den här morgonen att inte behöva ge sig iväg till jobbet. Jag är där tre dagar i veckan. Att vakna tidigt går bra, men att behöva göra sig i ordning, vara strukturerad, planera - ibland känns det bara för mycket. Hjärnan sätter ner ryggmärgen i backen och tvärvägrar att röra sig ur fläcken. Ingen aktivitet här inte, iallafall inte mer än den sparlåga som krävs för att slösurfa och blogga lite banalt.

Kanske en protest för att jag var hemifrån hela dagen igår. Jobbet fram till 12, fika hos C, gå på stan. Usch så omärkvärdigt det låter, snarast som en lättsam dag för en "normal" person, inte alls som det jättestorgigantiska dagsverke det kändes som.

Jag köpte en stickad klänning att ha på dopet vi ska på. Inte hundraprocent nödvändigt direkt, det kändes väl mer som att ett sånt tillfälle är en ursäkt för att shoppa kläder. Den är rätt tight så det får bli control top-strumpbyxor. Spelar väl ingen större roll vad jag har på mig, det syns ju ändå att jag är fet, och jag kommer knappast vara den enda närvarande med valkar så vem kommer bry sig? Klänningen är fin iallafall.

Men jag hoppas att jag kommer kunna sluta helt med Risperdalen nu, så kanske det åtminstone inte blir värre med ätandet. Idag är andra dagen med lägre dos och än känns det inget särskilt, jag är lite vimsig i huvudet idag men det kan jag ju ofta vara ändå. Antipsykosmediciner har i det förflutna inte varit särskilt svåra för mig att sluta med, så utsättningsbesvär bekymrar jag mig inte så mycket för, mer att symptom ska komma tillbaka, humörsvängningar eller de obehagliga vanföreställningsaktiga fenomenen. Tanken är att nu när jag tar litium också ska det räcka för att stabilisera. Jag vill verkligen att det här ska funka. Jag är så inihelvete skötsam när det gäller mediciner numera, tar precis det jag ska när jag ska, är mycket sparsam med Stesoliden (burken jag fick i oktober är inte öppnad ännu), pratar med Dr B innan jag gör minsta lilla ändring - det känns som att när jag är så duktig så får pillrena faktiskt vara lite snälla tillbaka!

1 kommentar:

  1. Det är exakt som jag tänker, att sk vanliga kan ha dagarna fulla av aktiviteter och för mig räcker det med en eller två saker på en dag. Sen måste jag vila. Jag har en medicin och insomningstabletter, märker direkt när jag tar den på olika tider.
    Kramar

    SvaraRadera