torsdag 22 januari 2009

Intolerans

Af-gubben ringde, det är tydligen dags snart för en avstämning tillsammans med FK-gumman. Det känns som om jag började med arbetsträningen alldeles nyss, vad har jag att säga? De är snälla. Jag känner mig i vägen. Jag känner mig dum som tänker negativt och skapar problem i min skalle som inte finns där. Jag känner mig minst lika förvirrad som någonsin på området arbetsliv, kanske ännu mer. Kan jag inte bara få slippa tänka.

Jag har bokat tid hos sjukgymnast på husläkarens inrådan. Genast inställer sig fröken självkritik, "men herregud så ont har du inte, du rör dig oftast obehindrat, lite får man väl för helvete tåla, jävlar vad patetisk du kommer verka" (varför talar hon ofta i religiösa termer?) Sedan lockar det väl inte så där jättemycket att paradera sin försoffade livsstil. Träningen har jag kommit av mig med alldeles, och jag hatar promenader i kyla. Det är lättare att klaga över min slöhet än att göra något åt den.

Blir förbannad på mig själv. Schas på dig slöfock, nu jävlar ska du gå på ett jympapass, du skulle hinna med det 17.30! Om det inte blir andra planer...

6 kommentarer:

  1. Sluta klanka ner på dig själv.
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Jag har nog varit lite grinig idag, men det håller på att gå över.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Gick du? Gick du inte?
    Du ska inte vara så hård mot dig själv (lättare sagt än gjort). Tanken av AF/FK-avstämningsmöten har säkert få dig att stressa upp dig och röjt upp alla dessa negativa tankar. Jag hoppas att de är borta och att resten av din dag var skönare än dess början.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Det stämmer att jag avskyr sådana möten och det rör upp negativitet. Men nu har jag släppt det för idag.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. En av fördomarna ang bipolära, är att de kan hålla många bollar i luften samtidigt. Egentligen är det tvärt om. Varje boll blir tung som fan, och man har svårt att hitta plats åt alla tankar och känslor.

    Det känns kanske fånigt att bara företa sig en sak åt gången, och man har lätt för att bli självkritisk och tycka att man är fånig och lat som inte klarar av ens det i bland. Men jag tycker du är duktig och inspirerande, precis som du är. Kram

    SvaraRadera
  6. Jo, och så kan man ha en viss tendens att kasta upp en hel massa bollar samtidigt, för man vill ju så gärna, men koordinationen är för taskig och det mesta ramlar ner, vilket inte direkt stärker självkänslan. Så fort jag försöker det minsta lilla så vill jag att ALLT ska funka på en gång. En aaaaning orealistiskt...

    Tack snälla du, kram!

    SvaraRadera