torsdag 1 januari 2009

Arkeolog

Tyckte om min småskaliga nyårsafton. Jag och Mannen åt lax, blev salongsberusade och pratade en massa, om oss och om gamla tider. Det är jävligt häftigt att man kan vara ihop i snart 10 år och fortfarande ha saker att upptäcka om varandra, att förtroendet bara växer.

Jag har haft en märklig upplevelse. Min pappa har länge varit helt utraderad ur mitt minne, utom precis stunden när han dog (jag var 12 och närvarande). Kommer ihåg en hel del annat från barndomen, men han har liksom varit urklippt ur bilden. Plötsligt kom det fram bilder från när jag var 5-6 år, han berättade godnattsagor som han hittade på, om trollen på Raggdynan, jag mindes ordet men inte vad det var, fick googla fram att det är ett berg vid samhället vi bodde i då. Sen minns jag att han hittade på lekar för att hålla oss lugna i bilen när vi var ute och åkte. Jag kan inte se honom tydligt men skymta honom. Det känns otroligt splittrat. Å ena sidan lite varmt att ha hittat rätt på ganska mysiga minnen, å andra sidan väldigt obehagligt att något stör balansen. Påträngande på något sätt. Ibland är det så jobbigt att dras med sitt förflutna, att jag ska behöva hänga ihop med hon där. Hur står man ut med sånt?

5 kommentarer:

  1. Kramar om och önskar dig en god fortsättning.

    SvaraRadera
  2. Kanske meningen att du och hon där ska ta varandra i hand och acceptera varandra?

    Jag hade en liten fröken inom mig som jag inte alls var överens med, nu är vi bästa vänner.

    Skönt med småskalig nyårsafton. Vitog det också väääldigt lugnt och åt faktist också lax! Mums!

    SvaraRadera
  3. Jadu, hur står man ut med sånt?? När du kommit på svaret så kan du väl hojta till? :)
    Ens förflutna är ju en del av en själv, varken man vill eller inte och jag har börjat inse att jag får försöka tackla den på bästa sätt. Som min syster sa när jag var rädd för att jag hade cancer: "Inte du Mia, du ska ju leva tills du blir 100 eller 87 år" Ja då är det fan lika bäst att lära sig leva med det som varit hahaha.
    Hopaps du fått en bra start på det nya spännande året :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. I bagaget trängs ju minnen, känslor och erfarenheter, somliga roliga att minnas, andra vill man bara glömma. Så det är nog det som gör oss till de personer vi är idag,och förhoppningsvis försonas allt någongång, även du och hon.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ni är så kloka tjejer. Kram på er!

    SvaraRadera