torsdag 15 januari 2015

Lasagne

Borde väl skämmas för att erkänna det, men idag har jag inte kommit längre än till brevlådan (som var tom), +1, strilande regn och blåst som fick de stora ekarna att svaja - nej, det får faktiskt vara när jag inte har något nödvändigt ärende.

Ni vet som i serier, någon sitter fixerad framför tv:n med stora uppspärrade ögon och en tydligt hjärntvättad utstrålning - såg något om hur man gör lasagne i en diskmaskin, och något annat om ett par som tillverkade rödbetschips... Jag är storartat antiintellektuell. Visst, jag borde ha en kreativ hobby istället. Orkar bara inte ha några krav nu. Alls. Förhoppningsvis ska jag väl någon gång kanske kunna jobba upp mig till att vara mer prestationsinriktad igen. Nu tror jag att jag försöker lära mig att jag har rätt att leva bara för att jag är människa. Är väl inte helt övertygad men den vägen måste utforskas.

Kom faktiskt på något övernaturligt sätt ihåg att boka om Mannens tandläkartid. Äh, jag ska inte överdriva, jag har oftast koll, skriver upp saker, och trots att koncentrationsförmågan kan vara ganska kass har jag inte så dåligt närminne, vilket jag tycker är lite märkligt. Men idag var det ren tur att jag kollade på almanackan i tid.

När jag läser vad jag skriver låter det så deppigt, men jag är inte nere, mer i behov av ensamma stunder och lite mentalt beröringskänslig.

10 kommentarer:

  1. Det där med krav är verkligen inte något som bara kan kastas på en, det måste komma inifrån. Så att du själv väljer bort krav, för att du vet att de inte fungerar nu, gör dig stark.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Känns kanske inte helt som ett val, mer som att jag ändå inte kommer någon vart genom att kämpa, så jag kanske får flyta med strömmen ett tag till.

      Kram!

      Radera
  2. Hm... Själv masade jag mig ut i det förfärliga vädret. Kom hem med en genomblöt och skitig hund. Mergöra liksom. Bah!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bättre idag, du kanske får slippa skura hunden! Åtminstone inte lika mycket...

      Radera
  3. Du är ju kreativ bara genom att finnas till! Sorry om jag säger emot dig nu… ;)
    Mentalt beröringskänslig --- där myntade du ett välbehövligt nytt uttryck som jag tackar för och kommer att använda mig av.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du får alltid säga emot mig!

      Kram!

      Radera
  4. Jag vet inte om det låter så deppigt.
    Det låter...sunt och klokt.
    Speciellt det där med att "vara människa".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det en biverkning till diagnosen, när man ständigt kategoriseras av andra och sig själv som fågel, fisk eller mittemellan, så kan man tappa lite av nyanserna. Man kanske är en struts, en fågel som inte flyger, eller en kvastfening. Kanske mittemellan men drömmer om cirrusmoln eller svarta grottor. Idag skiner solen, så det kanske kommer ett käckare inlägg framåt kvällen, vem vet.

      Radera
  5. Fast det är väl ingenting att skämmas för, vissa dagar ska man ju bara sitta och ta det lugnt, det gör jag ofta. När jag har semester kan jag sitta flera dagar inne utan att gå utanför min lägenhetsdörr =) Din koncentrationsförmåga kommer kanske å förbättra sig någon gång, man vet ju aldrig.

    Började förresten att läsa Amerikanska Gudar som du rekommenderade, det är nog en bok som man fastnar i redan från första kapitlet. Storyn är jäkligt bra och den kan verkligen överraska... Efter att ha läst så många av Stephen Kings böcker på sistone så kan jag tycka att själva inledningen liknar mer den som kännetecknar inledningar i dom flesta filmer och kunde kanske ha utökats lite (presentation av karaktärer och inledning till själva berättelsen) men det är en bok som är värd att läsa =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, man vet aldrig med koncentrationsförmågan, min snälle läkare försöker ingjuta hopp ibland, fast det gjorde han för tre år sedan också...

      Roligt att boken faller dig i smaken hittills. Jo, den har en del kul vändningar faktiskt. :)

      Radera