fredag 29 augusti 2014

Totalsumman

Orden fladdrade visst bort mot horisonten...

Jag har känt lite efterdyningar av samtalet jag hade med Syster M för 2,5 veckor sedan. En aning svårt att precisera, men rätt mycket obehag över att inte ha full kontroll över mina egna känslomässiga reaktioner på gamla saker som jag verkligen borde ha avverkat vid det här laget. Det blev förstås inte bättre av att jag knappt fick sova i några nätter p.g.a. ryggskottet, men det har åtminstone givit med sig.

Någon gång i mitten av förra veckan träffade jag en kompis, morgonen efter var jag ner till vårdcentralen för att ta ett blodprov och då ringde en annan kompis och ville ha sällskap till Ikea. Jag tycker om mina vänner, det är alltid lite nedslående att jag mår dåligt efter att ha träffat dem bara för att jag blir så utmattad. Helgen försvann i en dimma.

I tisdags träffade jag iaf Dr C, bra. Den stabiliserande effekten av medicineringen är hittills bättre än någonsin, men ett av levervärdena var en aning förhöjt. Både Ergenyl och Voxra gillar att äta lever så vi har halverat Voxran och får se om det hjälper. Lite lätt abstinens här nu alltså, bomull i huvudet, trött och en rätt lustig yrsel, ni vet sån där headrush som man kan få när man reser sig hastigt, fast jag får det också när jag ligger ner i sängen och bara vänder på mig. :) Det bekymrar mig inte särskilt, jag har satt ut mediciner så många gånger så jag är van, det går över.

Dr C sa också att får jag bara vara stabil en längre tid så finns det goda möjligheter att de kognitiva symptomen kan förbättras, de läks också även om det går betydligt långsammare än att få bort de humörmässiga symptomen. Jag har hört liknande på andra ställen och det känns ju lite uppmuntrande trots allt.

Till slut föreslog han att jag kunde fundera på om jag ville testa att åter gå i lite mer strukturerad terapi, med tanke på att jag känner att mitt förflutna jagar mig, och det sa jag ja till på stående fot, så han skulle höra sig för. Sammantaget var det en väl spenderad halvtimme.

Igår utnyttjade jag regionens resurser till max och gick på mammografi dessutom. Hyfsat tidig tågresa till närmsta stad, tänkte jag kanske skulle gå lite i affärer efteråt men det tappade jag intresset för ganska omgående, satt på stationens fik en stund och drog sen hem till soffan.

Det var svalt och höstlikt några dagar, sedan blev det rätt varmt igen, jag som redan hade hunnit börja ställa om mig mentalt. ;) Något annat positivt dock, igår lyssnade jag på musik (annat än i tv-reklamen!!), det var första gången på sådär fyra månader.

8 kommentarer:

  1. Avskyr att få "headrush", en riktigt obehaglig känsla... Fick också såna fast jag hade legat på sängen men då hade jag sovit i genomsnitt 2 nätter per vecka under några månaders tid =)

    Det är ganska bra att såna där undersökningar görs, det är bara lite konstigt att motsvarande undersökningar för män (prostata) inte är någonting som görs i förebyggande syfte (vad jag vet- har aldrig fått någon kallelse eller sånt- dock så är jag ganska ung)

    Ha en bra kväll =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med så lite sömn får det väl betraktas som normalt med yrsel...

      Man har faktiskt (och gör än) diskuterat mycket fram och tillbaka om man ska införa screening för prostatacancer. Det går att ta ett blodprov (PSA) som är förhöjt om man har prostatacancer, men det kan också vara förhöjt av andra, ofarligare anledningar så det är inte entydigt. Dessutom växer en hel del cancer långsamt, och drabbar främst äldre män, så då tänker man att det kan vara dumt att ge jobbiga behandlingar till personer som ändå hinner dö av annat innan de dör av cancern, typ. Här en rätt bra sammanfattning:
      http://www.doktorn.com/artikel/prostatacancer-allm%C3%A4n-screening-eller-inte
      Men du har ett tag kvar innan du är 50, de har säkert hunnit bestämma sig till dess. :)

      Ha det så bra själv! :)

      Radera
    2. Men då är det ingen fara ifall dom flesta får det vid hög ålder och att göra det som ung bara för sakens skull vore ju onödigt men med tanke på att det är en ärftlig sjukdom så borde man ändå hållas under uppsikt om man vet att någon i närmaste familjen har har den- som min morfar som har en godartad prostatacancer- den växer bara så han har svårt att pissa men den sprider sig inte.

      Radera
    3. Jo, har man cancer av något slag i släkten kan det vara bra att vara lite extra vaksam tror jag. Skönt att din morfars cancer ändå är jämförelsevis ofarlig.

      Radera
  2. Härligt att ha dig tillbaka! Så bra att ryggontet har gett vika, du har nog att bära ändå. Bra att du går på din mammografi, även att det tar på krafterna. Det är så mycket fint i butikerna nu så det var ett smart drag att åka hem, man blir bara sugen på att köpa sig något som man ändå inte behöver.
    Eftersom jag höll på att frysa rumpan av mig när solen gick i moln är jag nu glad för att solen åretvänt för att tina upp mig.

    Önskar dig en god natts sömn!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, det var skönt att ryggen skärpte till sig. Har en vän som fick bröstcancer (men har överlevt i ett par år nu :) ) så mammografin är jag noggrann med, tycker egentligen inte själva proceduren är så jobbig, den är ju över på några sekunder, det var mer ansträngningen i att åka buss och tåg och hålla tiden...

      Tittade just på väderprognosen och efter ett par dagars regnande ska det visst bli rätt varmt och mysigt igen. Vi har haft en snäll sommar!

      Ha en skön natt själv, även om du kanske är vaken?

      Kram!

      Radera
  3. Du är en så behaglig del i bloggosfären.
    Glädjer mig att höra att du fått stabilitet.
    Själv är jag mitt i ett tumult som jag aldrig tidigare upplevt. Men det är ju inte sjukdom denna gång. Utan livet mer.
    I alla fall. Alltid kul att höra från dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snällaste Krakelsprakel. Att du alls tittar förbi när du har så enormt mycket på din egen tallrik uppskattar jag mycket. Just vid dessa tillfällen känner jag en otrolig saknad efter ett magiskt trollspö att användas för att ställa livet i ordning igen för alla fina människor därute, tyvärr har universum tydligen andra planer för oss. Finns inte mycket till genvägar genom smärtan, men jag hoppas du kommer ut som fågel fenix på andra sidan...

      Radera