Färdiggranskad

Mannen fick färdiggranska min lilla lägesrapport, och jag gick verkligen till läkarbesöket och tog med den. Det fungerar väldigt bra faktiskt, behövs inte så mycket frågor. Och så går det huvudsakliga ganska fort, vilket är bra om man träffar en läkare som vill hålla låda och upprepa allt minst två gånger... ;)

Enda förändringen blev att jag kan gå ner till 10 mg från 15 mg Abilify, och sedan lägga till 5 mg när jag vet att jag ska göra något stressigt eller känner att det är något lurt på gång. Det låter bra för mig, jag tror jag klarar av att reglera det själv. Och det är ju skönt att inte ta större doser än som behövs.

Så ja... nu är jag granskad för denna gång. Pust, stånk och stön.

Jag har hittat god alkoholfri öl, och nu köpte jag alkoholfritt bubbel för att testa. Kanske kan man bli renlevnadsmänniska? ;)

Flykt

Mer och mer sällskapsliv. Mannens tyska barnbarn (jo det finns ett sådant också) har varit här i staden med sin mamma. Jag smet undan fredag och lördag men idag kände jag mig manad. Det varade dock bara ett par timmar eftersom de skulle åka hem sedan. Jag känner mig ändå hjärndöd nu...

Har trots motstånd tagit sömnpiller de senaste två nätterna. Jag sover så gott på Nitrazepam, utom om jag är helt uppvarvad eller ångestagiterad förstås. Vaknar avslappnad och behaglig efter 9-10 timmar. Antagligen för att det är en bensodiazepin = ajabaja att ta varje kväll, kan ge tillvänjning och beroende. Ska träffa farbror sommardoktorn på torsdag, undrar om jag kan be honom om Nozinan? Jag har kommit fram till att det är bra om jag har något på lut när sömnen börjar krångla, dels för att jag som många bipolära är extra känslig för sömnstörningar, dels för att jag har en massa nojor runt sömn och lätt hittar ursäkter för att inte sova.

Tänk om det räckte med att konstatera att man är irrationell för att ändra sig...

Kommande vecka har jag lite inplanerat, ska kanske träffa en relativt nybliven kompis, ska till frisören och som sagt till läkaren. Veckan efter måste jag ha för mig själv, låta de snurrande tankarna komma till ro. Veckan efter det blir det verkligen full rulle, jag åker bort hela veckan. Roligt men ack så påfrestande. Ibland får man betala priset för att ha ett liv.

Ljuspunkt

Träffade en kompis igår och det var supertrevligt. Hon är så glad och positiv, samtidigt som vi kan snacka om jobbiga saker (hon är också bipolär). Skönt att ha lite socialt umgänge som inte bara suger musten ur en. Hon är inspirerande, trots att hon är väldigt sjuk ibland så har hon pluggat nu ett år på universitetet och har framtidsplaner. Vi bor en bit ifrån varandra men ska nog snart ses igen.

Fick ett papper från psykvården om att jag snart ska kallas till en intervju inför bipolärgruppen jag ev. ska gå i denna höst. Jag visste inte att man skulle intervjuas innan, det låter hemskans seriöst. Men det är kanske bra att de som går i gruppen är motiverade. Nåväl, det är trevligt att se att planen inte var bortglömd, jag är rätt paranoid med att tro att vården inte ska komma ihåg mig, att folk klickar i fel ruta på datorn och lägger papper i fel hög. Jag vet inte varför jag är så pessimistisk, det är sällan sånt har hänt mig. Kanske utgår jag bara från mig själv och hur jag klantar till det ibland! ;)

Idag ska jag verkligen bara slappa. Kanske gå ner till en bokhandel och se om de har någon söt Willow Tree figur till kompisen ovan (jag fick en fin ljuslykta av henne). Imorgon är det full fart på det artiga umgängeslivet igen så det gäller att ladda!

Svagis

Jag är helt matt efter en dags släktumgänge. Fina människor, härliga ungar, men jag-orkar-inte. Efter en halvtimme vill jag bara hem. Undrar om jag ser drogad ut när jag stirrar rakt ut i luften? Får verkligen spänna mina mentala muskler för att hänga med i konversationen och förstå vad som händer. Fyra timmar pressade jag mig, sedan kändes det som om jag skulle svimma och snälla Mannen körde mig hem (han körde sen tillbaka och fortsatte i flera timmar till). De "vanliga människorna", hur gör de? För resten av gänget orkade uppenbarligen.

Och jag minns ju en tid när jag också orkade. Kanske var jag aldrig helt "normal" på alla sätt, men sammankomster och fester var inget problem. Inte dessa stormvågor som sköljer över mig och hotar att dra ut mig på djupt vatten. Inte dimma jag måste ångestfyllt treva mig igenom. Inga vassa klippor som mörbultar mina fötter. Ett vanligt matbord med vanliga potatisgratänger och vanlig konversation om vanliga saker. En trygghet jag har tappat.

Bloggarna... jag vill hänga med, kommentera, bry mig om. Det är en stor glädje. Men just nu är det stopp. Stopp stopp stopp. Nåväl, jag kommer igen, det gör jag alltid.

Bänkpress

Det blev en lång dag, jobbigare än jag trodde. I kyrkan satt jag och tänkte på hur det skulle ha varit om vi begravt något av mina barn eller Mannen. Under samlingen efteråt trodde jag att jag skulle krypa ur skinnet. Kände ju inte en enda person där och även om jag kan kallprata så tycker jag inte om det.

Nu känns det lite orättvist mot Mannen att klaga, han ska inte ha dåligt samvete, det var helt mitt eget val att följa med. Men jag ska tänka mig för innan jag går på begravning igen.

Höll på att tappa kollen sent på kvällen, Mannen var ute en stund och det hade kunnat sluta lite hursomhelst, men han kom hem mycket tidigare än jag trodde och fick stopp på mig. Fy f-n, det hade kunnat sluta med en natt i ett dystert väntrum, det sista vi behövde. Idag tror jag att jag är på banan igen. Bara väldigt, väldigt trött i huvudet.

Badare

Trevlig dag igår, träffade Mannens dotter, hennes man och barnbarnen. De är nere och hälsar på, sommarlov. Smågrabbarna är fem år, hur mysiga och skärpta som helst, men med en femårings gränslösa energi. Hur orkar de skutta och springa precis hela dagen? Och hur blir man så försoffad som vuxen? Tur att det fanns en pool för dem att busa i, vatten är alltid en hit. :)

Tyvärr blev jag som vanligt lite överstimulerad. De mentala bilderna, som en skräckfilmstrailer, satte igång på vägen hem. Inte så extremt, tack och lov, medicinen håller dem i någorlunda schack. Men jag upptäckte att jag började räkna. Får hålla koll på mig själv. Suck.

Fick ett telefonsamtal häromdagen. Jag och äldste sonen ska åka upp till min mamma i Södra Norrland i början av augusti. Det var X-trafik som ringde för att berätta att tåget skulle vara inställt och det gick en buss istället, vilken hållplats den skulle gå på. Service! Istället för att man ska springa där som en yr höna och leta. Pluspoäng för X-trafik!

Jag tittade på dokumentären om Queen igår kväll så jag sov sent, gick inte upp förrän 9.30 och har fortfarande knappt gnuggat gruset ur ögonen. Men nu har jag slöat i flera dagar så idag får det banne mig bli en promenad! Tänk om man skulle våga sig på att bada?

Tar kanske ett par dagar till för mig att komma igång och kommentera i era bloggar, men jag läser en del. <3

Trötter

Har sovit i 12 timmar och känner mig avskärmad från världen. Orkar inte med bloggar och fejjan, så idag tar jag ledigt. ;)

Blomblad

Höll mig vaken på eftermiddagen trots att jag inte orkade. Såg en hel gammal svensk 50-talsfars på tv (oj vilka former de tjusiga damerna hade). Tvättat sofföverdrag (hurra för 60 grader), planterat balkongblommor. Ringde Mannen på jobbet för att säga att han fått ett paket, de var på Systembolaget och stod i samma kö som dr B (min gamla doktor) så jag fick en hälsning. Liten värld.

Så varmt på balkongen. Jag tänkte sitta ute men det är lite för mycket. Inte för att jag klagar, hellre varmt än kallt. Bara jag ser till att dricka mycket vatten så går det bra.

Det känns lite för mycket att sitta vid datorn också, så jag lämnar er med några bilder:

De underbara rosa rosorna stod rätt länge, men så plötsligt bestämde sig samtliga att vissna på samma morgon. De får ändå dröja kvar ett par dagar och förtrolla våra sinnen:

En av dagens planteringar: hängpelargoner. Lite svajigt på vift ungefär som frun i huset:

 

Balkongens lilla mini-oas:

Godnatt!

Natti

Nehej, ikväll blir det inte många ord skrivna. Gjort lite småsaker idag, bl.a. varit på stora köpcentrat en timme, och hälsat på världens snällaste vakthund, en bjässe som genast kom fram för att bli klappad och bara skällde när vi åkte därifrån. Nu är jag så där genomträngande trött, bloggar, forum, fb, allt sånt får vänta till en annan dag. Gäsp. Går och lägger mig igen.

Motståndsrörelse

Hela livet. Så länge måste jag ta piller. Inga fler hypomanier. Inga fler överväldigande känslor. Jag har inte riktigt processat det ännu, det kryper längs ryggraden, jag vill inte.

Seg dag. Jag vaknade 6.00 och tänkte att nu blir jag pigg, men sen somnade jag om efter en timme och sov till 11.00 och nu orkar jag inte ta mig in i duschen, fy. Jag är genomtrött efter gårdagen då vi var i Lund, bl.a. tittade vi på Mannens sons examensarbete, en riktigt högteknologisk laser. Inte för att man förstod något men spännande var det. Han är verkligen supersmart.

Jag har diskat - innan det blev ett diskberg! Nu ska jag bara tackla nästföljande steg: dusch och promenad. Inte gå och lägga mig igen. Får se hur långt jag kommer.

Startsvårigheter

Vi blev med bil igår, en rejält gammal ljusbeige Volvo. Jättesöt, inte en rostfläck. Verkade vara i god kondition, men så på vägen hem efter att ha stannat till, så ville den knappt starta. Typiskt! Jag skrattar mest, det är ju ett hopplöst uppdrag att köpa begagnad bil, alltid är det något. Nåja, det borde inte vara alltför dyrt att laga, även om det är lite nervigt för nu står den hos Mannens son i Lund, och det är bara att hoppas att den vill komma hit till vår gamla goda bilmek.

Drack jättegod milkshake hos Max på vägen hem, med riktiga jordgubbar i. Dyr, men inte dyrare än en latte på stan och betydligt smarrigare.

Jag är rejält trött fortfarande efter gårdagens eskapader, men rastlösheten irrar omkring inuti mig, gnager i hörnorna och krafsar längs ryggraden. Kanske måste jag trotsa mitt tunga huvud, ta ett krafttag och ge mig ut någonstans för att försöka blidka den...

Bil-tema

Usch vad jag har skrivit mycket om psyk-grejer nu, lite paus från det.

Jag tog tag i soprums-kaoset med att säga till fastighetsskötaren. De införde ju sopsortering här nyligen, bra idé, men nu är några av behållarna helt överfulla. Kanske sorterar folk mer än förväntat. Sedan fattar jag kanske inte riktigt att folk försöker trycka ner mer skräp i redan fulla behållare. Ok om det vore ruttnande matsopor som man raskt vill bli av med, då fattar jag att omdömet kanske sviker, men rena pappersförpackningar eller mjukplast, det kan man väl spara hemma tills soporna tömts. Vilket inte ursäktar att de inte töms tillräckligt ofta. Oh well *kliver ner från predikstolen*

Tar inte riktigt vara på solskenet. Mannen funderar på att åka och titta på begagnade bilar för att ev. köpa en. Jag väntar och väntar på att han ska besluta vilka han är intresserade av, att ringa och bestämma tid. (Verkar det som om jag överlåter allt angående bilen till honom så är det helt sant, jag har inte ens körkort.) Om han ska till Lund eller Malmö vill jag ju hänga med. Jag blir jäktad av att han tar det så lugnt. Hade kunnat åka iväg någonstans själv annars. Vilket förstås är mitt val, att vänta menar jag.

Känner en kvardröjande stress och trötthet från igår. Tänker att jag kanske kan skärma av det genom att aktivera mig. Men det har inte blivit så mycket av det ännu. Nåja, dagen är inte slut!

Ointressant inlägg.

Slutfört

Jag behövde inte vara min egen doktor för pratsamme farbror doktorn föreslog precis det jag ville: ta bort injektionen och ta en lägre dos i tablettform. Eller jag lirkade kanske samtalet lite i den riktningen, men som sagt, det var hans förslag. Nu får jag väl hoppas att det inte skiter sig. Han förvarnade om att det kunde ta ett par tre månader innan biverkningarna hade lagt sig, men nu har jag åtminstone hopp.

Var duktig hos min glade tandläkare också. Lagade två kindtänder. Bedövningen tog även på översta grenen av trigeminus-nerven (styr halva ansiktet) så ett tag där kunde jag inte blinka på höger öga. Kändes lustigt. Nu är allt som vanligt (utom plånboken som är betydligt lättare).

Utmattad. Det här var bara för mycket för en dag. Jordgubbar.

Upptagenhet

Disken har fortfarande inte inträffat. Nåja.

Midsommar. Jag känner mig lite lätt vemodig. Nu vänder det. Det har känts så underbart med sommar efter den långa, kalla vintern. Jag har gått omkring var och varannan dag och viskat till mig själv "jag överlevde". Bara tanken på att det åter ska bli vinter får mig att rysa. Men man har ju inget att säga till om...

Hackandet av tänder gör mig galen. Jag hoppas på ett sätt verkligen att det är medicinen och går att göra något åt. Är det bara en plötslig ovana vet jag inte hur tusan jag ska komma åt det, kan inte gå och koncentrera mig på att slappna av i munnen vareviga minut.

Mindre ludd i huvudet idag. Bakvänt, igår drack jag ju vin, inga mängder men ändå. Trött trött trött igår. Igår: Görakaffeätamackapåmedkläderätalunchute(gott!)köpajordgubbar - systembolagethemolastaavinjektionhandlamatplockain - pust - åkaochfixamednyabilensäckaihopframförtv:nframförtv:nframförtv:n - ätamackaätajordgubbardrickabubbel - pånågotsätthållasigvakentillmidnattsnark.
Inget extremt för en normal person men mer än ett dagsverke för mig.

Drömjobb

Drömde. Först jobbade jag på en skoaffär och sedan på HM, men till slut fick jag komma till en blomsterbutik. Vaknade trött och glad.

Fortfarande slut. Ser på dålig tv, har ingen inspiration. Borde väl åtminstone klä på mig, kan man tycka. Inte sova mer, trots att det lockar. Och jag kunde ju diska. Suck.

Baksida

Insåg just att jag känner mig rejält bakfull utan att ha druckit annat än kolsyrat vatten och kaffe igår. Huvudvärk, suddig känsla, trött, lätt illmående. Bakfull av för många intryck? Typiskt. Jag hoppas alltid på att vara starkare än så, men än så länge utan resultat.

Mosig

Gråmelerat utmattad. Hade det mycket trevligt i Göteborg men jag orkar som vanligt inte riktigt med (och då pratar jag inte om festande utan stillsamt umgänge med mina barn och fika med ett par vänner), gick i en bubbla sista dagen.

Har ont i käften pga att jag klapprar tänder. Kan hejda det när jag tänker på det, men när jag har uppmärksamheten på annat håll så sätter det igång igen. Vickar på benet också men det är mer lätt störande än riktigt jobbigt, det gör ju inte ont. Tror att det kan bero på Cisordinolen, åtminstone skulle det kunna vara den. Jag fick en läkartid nästa onsdag, dra på trissor. Tandläkaren på fm och psyk på em, härlig dag.

För trött. Hundra blogginlägg att läsa, tror inte det. Och kommentarer blir det inte. Förhoppningsvis kravlar jag mig ur hålet snart.

Huvudämne

Tuggummiseg idag. Kom ändå ut en stund av rent nödtvång, skulle köpa ett födelsedagskort till min äldre sons flickvän.  Jag är en sån där gammal kärring som fortfarande skickar papperskort, även om jag lovar att jag ska skriva en hälsning på facebook också. Det var ett rätt fint kort i handgjort papper från Madagascar tror jag. Vi har en liten trevlig butik med fairtrade-varor.

Huvudvärk. Det är inte extremt, jag skippar nog alvedonen, bara noterar det för jag har inte så ofta huvudvärk. När jag har det är det oftast ensidigt och bakom ögat, som om det vore migrän very light. Men det är bara lätt irriterande. En får vara glad för små välsignelser. Kommer förresten på att det oftast dyker upp när jag försöker varva ner efter något ansträngande. Jag har nog inte riktigt hämtat mig från gårdagen.

Påfrestande

Rätt mör. Tittar på min feed och känner att det är många bloggar jag vill läsa men jag orkar inte just nu... I'll be back.

Igår blev en aning intensivt. En kompis ringde och ville ha sällskap på bilresan ner till Lund. Hon skulle på en rutinkontroll. På vägen hade hon en massa jobbiga saker hon ville lufta, det ena värre än det andra. Så efter lite meck (vi glömde svänga av och hamnade i Malmö...) kom vi fram till SUS som sjukhuset numera heter, hittade en parkering och tog en fika. Sedan skulle hon gå upp till mottagningen och jag väntade nere i kafeterian, det skulle ju ta max 15 min. Så jag väntade. Och väntade. Och väntade. Och blev orolig. Efter 1 tim och 20 min ringde jag, hon hade inte stängt av mobilen trots anvisningarna. Då skulle hon just få komma in. Själva besöket var klart på 5 min. Väldigt störande.

Jag var dessutom jäktad, hade en tandläkartid att passa. Kom dit precis i tid. Gräv gräv gräv i käften. Usch. Jag tuggade i mig två Stesolid på vägen och var rätt trött på kvällen, allt sammantaget. Sov i 12 timmar.

Fick iallafall efter lite telefonerande ut min journal för det senaste året. Fy f-n vad dålig jag blev i vintras. Det känns lite konstigt att någon har skrivit ner alla detaljer, att det finns bevarat. Samtidigt är jag tacksam att det finns där för mig att läsa när jag behöver påminnas om hur viktigt det är att följa sina behandlingsanvisningar.

Idag vill jag inte se en människa, utom Mannen men han jobbar sista arbetspasset före semestern.

Blomtröst

Idag är jag mest trött, lite nedåt. Men vi köpte blommor igår. Vi har som en loftgång utanför ytterdörren med plats för några krukor. Hade redan en låda penséer som fortfarande blommar om än på sista versen. Nu blev det en kruka med en marguerit på stam, lobelia och million bells, samt min favorit, en blå hortensia. Sedan köpte vi ett miniträd med gulgröna blad och ett par pelargoner till balkongen. Det har varit slött i år med balkongliv, men idag får vi allt göra i ordning, tvätta av möblerna, ta fram fontänen.

Fem var för tidigt att gå upp. Jag ska kanske försöka en vända till i sängen.