Flykt

Mer och mer sällskapsliv. Mannens tyska barnbarn (jo det finns ett sådant också) har varit här i staden med sin mamma. Jag smet undan fredag och lördag men idag kände jag mig manad. Det varade dock bara ett par timmar eftersom de skulle åka hem sedan. Jag känner mig ändå hjärndöd nu...

Har trots motstånd tagit sömnpiller de senaste två nätterna. Jag sover så gott på Nitrazepam, utom om jag är helt uppvarvad eller ångestagiterad förstås. Vaknar avslappnad och behaglig efter 9-10 timmar. Antagligen för att det är en bensodiazepin = ajabaja att ta varje kväll, kan ge tillvänjning och beroende. Ska träffa farbror sommardoktorn på torsdag, undrar om jag kan be honom om Nozinan? Jag har kommit fram till att det är bra om jag har något på lut när sömnen börjar krångla, dels för att jag som många bipolära är extra känslig för sömnstörningar, dels för att jag har en massa nojor runt sömn och lätt hittar ursäkter för att inte sova.

Tänk om det räckte med att konstatera att man är irrationell för att ändra sig...

Kommande vecka har jag lite inplanerat, ska kanske träffa en relativt nybliven kompis, ska till frisören och som sagt till läkaren. Veckan efter måste jag ha för mig själv, låta de snurrande tankarna komma till ro. Veckan efter det blir det verkligen full rulle, jag åker bort hela veckan. Roligt men ack så påfrestande. Ibland får man betala priset för att ha ett liv.

Psykdoktorinna

De vilda blommorna jag plockade midsommarafton står fortfarande granna på vårt köksbord.

Börjar oroa mig för att träffa ytterligare en ny läkare på onsdag. De där tio minuterna känns så framkrystade, vad vill han veta, vad vill jag säga, hur kommer jag att framstå? Inte direkt läge att be om Stesolid (fast jag har så jag klarar mig så det behövs ändå inte). Vad vill jag egentligen få ut av det? Minska på Cisordinolen och se om det hjälper mot rastlösheten, nu när inte Akinetonet verkar så bra. Kanske innebär det att gå ifrån injektionerna till tabletter, vilket vore välkommet förstås. F-n, tänk om en fick vara sin egen doktor! Tror det skulle funka rätt bra många gånger.

Tar det bara väldigt lugnt, mycket soffliggande. Det känns skönt.

Snigelfartränder

Dagen svalnar mot kvällen, eller den var rätt sval redan, sval, blåsig och regnig. Jag har inte tagit mig ut och tror jag hoppar över det faktiskt. Det är lite trist, jag hade kunnat tänka mig att gå på stan, men eftersom jag ansvarsfullt (har väl sett på Lyxfällan... ;)) bestämt mig för att inte shoppa så mycket mer resten av månaden så faller den planen. Bara en nyttig promenad intresserar mig inte.

Känner en viss förundran, förutom rastlösheten och de gamla trötta självskadetankarna mår jag rätt bra när jag är så här sysslolös. En viss balans som rubbas så lätt när det blir mer action. Tror jag avstår från en familjemedlems födelsedagskalas på söndag, inte för att jag ogillar någon utan bara för att det blir lite för mycket liv och rörelse, och i en annan stad dessutom så jag kan inte gå hem.

Någon sorts press känner jag att rättfärdiga mig, att jag inte flänger runt och gör tusen saker som alla andra, att jag inte är aktiv och ansvarsfull. Men vad finns det att säga annat än att nej, jag klarade inte av det, inte i längden. Så är det.

Skarpsill

Självskadande





Letade fram en kniv, första gången sedan i våras. Rätt patetiskt, julafton och allt. Men det var effektivt. Hade lite dåligt samvete för Mannens skull, men för egen del bryr jag mig inte så värst. Ska bara försöka att inte göra det till en vana igen, det skulle vara dumt men otroligt lätt. Kände redan suget att låta det eskalera till "något värt besväret" = något som måste sys. Och det är ju fruktansvärt opraktiskt. Nej, det här måste bli en engångsföreteelse.

Är uppjagad i grunden efter mycket aktivitet på sista tiden, det behövs inte så stora saker för att få vågen att tippa över. Idag avstår jag från att åka med ut till gården där alla människor finns, det enda som gäller är att såsa runt i pyjamas och fördriva tid.

Anspänning

Jag är nästan lite skakig och fluffig i huvudet fortfarande över alltihop, att resa och fixa med saker och bo hemifrån. Har shoppat ännu mer idag, men jag fick faktiskt tillåtelse från Mannen, reste iväg utan jacka (det var ju stekhett då) men idag har det delvis spöregnat här.

Ändå är det en kvalitetsskillnad mellan den sortens oro jag känner just nu och den mer patologiska oron när jag är låg eller mixad. Det här är min stresskänslighet som talar men inte min galenskap. På något sätt känns det viktigt att kunna känna skillnad. Det här behöver jag helt enkelt vila ifrån och minska intryck, så hela eftermiddagen har jag mest legat och halvsovit på soffan, med små utflykter till datorn. Börjar samla ihop mig nu och kan se fram emot morgondagen. :)