Småbabbel

Jag är verkligen ganska lättroad, men nu har jag för första gången tittat på Gäster med gester och efter 10 minuter är jag fortfarande inte det minsta underhållen. Så det lägger jag ner. Tur att smaken är som baken. Tror jag ska titta på Eva Dahlgren senare istället.

Gjorde en liten fuling och ringde Mannen och bad honom ta med mjölk och bröd när han kommer hem från jobbet imorgon bitti. Men nu ångrade jag mig och gick och handlade trots regnet, det var skönt att komma ut. Hittade stora goda plommon, köpta får duga när man inte har tillgång till hemodlade.

Är precis på gränsen till att ställa mig och baka, men nej, det får bli på dagtid. Sätta degen är en sak men sen ska åbäket jäsa.

Kanske är det sänkningen av en av medicinerna som börjar kännas av? Jag är inte speedad så det är ok (detta evinnerliga spanande efter bra och dåliga tecken), har bara lite mer energi än det vanliga soffpotatistillståndet.

Om jag (högst osannolikt) kom i den i största storlek skulle jag se ut som en vandrande reklampelare, hahaha, men oj vad jag gillar den, skulle passa mitt humör ikväll.

Godmorgon

Nu har åskmolnen dragit förbi och luften känns andningsbar.

Jag gick upp kvart i sju för att säkerhetsväcka Mannen. Han är inte precis någon morgonmänniska. Innan någon tycker att jag är en förslavad stackars kvinna som släpas upp ur varma sängen helt i onödan för att serva min man med kaffe, så vet att det är högst frivilligt. Jag hjälper honom med det, han hjälper mig med så mycket annat.

Väcker tankar på andra tidiga morgnar. När jag pluggade och pendlade två timmars väg. Tänk vad man kan vänja sig vid. All sömnlöshet jag har levt med under åren, på något sätt höll det mig igång fast det slet. Nu håller jag på att omindoktrinera mig till att tro att sömn är bra, och det lyckas mer och mer. Jag tar t.o.m. sömntabletter ibland, det är ett rätt stort framsteg.

Shoppingcentret har fått en Desigual-butik. Hade jag varit 20 år yngre, 20 kg smalare och 20 000 kr rikare så hade jag handlat där. (Fast det är inte "min stil", min stil växlar från dag till dag.)

Sömn är bra (jo, sömn är bra!) men jag tror den här dagen har börjat nu.

Färdiggranskad

Mannen fick färdiggranska min lilla lägesrapport, och jag gick verkligen till läkarbesöket och tog med den. Det fungerar väldigt bra faktiskt, behövs inte så mycket frågor. Och så går det huvudsakliga ganska fort, vilket är bra om man träffar en läkare som vill hålla låda och upprepa allt minst två gånger... ;)

Enda förändringen blev att jag kan gå ner till 10 mg från 15 mg Abilify, och sedan lägga till 5 mg när jag vet att jag ska göra något stressigt eller känner att det är något lurt på gång. Det låter bra för mig, jag tror jag klarar av att reglera det själv. Och det är ju skönt att inte ta större doser än som behövs.

Så ja... nu är jag granskad för denna gång. Pust, stånk och stön.

Jag har hittat god alkoholfri öl, och nu köpte jag alkoholfritt bubbel för att testa. Kanske kan man bli renlevnadsmänniska? ;)

Nehej

Haha, det blev inget grävande i käften. Jag har tydligen några olika alternativ att välja på när det gäller den trasiga tanden, och tandis ville inte göra något innan jag bestämt mig (mycket en prisfråga). Nu ska han dessutom sluta, tyvärr, så han tyckte jag skulle ta alltihop med ersättaren. Så, nya friska tag den 9:e september.

Känner mig lite lummig efter all Stesoliden jag petade i mig innan, så idag blir det nog inte många knop.

Nöjdhet

Håret är fixat! Brunt men inte svartbrunt, ungefär samma färg som mina ögon. Det här kommer jag nog att trivas i (tills jag får nästa ryck och blonderar mig eller något). Tyvärr lägger jag av princip aldrig upp bilder på mig själv i bloggen så ni får bara gissa hur det ser ut.

Sprang på stan sen och gjorde av med pengar. En hel knippe reaplagg på Esprit, och en ögonbrynspenna, den jag har är det bara en stump kvar av. Måste ha ögonbryn nu när jag har mörkare hår. Väääldigt viktiga världsproblem.

Nu får jag ta det lugnt resten av månaden, och resten av idag också för den delen, för nu är jag slut. Slut slut.

Men ändå. Jag mår tamigsjutton bättre sedan jag bytte till Abilify. Det grå dimtäcket är inte lika tjockt, det är lättare att känna entusiasm och inte bara tänka på det. Förra gången jag tog Abilify krånglade sömnen, men nu funkar det så länge jag är hemma i min egen trygga säng. Och annars har jag bra sömntabletter, de kvällar jag har svårt att varva ner. Jag har högre dos litium nu än då, kanske hjälper det till att balansera. Även när jag sover dåligt blir jag inte hypoman, det tror jag också kan ha med litiumet att göra. Bra kombination tydligen. Gör det den ska också, håller borta de mest skruvade tankarna. (Sen är Abilify - till skillnad från vissa andra piller - för mig ingen erotikdödare ;))

Ibland hatar jag medicinerna men just idag är jag väldigt tacksam. Det är skönt att inte vara galen.

Apelsinskal

Jag är fascinerad över mig själv, hur bra jag sköter sömnen. Sitter inte uppe tre på morgonen. Lägger mig 22-23, upp 7-8. Känner efter varje kväll om jag tror att jag kommer att sova, kan liksom känna i kroppen att det går att slappna av. Om inte, tar jag sömnmedicin, vilken och hur mycket beror på hur det känns. Det känns verkligen bra att inte ta medicinen på slentrian eller känna sig psykologiskt beroende, men ändå ha möjligheten så sömnen inte spårar ur nu när jag bytt till Abilify. Men hittills har det känts ganska lugnt trots att jag gått upp till 15 mg. Sömnen är ett gigantiskt spöke för mig, så det är intressant att se att jag kan hålla det under (konstruktiv) kontroll.

Har köpt god marmelad, ekologisk, apelsin med fläderblom. Onödigt med mer socker men det skiter jag i, är så gott med en liten klick på ostmackan. Annars är det lite knepigt med maten när man är bortbjuden... hälsade på en kompis som gjorde en stor gryta och jag åt dubbelt så mycket som jag orkade bara för att hon fortsatte att äta. Plus efterrätt. Svårt att tacka nej till mat när folk har gjort sig besvär, mat är liksom ett tecken på kärlek från många och en ingrodd del i socialt umgänge. Jag kan inte ens skylla på att jag bantar för det gör jag inte, bara försöker tänka mig för så jag inte växer ännu mer. Men det är svårt när man är bland folk. Och jag tänker verkligen inte lägga av med allt som är gott, inte varje dag men någon gång ibland ska jag absolut ha en godispåse! Så där riktigt motiverad är jag inte.

Äh, skit i det. Jag mår ju rätt bra, det är därför jag orkar tänka på mindre viktiga saker, har inte all hjärnkraft inställd på frågan hur man överlever dagen!

Överdåd

Shopping av en massa småprylar idag. Blir mycket pengar när man slår ihop det, men so be it. Köpte saker att slå in storgrabbens present med, och lite annat för en present till en kompis. Ett bälte på rea istället för det som håller på att falla sönder. Och så 4 champagneglas. Jag har champagneglas, men jag slår sönder dem med jämna mellanrum (precis som jag slår sönder porslin) så jag tänkte som så att det kan vara bra att ha ett reservlager. Och de var nedsatta med 220 kr till nästan ingenting. Och hör ni hur jag rationaliserar det hela, egentligen är det bara så att de var snygga, jag ville ha. Får ställa undan några av de gamla glasen.

Men jag provade en sjuhelvetes massa kläder utan att köpa något, så äkta shoppinggalen är jag inte. Jag har kläder (i alla storlekar) så jag klarar mig.

Jag sket i att bry mig, festligheter på gång, och åt en massa (eller snarare som jag brukar äta) och på två dagar gick jag upp det jag gått ner på två veckor. Kul. Eller inte. Men jag ska åtminstone försöka sträva efter måttlighet, och hoppas att den Abilify jag just börjat med verkligen håller sig viktneutral. Jag har hört att det skiljer sig stort mellan individer, även om de flesta klarar sig undan större viktökning. Vid det här laget är jag fruktansvärt trött på fettomediciner!

Latmask

Dag 4 på Abilify och det börjar kännas bra. Huvudet klarnar och jag känner mig mindre dämpad. Inget illamående. Inga skuggor. Förstår varför jag gillat denna medicin förut. Nu ska jag bara ta den enligt anvisningarna och hoppas på att litiumet håller emot så jag inte åker upp för långt mot skyn. (Och vara evinnerligt glad att jag bor i ett land med högkostnadsskydd för varje ask kostar 2500 kr!)

Funderade lite på vad jag vill göra idag och svaret är: ingenting. Sitta lite vid datorn, gå och köpa mjölk och frukt och bröd, läsa en veckotidning. Tvätta håret (jag tvättar det bara varannan-var tredje dag när det är färgat, annars blir det kruttorrt). Lyssna på musik! Skita i att jag är improduktiv! :)

Levnadskonstnär

Uppe med tuppen, men jag somnade vid tio igår kväll så det blev närmare åtta timmar ändå. Känner mig bra, riktigt bra, utan att det slår över. Illamående ett tag någon timme efter att ha tagit den nya medicinen, men så brukar det vara och det går över.

Tänker på att åka till större staden och gå på konstmuseet. Så skönt att gå alldeles själv i sin egen takt. Jag längtar efter beröring, intryck.

Men nu tror jag att jag går och lägger mig igen en stund först, klockan är ju bara åtta.

Knäppsnygg

Ett styck läkarbesök överlevt. Sommardoktorn är inte allt för skräckinjagande och verkar ha bestämt sig för att han kan ta mig seriöst. Lyssnar och tar till sig, trots att han samtidigt är rätt snacksalig. Han tyckte min plan med Abilify och Nozinan var bra så nu kör jag på det. Dessutom - efter att ha kollat tidigare förskrivningar - skrev han ut en hel del benso så jag har så det räcker ett år. Tur att ens överdoseringsdagar är över. Skönt att ärligt kunna säga att en kan hantera det.

Åh, tänk att få känna sig pigg, inte så hungrig men ändå symptomfri. Hoppas hoppas.

Abilify 5 mg är ljusblå och 10 mg ljusrosa. Ett piller för varje bebis *sarkastiskt skratt* (Queerbebisar kan få 15 mgs gula)

Jag var förresten j-t snygg idag. Svart tight över-knä-kort klänning (skit i valkarna!), svart kofta med stor fejkpälskrage, tjocka svarta strumpbyxor och mina kära röda skor. Och mitt nyfärgade hår och röda naglar. Liiite overkill för ett läkarbesök ;) , jag fick mest för mig att leka lite. Gillar att klä upp mig men har så sällan tillfälle, så jag hittar på anledningar. Det lär åtminstone stå "välvårdad" i journalen, haha.

Flygbalansen

Tjat om mediciner igen, den som är uttråkad får gärna blunda. De är en stor del av min vardag, hur mycket man än skulle vilja att det bara var att svälja pillren varje morgon och sedan glömma bort det, så påminns jag dagligen och stundligen om effekter och bieffekter i min egen kropp och sinne. De påverkar faktiskt vem jag är, hur politiskt inkorrekt det än är att säga så.

Och ja, nu kom jag på att jag glömt att ta dem i morse... men jag kom ihåg att betala räkningarna, alltid något.

Jag vill ha Abilify igen. Undrar om man kan få farbror sommardoktorn med på det? Vet inte om jag bara vill ändra för ändrandets skull... ibland undrar jag. Vad jag kan konstatera är att jag fungerar bättre med neuroleptika än helt utan. Den jag har nu blir jag fortfarande lite seg av, och sedan jag sänkte dosen har lite symptom krypt fram igen, men jag vill inte ha samma medicin i högre dos och få andra biverkningar. Abilify gör mig inte seg och jag går inte upp mer i vikt, däremot kan sömnen krångla. Kan jag få en tulipanaros, tack!

Dessa finingar såg jag tidigt i morse (alla bilder snodda från Wikipedia, Mannen hade problem med teleobjektivet):

Fiskgjuse

Rödbena

Kustsnäppa

Drogätande

Snacka om att mat är ett bra lugnande medel. :/ Jag blir så mentalt rastlös när jag inte tillåter mig själv att äta hur som helst (obs! jag svälter mig inte, bara äter mer sansat), mer rastlös än hungrig. Suget efter kaffe ökar också kopiöst, det känns som det enda sättet att hålla mig under kontroll utom att dyka ner i stesolidburken, vilket jag avstår från. Ett rätt intressant experiment egentligen.

Glad för att jag hittade equalizern i iTunes (inte för att jag har letat förut).

Ironi

Just som jag har skrivit hur gott jag sover på mina sömntabletter när jag nu tar dem, så blir det en helt uppochner natt, bara vridit och vänt mig, tills jag gav efter vid fem och tog två stesolid. Så var det med den enkla lösningen.

Idag jobbar Mannen och jag ska gå runt i myskläder och bara vara. Se avsnitt jag missat av In Treatment på Svtplay, kanske börja titta på True Blood som jag fått av ena sonen. Ja, en tv-dag ska det bli, försvinna in i andra världar. Men först, gå in på nätbanken och räkna pengar, de ska räcka ända till Norrland.

Det går skralt med viktminskningen trots att jag minskat rejält på portioner och mindre skräp (och nej, jag lever inte på pasta och mackor). Jag tror min kropp vill väga 85, suck.

Flykt

Mer och mer sällskapsliv. Mannens tyska barnbarn (jo det finns ett sådant också) har varit här i staden med sin mamma. Jag smet undan fredag och lördag men idag kände jag mig manad. Det varade dock bara ett par timmar eftersom de skulle åka hem sedan. Jag känner mig ändå hjärndöd nu...

Har trots motstånd tagit sömnpiller de senaste två nätterna. Jag sover så gott på Nitrazepam, utom om jag är helt uppvarvad eller ångestagiterad förstås. Vaknar avslappnad och behaglig efter 9-10 timmar. Antagligen för att det är en bensodiazepin = ajabaja att ta varje kväll, kan ge tillvänjning och beroende. Ska träffa farbror sommardoktorn på torsdag, undrar om jag kan be honom om Nozinan? Jag har kommit fram till att det är bra om jag har något på lut när sömnen börjar krångla, dels för att jag som många bipolära är extra känslig för sömnstörningar, dels för att jag har en massa nojor runt sömn och lätt hittar ursäkter för att inte sova.

Tänk om det räckte med att konstatera att man är irrationell för att ändra sig...

Kommande vecka har jag lite inplanerat, ska kanske träffa en relativt nybliven kompis, ska till frisören och som sagt till läkaren. Veckan efter måste jag ha för mig själv, låta de snurrande tankarna komma till ro. Veckan efter det blir det verkligen full rulle, jag åker bort hela veckan. Roligt men ack så påfrestande. Ibland får man betala priset för att ha ett liv.

Musgrått

Jag vet inte riktigt hur lyckat det här bantandet är. I natt drömde jag att jag vräkte i mig godis...

Laddar inför ett födelsedagsfirande idag, en av Mannens brukare fyller jämnt. En massa främmande människor som ska kallpratas med. Ser fram emot en roligare födelsedag, min äldste sons om ett par veckor. Bara jag och ungarna med deras tjejer, kan det bli bättre?

Ska jag göra något åt sovandet eller ej? Sömn är som den som läst min blogg vet en öm punkt. Nu sover jag visserligen massor totalt sett, men ryckigt, ligger vaken ett par timmar mitt i natten för att sedan vandra ut och in i drömmarnas värld fram till 10-11. Känner mig lite dimmig. Men sömnpiller är gift.

Lite tråkig känner jag mig. Medelålderskris? Tänker mer tillbaka än framåt, tänker på dagar med äventyr. Nu är jag för försiktig för äventyr. På ett sätt vill jag verkligen leva lugnt och stilla med min kära familj. Men på ett annat sätt känner jag mig blek och alltför anpassad. Borde vara lätt att hitta på något att piffa upp vardagen med, men jag kommer inte på något bra. Det mest spännande på senare år har varit besök på psyk när jag varit galen, och dit strävar jag inte. Just det, jag har varit galen ibland och det avviker ju lite från mainstream, men inte direkt konstruktivt. Alla människor verkar så kompetenta, eller åtminstone självklara. Jag känner mig som en grå liten förskrämd gammal luggsliten mus. Usch.

Fallgrop

Total budgetkontroll blev det inte igår. Jag var ju tvungen att köpa en plånbok (så mycket pengar som jag har ;)), men jag kan rättfärdiga det med att jag behöver ha en stor plånbok med allt som man måste ha med, som Ica-kort, MedMera-kort, busskort, extra busskort, kalender o.s.v. Men ibland behöver jag också en liten plånbok bara för id-kortet, bankkortet och någon hundring, som jag lätt får plats med i en byxficka om jag inte vill släpa på handväskan (som f.ö. är fylld med andra bra saker som pappersnäsdukar, handsprit, våtservetter, smink, extra mediciner, sax, tamponger, alla tusen kundkort man har, anteckningsbok, pennor, spegel och sist men inte minst, en tablettask för akut sockerbegär). Den mindre plånbok jag har använt är svart, extremt ful, mycket sliten och sönderfallande. Så jag var ett lätt byte för en liten rosa sak med vita kanter som bedjande (eller kanske lömskt) skrek "köp mig!" :)

Tror den fysiska rastlösheten har minskat lite faktiskt. Håller fortfarande på och vickar med benet men jag hackar inte så mycket tänder, och det känns allmänt lite bättre. Trodde inte jag skulle känna skillnad på bara en vecka, men med neuroleptika kan saker hända, hit eller dit, på bara någon dag. En del inte-bra tankar dras jag dock med, skräckfilmer och längtan efter knivaction, men på låg volym, det kommer nog gå över.

Mina inlägg spretar som vanligt. Jag har sällan någon röd tråd när jag sätter mig för att blogga. Det blir vad det blir.

Imorgon blir det begravning. Ingen jag känner, Mannen har jobbat med henne. Men begravningar är begravningar...

Gånglåt

Lyckades åtminstone sova bort det mesta av huvudvärken ("migrän light"). Uppe tidigt för att vinka av Mannen, hans första arbetsdag efter semestern. Jag har sovit nästan 8 timmar men ändå sitter jag här och gäspar så smått.

Mannen glömde mobilen hemma så jag gick upp till hans jobb med den. Blev totalt en timmes rask promenad, vilket är rätt mycket för mig nuförtiden. I takt med att jag har blivit fet har jag blivit allt mer försoffad, ironiskt nog. Är jobbigt att släpa på 40 smörpaket extra.

Har iallafall precis käkat en tidig lunch: jordgubbar och prosciutto. Underbart! Nu ska jag unna mig att gå och vila en stund.

Första dagen på lägre dosen. Herregud vad jag hoppas att medicinändringen ska hjälpa och jag ska slippa krypet i kroppen. Herregud vad jag hoppas att jag ska lära mig att fullt ut acceptera medicineringen och slippa ambivalensen. Herregud vad jag hoppas att jag ska bli mig själv igen och slippa halta fram genom tillvaron.

Motståndsrörelse

Hela livet. Så länge måste jag ta piller. Inga fler hypomanier. Inga fler överväldigande känslor. Jag har inte riktigt processat det ännu, det kryper längs ryggraden, jag vill inte.

Seg dag. Jag vaknade 6.00 och tänkte att nu blir jag pigg, men sen somnade jag om efter en timme och sov till 11.00 och nu orkar jag inte ta mig in i duschen, fy. Jag är genomtrött efter gårdagen då vi var i Lund, bl.a. tittade vi på Mannens sons examensarbete, en riktigt högteknologisk laser. Inte för att man förstod något men spännande var det. Han är verkligen supersmart.

Jag har diskat - innan det blev ett diskberg! Nu ska jag bara tackla nästföljande steg: dusch och promenad. Inte gå och lägga mig igen. Får se hur långt jag kommer.

Slutfört

Jag behövde inte vara min egen doktor för pratsamme farbror doktorn föreslog precis det jag ville: ta bort injektionen och ta en lägre dos i tablettform. Eller jag lirkade kanske samtalet lite i den riktningen, men som sagt, det var hans förslag. Nu får jag väl hoppas att det inte skiter sig. Han förvarnade om att det kunde ta ett par tre månader innan biverkningarna hade lagt sig, men nu har jag åtminstone hopp.

Var duktig hos min glade tandläkare också. Lagade två kindtänder. Bedövningen tog även på översta grenen av trigeminus-nerven (styr halva ansiktet) så ett tag där kunde jag inte blinka på höger öga. Kändes lustigt. Nu är allt som vanligt (utom plånboken som är betydligt lättare).

Utmattad. Det här var bara för mycket för en dag. Jordgubbar.

Doktorsbetyg

Har kollat upp läkaren på doktorsguiden.se och han har fått betyg lite över medel, så det känns lite lugnande. I 50-årsåldern som en själv, åtminstone ingen nybakad AT-läkare (inte för att de behöver vara dåliga alltid, ibland behövs nytänkande).

Det här krypet i kroppen stör mig verkligen mer och mer, men bara tanken på att det kanske går att få bort med en medicinändring känns ändå trösterikt.