Godmorgon

Nu har åskmolnen dragit förbi och luften känns andningsbar.

Jag gick upp kvart i sju för att säkerhetsväcka Mannen. Han är inte precis någon morgonmänniska. Innan någon tycker att jag är en förslavad stackars kvinna som släpas upp ur varma sängen helt i onödan för att serva min man med kaffe, så vet att det är högst frivilligt. Jag hjälper honom med det, han hjälper mig med så mycket annat.

Väcker tankar på andra tidiga morgnar. När jag pluggade och pendlade två timmars väg. Tänk vad man kan vänja sig vid. All sömnlöshet jag har levt med under åren, på något sätt höll det mig igång fast det slet. Nu håller jag på att omindoktrinera mig till att tro att sömn är bra, och det lyckas mer och mer. Jag tar t.o.m. sömntabletter ibland, det är ett rätt stort framsteg.

Shoppingcentret har fått en Desigual-butik. Hade jag varit 20 år yngre, 20 kg smalare och 20 000 kr rikare så hade jag handlat där. (Fast det är inte "min stil", min stil växlar från dag till dag.)

Sömn är bra (jo, sömn är bra!) men jag tror den här dagen har börjat nu.

Levnadskonstnär

Uppe med tuppen, men jag somnade vid tio igår kväll så det blev närmare åtta timmar ändå. Känner mig bra, riktigt bra, utan att det slår över. Illamående ett tag någon timme efter att ha tagit den nya medicinen, men så brukar det vara och det går över.

Tänker på att åka till större staden och gå på konstmuseet. Så skönt att gå alldeles själv i sin egen takt. Jag längtar efter beröring, intryck.

Men nu tror jag att jag går och lägger mig igen en stund först, klockan är ju bara åtta.

Blomtröst

Idag är jag mest trött, lite nedåt. Men vi köpte blommor igår. Vi har som en loftgång utanför ytterdörren med plats för några krukor. Hade redan en låda penséer som fortfarande blommar om än på sista versen. Nu blev det en kruka med en marguerit på stam, lobelia och million bells, samt min favorit, en blå hortensia. Sedan köpte vi ett miniträd med gulgröna blad och ett par pelargoner till balkongen. Det har varit slött i år med balkongliv, men idag får vi allt göra i ordning, tvätta av möblerna, ta fram fontänen.

Fem var för tidigt att gå upp. Jag ska kanske försöka en vända till i sängen.

Stamkund

Vaknade faktiskt i tid till soluppgången. Vacker japansol. Var pigg då, men senare gick jag och lade mig igen och sov massor.

Vilken shopoholic man är... gick ut igår för att skaffa ett par solglasögon, kom hem med kläder för 750 kr (-oj vad jag behöver mera kläder *ironisk* -jamen det var på rea ju) och ett halsband. Och solglasögonen, faktiskt. Blir till att snåla nu (fast det säger jag ju jämt, haha).

Fick en styck patientinformation i posten. Det är en kort sammanfattning av ens slutenvårdsvistelse, där står kort om varför man blev inlagd och vad som hände, fortsatt planering och läkemedelslista. Ganska bra tycker jag. Lite roliga formuleringar, "Det har varit trevligt att ha dig på avdelningen och vi hoppas att du trivts hos oss på Avd XX" Vi hoppas att du flyger med oss snart igen *fniss*

Åsiktsfrihet

Blev inte så mycket dålig tv igår trots allt. Mannen skulle också till frisören, jag följde med ner till stan vilket (förstås) ledde till shopping. Senare åkte vi till en kompis som deklarerat åt Mannen och hängde där en stund.

Jag vaknade 06.30 vilket passade bra för att väcka Mannen, som dock redan var vaken. Känner mig pigg nu. Önskar att jag vaknat i tid för soluppgången, 05.34 var den visst. Jag älskar tidiga sommarmorgnar.

Haha, just nu blev jag uppringd av Newsmill som ville att jag skulle skriva en debattartikel. Jag tackade nej.

Avgång

Vaknade någon minut innan väckarklockan ringde, härligt. Det går så mycket lättare då än att bli sliten ur sömnen. Jag sitter med kaffekoppen, några ögonblicks samling innan dusch-smink-packa-taxi-noja över allt man glömt. (Packningen är dock förberedd, handlar mest om att få ner sakerna i väskan. Har lärt mig av Mannen att göra en packlista att pricka av.)

Skönt, jag är på humör att ge mig ut i världen. Sånt vet man aldrig innan.

Så, kaffet urdrucket.

Vardagsflykt

Med en desperat lättnadens suck återvänder jag till det normala, till det banala. Fokuserar om hjärnan på Expedition Ullared, på höstlöv och julklappar. Det var segt att vakna i morse, väckarklockor är inte min grej (tänk förr i tiden när det inte fanns snooze-funktion), men nu får min tankeverksamhet hålla sig på the straight and narrow och när den vandrar tillbaka till förbjuden mark ska jag känna, riktigt känna, hur mina händer och fötter är levande och varma.

Morgonsvammel

Sovit ca 4 timmar. Precis fel. För lite för att må bra, för mycket för att lätt somna om. Jag gjorde som man inte ska, låg och vred mig i sängen i ett par timmar. Har gått upp nu och fixat kaffe. Kanske blir jag sömnigare igen. Kanske startar jag dagen.

Irriterade och sorgsna tankar om vartannat. Jag som en gång fick MVG i Matte E har tappat mellanstadiematten. Har inte den blekaste aning om hur man dividerar för hand, insåg jag för ett tag sedan. Det svider för mycket för att jag ska ta mig för att googla svaret. Jag är inte strålande vacker eller sportig eller cool, det jag har haft är min hjärna och nu har jag inte den heller.

Funderar på vart jag kan åka över dagen. Göteborg är lite långt bort och dyrt och de flesta där jobbar väl. Äta en glass i Helsingör? Dyr glass, men... Jag behöver något att göra som inte kräver den hjärnkraft jag inte har. Kanske får jag bara ut och gå.

Fast jag skulle vilja låtsas att jag har hjärnkraft och gå på Forskningens dag 2-3 nov i Malmö/Lund. http://www.med.lu.se/forskning/forskningens_dag/program_foer_forskningens_dag_2010 Varje föredrag är bara 10 minuter, kanske går det. Jag saknar så att gå på föreläsningar.

Över tilll skräckfilmen: Igår kände jag något som kittlade i nacken när jag pratade i telefon. Jag viftade till med handen. Såg sedan en jättespindel på golvet! Jag förvandlades raskt till ett fjompigt fruntimmer och Mannen fick bära ut den. Min mer extrema spindelfobi har gått över, men nej, de stora får inte klättra på mig!

Kvarhållning

Nu är jag någonstans i Sverige och blir vaktad av en ljuvligt vacker och busig Helig Birma. Det var ett litet projekt att ta sig hit igår (hur f-n kan man bygga tåg där inte fönstren kan öppnas när luftkonditioneringen pajar?!) och nu har jag knappt ork att klä på mig. Började iofs redan kvart i sju imorse med att ringa och väcka Mannen (som inte tillhör Morgonfolket), sedan vinkade jag iväg sonen och ringde dr B. Jag bestämmer mig för att jag är ursäktad om jag är lite mör.

Jag mår iallafall bra igen på ett bra sätt. Inga fler dumma medicinexperiment, hör du det S?

Det känns märkligt att vara turist i en stad där man bott. Okej, det var ett antal år sedan, men det känns ändå inte berättigat att ha glömt så mycket av var saker ligger och vad platser heter. Ska jag skylla på ECT:n? Det känns lite som fusk, jag hade börjat glömma innan dess. När jag flyttade till Göteborg så klippte jag banden, precis som jag klippte många band till Göteborg när jag flyttade därifrån. Det är så jag fungerat. Dragit ett streck, över platser och människor. Jag tror det har mildrats nu (så mycket terapi som jag har gått i *pust*) men det är fortfarande bara Mannen och mina barn som jag alltid håller fast vid.

Luftbubbla

Mitt behov av lugn är till synes oändligt. Alla måsten och stressmoment skaver. Jag mår bättre än tidigare år men är så tunnhudad fortfarande, känner minsta lilla sten i skon. Behöver sova, äta, få solsken som en krukväxt. Ibland får jag välja bort, roliga aktiviteter, vänner. En tråkmåns. En dock levande tråkmåns.

Vaknade halv sex fast jag brukar vakna av alarmet vid åtta. Får ändå inget riktigt energiryck, vilket visserligen är bra, men jag blir uttråkad av att inte bli speedad, trots att det är nyttigt att jag inte blir det. Visst vill jag hellre ha tårta än broccoli, för stunden, men i längden är det egentligen skönt att slippa de hektiska dagarna när man vet hur mycket surt som kommer efter. Ja, mycket för och emot. Inte konstigt att man blir knäpp. ;)

Midsommar blir i total stillhet, bara Mannen, sill och snaps. Som jag vill ha det. Den här gången.

Frestelse

Jag har sovit som en gris på sistone, minst 9 timmar per natt (utan sömnpiller). Det är bra för min objektiva mentala hälsa. Nu vaknade jag plötsligt kl 4 och kunde inte somna om. Fick se soluppgången och kände i hela kroppen hur det subjektivt får mig att må bra. Tidiga morgnar är så intimt förknippade med hypomanirus, och plötsligt längtar jag igen efter att bli hög och flyga med fåglarna in i solen. Med förkrossande tyngd vet jag att jag inte får, att det blir mycket surt efter, att jag ska ta mina mediciner och vara försiktig. Ibland suger det att vara förnuftig.

Undrar när värmen kommer?

Förnöjd

Gick upp 05.30 men det är ok, jag somnade före midnatt. Har så jäkla kul ihop med Mannen, vi satt bara och pratade och skrattade hela kvällen.

Kanske har medicinförändringen börjat stabilisera saker nu, jag vill iallafall tro det. Jag är inte speedad, bara ganska glad och nöjd, inte med allt i livet, men med det jag behöver mest just nu, familjen, lugn och ro.

Hinner väl inte filosofera så mycket mera, ska till sjukgymnasten strax. Har inget emot att gå dit, hon är trevlig och förhoppningsvis (även om jag inte är direkt förväntansfull) kanske övningarna ska hjälpa, men att behöva klä på sig och göra sig iordning är det som tar emot - fast jag redan varit uppe i flera timmar. ;)

Hoppetihopp

"Borde sova". Mitt livs motto. Jag har sovit, nästan 4 timmar. Skulle ha tagit en nitrazepam igår kväll, visste att det vore vettigt för jag sov inte så mycket natten innan. Och natten innan. Och natten innan. Men sen blev det att jag tog en snaps istället när vi grillade på balkongen. Och jag blandar aldrig benso med sprit, oavsett hur litet sprit (har man principer slipper man tänka). 

Igår var en fin dag. Jag gav mig ut på långpromenad 06.30 - får nog göra detsamma idag för jag är så rastlös. Sedan badade vi i havet. Donade lite hemma, jag försökte sova en stund men det gick inte så bra. Grillkväll till slut, lax med pesto, de blev precis lagom stekta.

Och nu sitter jag här och studsar, den där märkliga känslan av intensivt kryp i kroppen och mild eufori, vill röra på mig men inser trots allt att jag nog får vänta tills det blir ljust ute. Riktigt ljust, inte bara vag gryning.

Skulle också kunna göra en massiv runda på nätet och uttala mig om allt och alla, men sen blir det en massa svar som jag inte orkar med efteråt... been there done that, för många gånger.

Online shopping... behöver jag ens förklara varför det skulle vara en dålig idé? 

Egentligen vill jag göra annat också, superkicken, knivbladet. Jag kan skada mig av så många olika anledningar, längtan efter bedövning, bestraffning, tvångstankar, ospecifik ilska och sorg, men vid enstaka tillfällen är det bara j-t kul, hur konstigt det än låter. Sen vet jag ju att baksmällan är rätt tung.

Ser ni vilken koll jag har, radar upp mindre bra handlingsalternativ och argumenterar emot. Jag är riktigt rationell, än så länge.

Om inte läkarintyget kommer med posten idag måste jag ringa och dubbelkolla så det inte blivit bortglömt. Gillar inte att vara påstridig, särskilt inte om ett intyg. Inte för att min läkare någonsin brukar vara annat än trevlig i telefon, men den nya sekreteraren kan låta lite bister. Jag kommer att ringa om jag måste. Jag gör många saker för att jag måste. Jag måste bara inte tycka om det.

Hmm. Vad jag kan göra är att springa över till tvättstugan och kolla om det finns tid kl 7. En rejäl lakanstvätt är nog vad jag behöver.

Startsignal

Soluppgången är så vacker! Ibland är det skönt att vara uppe på nätterna som transformeras till morgnar. En ny dag, på't igen.