Hybris

Sitter här tre på natten och garvar häcken av mig. Men jag ska strax gå och lägga mig igen, är nog mest spänd inför resan, sitter och skriver packlista.

------------------------


Gick verkligen och lade mig och sov fyra timmar till, ett sömnsaldo på sju timmar som duger bra när man sover utan piller och har tusen saker att tänka på.

Tänk att jag lärde mig packlistor sent i livet, gud vad skönt det är för en rese-kontrollfreak. Annars kan jag ta saker med en klackspark men ska jag iväg någonstans känns det som jordens undergång om jag skulle ha råkat glömma något. Hahaha, det är ju inte som om man inte kan köpa en ny tandborste i Stockholm city...

Nattdjur

Sömnmönstret är uppåt väggarna. Det tar plötsligt en timme eller två att somna, istället för fem minuter, och ibland vaknar jag till på natten, som i natt. Men ofta somnar jag också om frampå morgonkvisten och sover gott till tio-elva. Det är medicinförändringen, gud så skönt att alltid kunna skylla på sånt. ;)

Är trött på min kroppshydda som bara byggs ut med fler rum. Nu ska jag, så länge jag orkar, tänka mig lite för. Mer lagoma portioner och så. Någon fullskalig bantning ger jag mig inte in på. Bara det att jag bestämt mig för att vara lite försiktig gör att jag tänker mer på mat och alltså känner mer att jag är hungrig, rätt värdelös situation. Ska inte börja leta kalorivärdet på gurka. Men jag är fet enl. BMI så det är inte enbart ett lyxproblem. Skulle inte vara något vidare att dra på sig diabetes också. Suck. För fem år sedan var jag normalviktig. Att det ska vara så j-a svårt.

Mycket klagande på sistone. Jag är lite halvdyster ibland, fast inte riktigt låg. Ska träffa en kompis idag, gå på en födelsedagsfest hos en av Mannens brukare på fredag, och så är det släkttjosan i helgen. Det är lite för mycket umgängesliv på sommaren. Är ändå inte alls så illa som det skulle kunna vara, jag har ju Mannen som alltid finns där och stöttar!

Nu känner jag ändå ett visst välbehag sprida sig i kroppen. Jag mår bra när jag vaknar kl 3. Ska väcka Mannen om 1,5 timme och sedan kanske somna om i den stora lyx jag har, att inte behöva passa tider på morgonen. :)

Rymdraket

Usch, gillar inte när jag börjar titta på TCM, inga reklampauser och jag har lite svårt för att sitta igenom en film i ett sträck. Gör jag det ändå som på bio så spejsar jag ut efter någon halvtimme och ser liksom en bit här och där. Men nu har jag åtminstone sett början på 2001 - ett rymdäventyr och roats av rymdstations-estetiken, filmen är gjord 1968. Där finns en föregångare till Skype och pastellfärgade rymdflygvärdinnor. Men nu orkar jag inte resten, trots att jag gillar science fiction.

Borde gå och lägga mig, klockan är ju snart 23 enligt sommartiden och än har väl inte kroppen ställt om sig. Men jag är pigg, bara helt ofokuserad.

Värdestegring

Kortkort sömn, skuggorna är borta. Fick sms från en kompis som också råkade vara vaken mitt i natten. Hon undrade om jag skulle följa med till Ullared på måndag. Har aldrig varit där, men har sett trailers på tv, det verkar måttligt attraktivt. Men en måndag i oktober borde det väl förhoppningsvis inte vara lika knökat med folk så vad tusan. Får sätta upp det på allmänbildningskontot. Hörde av en person på nätet att det finns ett nätcafé där inne, så nödlösning finnes om jag blir alltför klaustrofobisk.

Försöker konfrontera att det borde bli nitrazepam ikväll. Det går inte så bra. Att så enkla saker kan vara så svåra. Överhuvudtaget det där med mediciner... det är inte tillräckligt med mörker nu för att hålla motivationen på topp. Min hjärna är verkligen enkelspårig på området. Medicin tar man när man mår dåligt. Leka med elden.

En granne hittade Mannen på facebook. Inte någon vi umgås med utan bara hejar på och kanske småsnackar en minut. Jag upphör inte att förvånas över vad folk söker efter i jakt på vänner. Själv har jag valt bort facebook, det är för fragmenterat, och jag intresserar mig inte så mycket för ytlig kommunikation med gamla borttappade bekanta. "Jaha, och vad gör du nuförtiden?" Sen då? "Jag åt havrefras till frukost."

Vilket påminner mig om att jag borde äta frukost. Börjar med kaffe, surprise.

Drömutbildning

Drömde att jag gick psykologutbildningen. Det gick åt helvete förstås som alla andra utbildningar. Blev så svårt när alla böcker bara bestod av tomma vita blad. De övriga studenterna kunde läsa dem ändå, de bara stirrade på mig när jag sa att jag inte såg någon text. Sedan tog alla mina rena kläder och mitt schampo slut så jag kunde ändå inte gå på föreläsningarna.

Varsågod att analysera den, jag kan inte för jag blev aldrig psykolog. ;)

Lite hög på två av mina tre favoritdroger. Natten blev seg, kampen mellan att stänga och att öppna ögonen. Båda vann. Eller förlorade.

Höstkyla

Klarvaken halv 3. Känner för att gå ut och gå i mörkret men som tur är har jag blivit för gammal och för feg. Äter havrefras istället, det är nog tryggare. Jag fryser, fryser, måtte de sätta på värmen snart. Borde krypa ner i sängen; istället kryper det i kroppen. Hade jag varit omedicinerad hade jag nog svävat iväg nu. Är mer smått irriterad på att förväntas inordna mig i rutiner, sömn, mat.

Livliga fantasier om att plocka fram kreditkortet och ta ett flyg till London. En gång blev jag vän med ett träd i Hyde Park. Tänk om det står kvar?

Moviestar

Klockan tre och Mannen har pratat i telefon i någon timme (inget allvarligt). Hög röst, jag kan inte sova. Måste sätta på mig hörlurar.

Jag ser "skräckbilder", en fruktansvärt våldsam film i huvudet. Det har inte hänt sedan i våras. Säkert bara för att det kom upp när jag läste journalen, och för att det kryper i kroppen och jag känner mig osäker.

Stjärnstoft

Himlen slits mellan moln och klarhet. Tänk om man kunde få se himlen inatt, det var mulet igår, regn och åska, men det är ännu inte försent att se Perseiderna om man bara orkar vaka inatt. Det får bli som det blir.

Jag har 5 universitetspoäng i "Liv i universum". Ganska läckert tycker jag. Låter roligare än biokemi, fast det i princip är samma sak.

http://www.youtube.com/watch?v=5PSGhuT_gCk

---------------------

Ett par stjärnfall såg jag trots stadens ljus. Jupiter lyser stadigt och klart. Mannen kom hem inatt och mörkret är mjukt.

Frispark

Vackert. Allt. Mannen tog några jättefina bilder på fotbollsmatchen igår. Ibland blir jag bara så glad av färger.

Har organiserat mina lösenord (och nej, de ligger inte som dokument i datorn), något jag tänkt på ibland när jag svurit över hur jag skulle komma åt mitt Bokus-konto och sånt. Det är bra med lite extra kraftkickar om man faktiskt får något gjort. Jag tycker det kan vara svårt att fokusera energin, eller så blir den fokuserad på fel saker. Skulle vilja vara sån här, alltid, fast effektiv.

Känner nästan bokstavligen hur jag slits åt två håll. Återigen är det känsla och logik som inte ser öga till öga, och ser är ett bra uttryck för vid ena polen hindrar jordens krökning att man ser den andra. Jag tror att det ska gå bra nu för det måste jag tro, vägrar några fler trafikolyckor, ändå pekar ett varnandes finger på klockan. Men jag vill hellre tänka på vad jag ska ha på mig idag.

Högmod

Nackdelen med att vakna kvart över två på natten är att man måste visa hänsyn mot de sovande, inget buller, inte skrapa stolen mot golvet, vakta vid mikron så jag kan ta ut muggen med mjölk precis när räkneverket når noll för att undvika explosionen av pipljud. Nu är det inte särskilt lyhört där vi bor, tack och lov, det är kanske mer en känsla. Det är okej att jag är vaken, bara jag inte väcker. Jag blir nöjd att jag, nattpigg till trots, kan tänka på de sovande, att de existerar i min värld.

Vad som existerar för övrigt? Kände att jag behövde havrefras, och kaffe till efterrätt. Det är fortfarande mörkt ute (förstås), jag är girig som önskar mig en soluppgång, men den kommer väl. Jag läser ytterligare ett par kapitel i Vansinnet och säger mig att jag är inte sjuk, inte sjuk på det sättet, det kan ju vem som helst se, och så absurditeten i att om fyra timmar ska jag inställa mig på psykavdelningen. Jag har 15 minuter kvar att se av True Blood som är ungefär lika sannolik som livet självt (helt beroende förstås på vilket liv man lever och hur många människor omkring sig man räknar in i det där livet). Har inga lättstartade önskade hemprojekt just nu, det jag vill är sånt som involverar att flytta tunga möbler till någon obefintlig fri yta där de kan slipas och målas om, vilket realistiskt sett aldrig kommer att ske, om vi inte magiskt får en gräsmatta här på övre våningen att hålla till på. Alla påslakan är visserligen skitiga, brukar tvätta dem nere i den stora maskinen i vår gemensamma tvättstuga, men till nöds går det ju utmärkt att köra några i vår egen tvättmaskin, fast återigen så är det natt och då gör man inte sånt. Och inte behöver jag något lakan just nu ändå. I värsta fall får jag väl gå och köpa nya. ;)

Ibland sätter jag en ära i löjliga saker som knappast uppmärksammas. Som nu, jag har varit noga med att inte ta någon av de Stesolid som skickades med mig när jag gick på permis, vill kunna lämna tillbaka den orörda påsen och framstå som en icke-knarkare. Vilket jag i och för sig är, har aldrig haft problem med vanebildande piller, men det känns så viktigt för mig att framhäva det. Kanske en rest från dagarna med borderline-diagnosen då det antogs både ett och annat om en. Inte för att bipolära direkt är mindre benägna att självmedicinera, det är mer en arrogans från min sida, ett sätt att urskulda självskadebeteendet.

Det var riktigt trevligt att träffa min mamma och hennes man igår. Hon bjöd på fin lunch när det nu var vår bröllopsdag och allting, och hade med sig fryst röding och kakor. Mannen kommenterade att hon blivit riktigt omtänksam och jag tycker det stämmer, hon närmar sig på det sätt hon kan, med materiella ting, men det finns känsla bakom.

Rastlös. Men jag har ett par program jag tänkte installera på datorn. Alltid lika spännande.

Nattaktiv

Jo, jag tog mina nitrazepam, båda två. Kan inte dölja min arrogans när jag trots det vaknar klart vid 2 och raskt sätter igång att rensa bland kylskåpsmagneterna, fram med lite Jif-spray också. Fick mycket gjort igår, röjde här hemma, sånt där man har tänkt på men inte gjort, plockat prylar. Tvätt tvätt tvätt (tre maskiner alltså ;)) Bytte sofföverdrag till det gröna som vi gillar mest (tvättbara sofföverdrag är den bästa uppfinningen ever, nästan - okej, silvertejp då, men efter det). Planterade blommor vid entrén, påskliljor, penséer, primula, pärlhyacinter och en orange lilja som det ska bli kul att se hur väl den klarar utelivet, men den stod bland uteblommorna i butiken så jag hoppas det funkar. Lagade mat och minikrustader, trixade med datorn.

Egentligen vill jag möblera om också, men jag är inte psykotisk. :)     

Det är ju så här jag vill vara jämt! Orka. Ha idéer. Vilja. Flyta fram. Det där på gränsen till ett litet psykbryt frampå kvällen stryker vi ett streck över.

Finns mer att göra idag, köksbordet ska rensas (det tenderar att bli en avstjälpningsplats för post och böcker medan vi äter på soffbordet), dammsugning (uschljud!) och golvtork, gör mig till lite eftersom min mamma kommer förbi. Stryka våriga kläder att ha när vi går ut och äter och firar bröllopsdag. Hittade ett par högklackade vita skor som jag tänker vingla fram i, blir kul att vada fram genom strandsanden för vi måste ju ut på bryggan där vi vigdes, även om det blåser och regnar. Vilken jäkla bra idé det var förresten att vi gifte oss, även om inget egentligen förändrades annat än på papperet så jo, något litet förändrades mentalt, symbolen för hängivenhet.

Jag är så glad och allt är så vackert. Det är oskyldigt, varför ska jag behöva betala för det sen? Men det kanske är lugnt den här gången, jag är inte extrem och jag tar mina piller och jag ska gå och lägga mig igen en stund snart, kanske planar det bara ut i en långsammare och tråkigare men "normal" (snigel-) takt.

 

Väljare

Finns det något specifikt ord för det där när man är stolt över att ha gjort rätt men egentligen ångrar sig? Ambivalent låter för allmängiltigt. Dygden är dygdens belöning, men lite odygdig kanske man vill vara?

Ser ni mig i lönndom samla argument för varför jag inte ska sova om nätterna, eller iallafall låta bli såna där små runda saker som ser till att jag sover? Sällan har jag varit så klart medveten om att jag skulle kunna lyfta nu om jag bara satt uppe och såg på soluppgången istället för att tillbringa min tid i dvala. Hur kan man vara så envist tjurskallig att man väljer att glömma bort händelser som är så färska att målarfärgen knappt hunnit torka, hur hårt man slår sig när man landar...

Skuggspel

Första gången på länge som jag gått upp vid 3, fast jag somnade före 20 igår så det är mer en fråga om förskjuten dygnsrytm än sömnbrist. Det är inte så nyttigt dock, ensamma morgnar väcker suget efter sömnslarv. Får tvinga mig vaken längre ikväll.

Drömde, intensivt. Var inlagd på psyk. En kvinnlig läkare var sällsynt medmänsklig, tog hand om en annan patient med ångest, klappade henne försiktigt medan jag gick runt och släckte ner den skarpa belysningen. Sedan satt jag i dagrummet. En annan patient sa att en viss vikarierande skötare var hård. Strax kom den skötaren och satte sig bredvid mig. Jag frågade ut henne om henne själv, hon var högdragen och försökte vara vag men råkade försäga sig att hon var läkarstudent. När jag sa att det hade jag också varit en gång i tiden så smälte hennes kalla fasad, det blev ett riktigt samtal om hur jag hade det och hur hon hade det. Jag vaknade med känslan i ryggen att om jag bara ansträngde mig tillräckligt så skulle jag komma ihåg något viktigt, men det gjorde jag förstås inte.

Aktivering

Lite tråkigt är det att vara vaken när alla andra sover, det måste erkännas.

Jag har de senaste tre timmarna

• skrivit snälla saker på nätet
• skrivit självömkande saker på nätet
• läst och jämfört flera vädersajter
• stickat
• gjort sjukgymnastens styrkeövningar
• duschat
• druckit kaffe
• uppdaterat humördagboken (fast det är ursvårt att göra objektivt)
• skummat DN utan att minnas vad som stod där
• frågesportat på vetgirig.nu

Jag har inte

• gått och lagt mig igen
• tagit stesolid
• strukit soffkuddsöverdragen
• druckit alkohol
• skadat mig
• gjort mig av med verktyget i garderoben
• gjort en backup på lösa hårddisken
• kommit fram till meningen med livet

Motsträvig

Trist att dåligt samvete inte alls räcker som motivation alla gånger. Ingen sömntablett i natt inte. Jag börjar få jobbig ångest i kroppen, men har ännu mer ångest över att sova en massa och vakna som ett deppvrak med självmordsplaner.

Tjatter

Så frustrerande när orden tumlar runt som ett planktonstim i huvudets ocean men jag inte har något att säga. Vet verkligen inte vad jag skulle skriva, vad jag gör här just nu, samtidigt som jag har ett närmast fysiskt behov av att kommunicera, skratta, existera. Sedan 4 har jag varit vaken och otåligheten gnager i mig. Har redan mailat folk och skrivit på något forum, och jag kan inte få ur mig hur mycket nonsens som helst. Jag vill vara engagerad, men allt simmar bara rakt igenom skallen utan att lämna andra spår än tillfälliga vattenvirvlar.

Skit också att Mannen ska jobba idag, och den enda kompis jag egentligen vill umgås med här i stan är nog bortrest. Hade jag råd skulle jag dra till Göteborg nu på studs. Jaja.

Om 10 min ska jag väcka Mannen, då kan jag dra igång med disken, är det inte rätt skrattretande att se fram emot dagens diskomgång, jag är inte ens det minsta städfreak! 

Kulglass

Har ett antal gånger fått höra från folk att jag är stark. Ett sånt jävla skämt. Jag som mest bara flyter med, minsta motståndets väg. Är jag lättad eller skuldmedveten? Varför välja? Lassa på känslorna bara. Jag vill ha en kula av den och en kula av den och en kula av den, och strössel på.

Tror jag kommer ha roligt i Stockholm iallafall. Härligt att resa med Mannen, det är aldrig något tjafs. Vi ska bo på ett mysigt hotell i Gamla Stan, ett sånt som har en liten skramlande träinredd hiss och nyckel istället för magnetkort till dörren, vi har bott där förut. Träffa ett par underbara små grabbar. Jag ska gå ensam på stan och bara titta, ta in all rörelse som ett vitt tankedödande brus, kanske något museum, jag gillar muséer. Bara några timmar nu...

Ska jag ens bry mig om att upprepa mitt mantra "jag borde sova nu", det betyder ju lika lite för mig som "wsg slkpu opsf mx".

Något i natten påminde mig om ett övergrepp när jag var 14, sånt jag trodde att jag kommit över, men det kanske är mer att jag inte överreagerar så ofta snarare än att känslorna försvunnit. Kanske är det friskt, att kunna tycka att en hemsk händelse är hemsk. Jag är lite påverkad just nu, men jag kommer att kunna lägga det åt sidan med dagsljuset.

Behandlad

Tog ingen sömntablett, så nu är jag uppe och spökar vid midnattstimmen. Det måste vara något med sömncykeln som gör att jag ofta vaknar efter två (eller fyra) timmar. Att somna har jag inte det minsta problem med, ner med huvudet på kudden bara, det är att fortsätta sova som är - som bekant och inte minst psykologiskt - en stötesten. 

Pillersnack: Besöket hos dr B gick bra, han är lätt att ha att göra med. Jag ska sänka Lamotriginet en aning och se om något händer, är möjligt att den pushar mig lite väl mycket uppåt (den har en antidepressiv effekt), så här frekvent uppvarvad brukar jag inte vara. De övriga medicinerna vill jag helst inte röra, litiumvärdet ligger bra och Abilify verkar jag behöva, jag glömde ta den i en vecka nyss och fick snart skumma tankar i huvudet som försvunnit igen nu när jag tagit medicinen igen i några dagar. Även om det var klart osmart att inte ta den som jag skulle så är det bra att få en konkret påminnelse om att medicinerna faktiskt hjälper mig också. Nu ska dosetten skötas minituöst. 

Som alltid när jag sitter där i korridoren utanför "min" psykavdelning kommer minnen från alla inläggningar tillbaka... åsynen av en man i tofflor och landstingets blåa byxor som hasar fram och tillbaka bakom glasdörren och jag känner ledan, oron. Minns hur rädd jag varit för att inte fixa det, att den destruktiva kraften skulle vinna till slut, nätterna då jag frenetiskt gått fram och tillbaka, fram och tillbaka, överlevt sekund för sekund. Jag vill aldrig dit igen, men på något sätt vill jag inte heller ha det ogjort, jag har lärt mig mycket om mig själv. Kanske hjälper det mig idag att uppskatta små positiva saker. Mitt liv är väl lite knepigt men jag känner mig inte som en olycklig människa!

Nattro

Det är inte utan att jag känner mig lite dygdig för framåt midnatt sa jag till mig själv att nu räcker det, inga fler projekt, tog en sömntablett (det bär alltid emot lite, Mannen fick påminna mig), lade mig på spikmattan med lugn musik och somnade faktiskt. Och när jag vaknade till vid halv tre tillät jag mig själv att somna om. Vaknade vid sju pigg men bara en liten aning speedad. Skönt, för jag vill inte klättra på väggarna när jag träffar dr B idag, vilket kanske är lite bakvänt tänkt för egentligen är det bra antar jag om han ser mig när jag är i extremlägena, men man värnar ju om sin värdighet också...

Mitt energiryck igår inkluderade förstås ett brödbak, focaccia med oliver och tomater, så Mannen blir nog glad när han kommer hem från jobbet snart. 

Kravmärkt

Blev ändå stesolid och tre timmars sömn till, nu känner jag mig klarare i huvudet. Längtar plötsligt ut, jag har inte tagit en ordentlig promenad på ganska många dagar. Luft, ljus.

Det tornar upp sig framför mig, kravet att se situationen som den är. Att jag bara kommer en bit genom att skärpa mig, eller inte skärpa mig och hacka på mig själv för att jag är så lat. Att inse att även om min problematik sitter i skallen och är osynlig och därför inte räknas (det där man brukar klaga på att andra tycker, fast man tänker så själv), så kan den ta livet av mig, är en fiende som inte ska underskattas. Behöver hitta min egen balans, och inte ta den enkla vägen ut och lyssna på en omgivning som inte alltid uppfattar läget. Ganska ensamt känns det, men ansvar är ett ensamjobb.