Aktivering

Blev nitrazepam i natt. När jag vaknat tre gånger på de första två timmarna så är det dags att ge sig. Har trots att jag till slut sov varit lite rastlös och uppåt idag. "Tvingade" Mannen att åka till Ikea för att köpa ett hyllplan till Ivar och några Kassett samt titta på tv-bänk vilket han tyckte var måttligt roligt. Jag dundrar okänsligt på och har röjt gamla tv-bänken på målargrejer (som nu får bo i Kassett-lådor) och brädspelen får nöja sig med en plats i sovrummet. Känner en otålighet att få klart, slutfört, fast kommer hela tiden på nya saker så det blir aldrig färdigt... men det blir bättre hela tiden.

Än så länge är jag inte betrodd med att vara ensam hemma så eftersom Mannen jobbar imorgon ska jag tillbaka till avdelningen nu strax. Jag mår faktiskt bra nu så det känns urkonstigt. Personal som kommer och tittar på en varannan timme under natten. Mat på bestämda tider. Uttråkning. Boken som ligger där halvläst, men Forskning&Framsteg har jag till slut tagit mig igenom. Ikeakatalogen. Jag går verkligen igenom perioder av fixa idéer.

Nej, jag vill inte åka dit. Men är fortfarande på LPT och vet inte om det blir komplikationer ifall jag uteblir. Kanske inte mer än ett telefonsamtal... jag vet bara inte. Har ju också en massa saker kvar där. Och i min erfarenhet går allt smidigare i längden om man löser saker inom systemet. Har ett läkarsamtal på tisdag tillsammans med Mannen, och då blir det säkert så att jag får vara hemma ensam, eller kanske utskrivning. Får bita ihop tills dess.

Det har inte varit jättevarmt idag men jag har ändå gått i klänning för första gången på evigheter. Det är vår det är vår det är vår.

Livsmedel

Mannen gick iväg och jobbade extra, men jag lyckades med viss ansträngning kränga på sofföverdraget själv och är väldigt nöjd. :) Jag behöver små nonsensgrejer att haka upp vardagen på, kanske är det så för alla. Något som skiljer ut den här dagen från alla andra.

Apropå att skilja ut dagar... jag har kommit fram till att jo, jag mår bra på riktigt. Just idag. Jag kan inte lämna några garantier för imorgon. Kan hoppas och tro, men inte veta. Får känslan på psyk att jag ska kunna intyga att nu är jag bra. Men det går ju inte. Kanske är jag stabil, kanske är det en chimär. Jag får fortfarande tankar på att skada mig men det är ju fan vardag, det är så jag lever, inget jag kan inrätta livet efter. Ibland är ens galenskap rätt banal och oviktig.

Helt har det inte sjunkit in hur illa det stod till med mig när jag blev inlagd. Läser vårdintyget men kan inte riktigt relatera, inte så att det står något fel, men hur kan det handla om mig? Jag blir skakig. Det blir ett sorts trauma i sig när man hamnar i en rejäl episod. Jag har haft flera nära-döden-upplevelser. Det är klart att det förändrar mig som person. Tilliten får sig en törn, tilliten till sig själv och livet. Vad som helst kan hända.

Soffkudde

Jag sitter här och dricker ett glas vin mitt på blanka förmiddagen. Vet inte riktigt varför, det blev bara så lockande. Inte för att det gör något, har inte blivit så mycket alkohol de senaste två månaderna. Och jag är som alltid noga med att inte blanda med benso.

Har inget speciellt jag måste göra heller, annat än att jag vill trä på det nya sofföverdraget som har kommit. Randigt i en massa färger, jag älskar det. :) Samt några matchande kuddar till. Men först måste jag vänta på att Mannen ska vakna, han slocknade på soffan, har jobbat natt.

Sova ja, jag har sovit på avdelningen två nätter och nästan förgåtts av leda, men nu får jag vara hemma till söndag kväll. Dr A verkar rätt försiktig, men jag håller åtminstone på att fasas ut. Ut ut ut. Drygt två månader är en fasansfullt lång tid på institution. Hade jag inte varit på LPT hade jag skrivit ut mig själv idag. Fast samtidigt är det ju bara några dagar sedan jag skadade mig, så jag kanske käckt överdriver hur himla bra jag mår. Kanske är det mer att jag vill må bra än att jag verkligen gör det.

Och så där kan man hålla på och vända och vrida på situationen. Nej, jag ska hellre dricka vin och ägna mig åt banala saker som soffkuddar.

Ikeafånge

(Ett ganska nonsensartat inlägg)

Tråååkigt. Jag vill hem och sortera böcker (vilket iofs nog kommer att bli en riktig pärs). Det stora Projektet går framåt. Vi har nytt köksbord och stolar samt en smal bokhylla med dörr i köket, en stor byrå samt en bokhylla med vitrindörrar i hallen, där en stor klumpig garderob har monterats ned. I extrarummet finns en ny garderob med Mannens verktyg i, och i vardagsrummet ett nytt soffbord, samt att vi väntar på en soffklädsel. Ska upp med vitrindörrar på gamla bokhyllorna, och en tv-bänk ska det bli så småningom (jag har spanat in en, nu återstår att se hur jag ska få med Mannen på det). Sovrummet är det enda som får vara ifred, utom att en stor gammal analog stereo som jag aldrig använder ska väck. Jag funderade på Blocket men andrahandsvärdet är nog inte särskilt stort så jag vet inte om jag orkar bry mig. Utrymmet som frigörs kan användas till att förvara brädspelen som nu ligger i den gigantiska furuskänken som tv:n för närvarande står på, och som jag med själ och hjärta vill bli av med. Så jag måste tänka ut alternativa förvaringsplatser. Vad gör man av sådär 50 st gamla VHS-band?

Behöver jag tillägga att min händiga Man har gjort 80% av arbetet. Vi är hemskans könsstereotypa på det här området. Jag står och räcker fram skruvar och håller lite. Är för bekväm/osäker för att ta över jobbet från sonen till en timmerman (jag har inte kollat om han kan förvandla vatten till vin, men det vore väl en bra sysselsättning en lördagkväll).

Upplåst

Det är så lite att skriva om. Jag går här innanför Region Skånes blekgula väggar. Får åka hem ibland med Mannen, vi har fixat lite till på Projektet och tömt en stor fullknökad byrå. Idag jobbar Mannen, han läste just upp dagens horoskop för mig enligt Expressen. En härlig dag skulle det bli. Fast jag borde vara sparsam med pengar. Oj då, jag som precis lagt beställningen på en rätt dyr soffklädsel på nätet. Nu ska jag försöka komma på hur jag ska ha en härlig dag här på avdelningen. En del kaffe har jag åtminstone druckit.

En liten liten aning av de skumma tankarna dyker upp igen. Närvaron bakom ryggen, siffermystiken. Bara lite, jag har koll, men jag vill ju ut härifrån och det kommer jag inte om den skiten dyker upp igen. Men kanske går det över snart.

De har låst upp avdelningsdörren igen! :D

Mört

Blir så inspirerad av heminredandet att huvudet går i ett och jag vaknade fyra imorse pigg som en mört. Dr A kommer att "tvinga" mig att ta sömnmedicin ikväll...

En väldigt bra sak är att pengarna till möblerna kommer till stor del från att jag inte shoppat alls eller fikat på stan osv. på två månader (har bara varit till kiosken ett par gånger och köpt ostbågar, livet som inlagd). Det plus att jag inte tänker småshoppa (allt det där som sammanlagt blir en förmögenhet) nästa månad räcker långt. Kul, för möbler har man ändå lite längre än en tröja.

Mår bra, det känns helt absurt att ligga på psyket, jag får inte ens gå ut utan Mannen eller sova hemma. Fast det kanske blir ändring på det om jag får träffa dr A idag och vara på mitt trevligaste humör.

Lås

Väntar på att förmiddagen ska gå. Mannen ska få sova ut först, men jag är otålig över att få komma hem en sväng. Får inte sova hemma, men dagarna denna helg går bra.

Jag är rätt normal tycker jag. Sover pillerfri, inget lugnande på två och en halv dag. Lite hetsig angående heminredningsprojektet. Har rensat ur tre stora byrålådor och bytt placering på skrivbordet i extrarummet. Hoppas på att idag kunna köra bort det gamla köksbordet och åka till Ikea och köpa nytt. Jag tror det ligger en besvärjelse i det. Bygga nytt, bygga framtid, tid framåt då jag ska finnas med. För hundraprocentigt fri är jag inte från självmordsimpulserna, även om det är på ett ganska abstrakt plan just nu och inget att larma om.

Ett kännetecken för den avdelning jag ligger på är att de i många, många år haft olåst dörr även när de tvångsvårdat folk. En symbol för åtminstone ett försök att ha ett humanistiskt perspektiv på vården (därmed inte sagt att de alltid lyckats). Men nu är den eran över; fr.o.m. igår är det låst. Påbud från överheten. Personalen verkar inte särskilt glad. Och jag tycker inte om instängdhetskänslan.

Tvångsintagen

Jaha, så var det avklarat och lagt till handlingarna. Jag försöker gå ner i varv igen med hjälp av Stesolid och en semla som Mannen kom med (goda semlor från Nisses konditori).

Blev åtminstone nedgraderad till grönt så jag får gå ut tillsammans med personal eller Mannen. Betyder att vi kan åka hem en sväng imorgon när Mannen sovit ut efter jobbet, kanske fixa lite på mitt planerade heminredningsprojekt. Jag vet vad varenda lådknopp heter på Ikea, tror jag.

Segdraget

Måndag tisdag har inte varit så bra. Har känt mig låg, ångestig, har jobbiga upplevelser som jag inte vet om det är nu eller bara minnen från för en månad sedan. Men jag fick Cisordinolen (antipsykosmedicin) vid 16 istället för vid 20 idag, och kvällen har faktiskt varit lite bättre. Alltid något.

Läkarsamtal. Dr E ansöker om förlängt LPT. Det känns så dramatiskt. Jag hade ju tänkt bli utskriven. Men ok, jag mår inte hundra just nu. En dag i taget.

Fick tygprover för sofföverdraget jag nog tänker köpa, roligt att titta och välja. Jag började lite, lite med mitt inredningsprojekt i söndags genom att kolla att skrivaren får plats på skrivbordet bara jag röjer lite skräp. Det är skönt så länge jag längtar hem för att göra mer, så länge jag inte helt fastnar i tanken på sjukhuset.

(Och hurra, jag har fått sjukhusuppkopplingen att fungera med Opera!)

Dåtid?

Gårdagen var tröttande men rolig. ALLA skulle visst till Ikea samtidigt (varför då? ingen barnbidragsdag, pensionsdag eller lönedag) men vi tittade iallafall och funderade ut saker vi ska köpa. Sedan filmkväll.

Jag har sovit 9,5 timmar utan sömnmedicin. Visste väl att jag snabbt ska sluta med dem igen så jag inte förlorar min naturliga förmåga att sova. Sov ju nästan hela förra året utan piller. Fast de är bra att ha i reserv.

Allt är bra hemma men jag är lite ledsen. Ett själsligt efterskalv. Försöker förstå vad jag varit med om och allt känns som en konstig tysk film. Jag är lite oklar angående om jag spelade huvudrollen, eller var det kraften som drev mig. Kände mig så utpräglat rationell fram till dess jag satt på hotellrummet och de mörka varelserna omgav mig, då rädslan tog över och jag svarade i mobilen trots allt, bandet tillbaka till denna dimension. Bilden när poliserna klev in i rummet går på repeat. Jag gjorde som de sade, som alla sade, orkade inte utöva någon vilja, allt var fast, låst, kallt. När jag satte mig i polisbilen sade de inte till mig att akta huvudet. Vilken letdown. Sjukhus 1 sjukhus 2 sjukhus 3. Var dimman i mitt huvud eller utanför?

Tror jag ska be om att få läsa vårdintyget. Kanske ger det mig någon pusselbit.

Utomhusskap

Kom på hur jag skulle logga in på bloggen. Är en massa knepigheter med IE och den här uppkopplingen, men en borde väl inte klaga, kommer ut på nätet iallafall.

Jag mår rätt bra. Är grymt uttråkad, det brukar vara ett bra tecken. Stickar, lyssnar på musik, sitter vid datorn och funderar över inredning. Jag har fortfarande tankar och planer på att göra om hemma, det var inte bara ett överspeedad-ryck. Ska lägga alla pengar jag vanligtvis lägger på lyxkonsumtion som kläder och skor på möbler och sånt istället, det blir faktiskt en del. Och roligare, det är ju saker man har omkring sig varje dag under en längre tid. Det trista är att väldigt mycket av jobbet kan jag inte göra själv, som att plocka ur och nedmontera Mannens elektronikgarderober, så jag känner mig som en slavdrivare. Det är ju min idé.

Permis i helgen! :D Känns som att jag äntligen är på väg ut härifrån. Nu har det ju varit stabilt i sådär en vecka. Gissar att jag får träffa dr A på måndag så får vi se. Hon ska förresten bli min PAL (patientansvarig läkare) nu, hon hade diskuterat saken med dr B. Så tyvärr får jag inte träffa honom mer, men jag tror det här blir bra, dr A känns väldigt engagerad och också som någon man kan lita på. Får hoppas första intrycket stämmer.

Det är helt underbart att äääääntligen få gå ut, även om jag måste ha någon i sällskap, men jag och Mannen var på apoteket igår och handlade ansiktsvatten (ack de glädjeämnen som litiumet för med sig, får jaga för att hålla undan finnarna). Sedan McDonalds. Sällan har en jordgubbsmilkshake smakat så gott!

Redo

Nu slipper jag "personlig assistent", hurra! Behöver inte tillsyn hela tiden. Jag tycker egentligen att jag inte behöver någon tillsyn alls, längtar hem. Dr A säger att vi ska skynda långsamt.

Jag vill hem och börja röja. Visserligen var jag nog lite hypo när jag nattetid gjorde upp många av mina ommöbleringsplaner, men de flesta var rätt bra ändå och jag jobbar vidare på det. Men nu är jag trött på att fundera, vill gå från ord till handling och börja lyfta grejer! :)

Försöker dra ner på min hiskliga kaffekonsumtion. Hemma är den 2-3 koppar om dagen, här snarare 10. Så nu ska det bli varannan örtte.

Det blir billigt när man ligger inne och inte alls får gå ut. Kontosaldot ser bra ut. Sedan kommer en jättestor sjukhusräkning men det är sedan, inte nu... ;)

Handboll

Kompromiss: min "vakt" får kolla på handbollen mot att jag sitter med min laptop i dagrummet (inte för att det är något större regelbrott). Har ÄNTLIGEN min kära lilla dator här. Fick höra av en patient via en patient att det visst gick att koppla upp sig trådlöst här. Man får pröjsa 50 kr för en vecka men det kan det vara värt (det är ju ungefär som patienttelefonerna man kan få ha om man ligger på en somatisk avdelning). Skumt nog har personalen inte fått någon information om hur det funkar. Och funkar förresten, det krockar med säkerhetsinställningar och sånt så man får hålla på och mecka för att få igång det, och går bara med IE. Men men, när man väl är inloggad går det snabbt och bra.

Jag mår rätt bra, peppar peppar (och då inte bara för att jag kan kolla in http://www.bemz.com/ ordentligt nu). Tidigare har jag rasat ner när injektionerna av Cisordinol Acutard slutat verka efter ett par tre dagar, men nu har det hittills hållit i sig. Är inte ens däckad av sömnmedsen (Nitrazepam + Nozinan) vilket jag inte är så säker på är ett bra tecken. Men jag sover mina åtta timmar iallafall och vaknar lagom till tidiga morgonkaffet. Kaffe, mmm....

Whiskas

Katten väljer själv, intar med självklar värdighet varenda mjuk yta i lägenheten. Hon tittar ibland lite förbryllad på mig, men verkar ändå rätt nöjd med att bli matad och borstad även om det är av mina ovana händer. Som tur är är Katten ganska extrovert och nyfiken på nya människor, så hon verkar inte helt chockad över att Människorna är borta och det bara finns en vikarie. Jag är glad att jag hade möjlighet att bara ta två veckor så där och åka hit, så sonen och hans tjej kunde komma iväg för en gångs skull.

Men det känns konstigt att vara hemifrån. De har det så fint och välordnat här (var kom de generna ifrån??) in i minsta garderobshylla så jag är nästan rädd att stöka till det. Nej, det är ingen fara så, jag kan städa efter mig (jag har ju varit städerska för sjutton ;)) men jag är van att leva med kartonger med elektronikprylar och en ändlös massa papper överallt där man minst anar det.

För att lätta på trycket föll jag tillbaka i gamla hjulspår och gick på shoppingtur... Köpte inget jag ångrar, så det må väl vara hänt. Skulle först bara ha en musmatta på Kjell för 19 kr eftersom jag inte fick med mig någon hemifrån (jag vet att en musmatta bara är lyx, det går ju ändå, men det känns bättre). Ja, sen gick jag in på gallerian när jag ändå var i närheten och fick syn på en kofta på Flash som liknade pistageglass i färg och utseende och skrek efter att bli min, och den var ju på rea och fanns i min storlek, det måste vara ett tecken. ;) Trånade efter champagneglas så drog till Åhlens, tvekade lite men hittade däremot blå-vita-randiga bordstabletter på rea "åh, såna jag letat efter, eller nästan, eller nästan inte alls, men de blir bra!" ;) Champagneglasen hade jag inte glömt bort, och där fanns de på Cervera, tunga och fina, inte Ikeas 6-pack. På rea, of course. För säkerhets skull en tur på HM, (hittar man inte alltid något på HM?) och mycket riktigt fanns de på rea, svarta jeans som passar min mycket smala son. Säger till mig själv att jag är på semester så jag får köpa vad jag vill. :) (blir det inte större utsvävningar än detta så har jag råd)

Det är fantastiskt att vara i en större stad där lokalbussarna går var 10:e minut från bittida till sent. Hemma går de varje halv eller ibland hel timme om de går alls.

Katten ligger och stirrar på mig nu. Enligt sonen gör hon det normalt sett också, men jag undrar vad hon tänker?

Nattaktiv

Jo, jag tog mina nitrazepam, båda två. Kan inte dölja min arrogans när jag trots det vaknar klart vid 2 och raskt sätter igång att rensa bland kylskåpsmagneterna, fram med lite Jif-spray också. Fick mycket gjort igår, röjde här hemma, sånt där man har tänkt på men inte gjort, plockat prylar. Tvätt tvätt tvätt (tre maskiner alltså ;)) Bytte sofföverdrag till det gröna som vi gillar mest (tvättbara sofföverdrag är den bästa uppfinningen ever, nästan - okej, silvertejp då, men efter det). Planterade blommor vid entrén, påskliljor, penséer, primula, pärlhyacinter och en orange lilja som det ska bli kul att se hur väl den klarar utelivet, men den stod bland uteblommorna i butiken så jag hoppas det funkar. Lagade mat och minikrustader, trixade med datorn.

Egentligen vill jag möblera om också, men jag är inte psykotisk. :)     

Det är ju så här jag vill vara jämt! Orka. Ha idéer. Vilja. Flyta fram. Det där på gränsen till ett litet psykbryt frampå kvällen stryker vi ett streck över.

Finns mer att göra idag, köksbordet ska rensas (det tenderar att bli en avstjälpningsplats för post och böcker medan vi äter på soffbordet), dammsugning (uschljud!) och golvtork, gör mig till lite eftersom min mamma kommer förbi. Stryka våriga kläder att ha när vi går ut och äter och firar bröllopsdag. Hittade ett par högklackade vita skor som jag tänker vingla fram i, blir kul att vada fram genom strandsanden för vi måste ju ut på bryggan där vi vigdes, även om det blåser och regnar. Vilken jäkla bra idé det var förresten att vi gifte oss, även om inget egentligen förändrades annat än på papperet så jo, något litet förändrades mentalt, symbolen för hängivenhet.

Jag är så glad och allt är så vackert. Det är oskyldigt, varför ska jag behöva betala för det sen? Men det kanske är lugnt den här gången, jag är inte extrem och jag tar mina piller och jag ska gå och lägga mig igen en stund snart, kanske planar det bara ut i en långsammare och tråkigare men "normal" (snigel-) takt.

 

Fjantångest

S bjuder på upphittade karameller från hjärnkontorets mest dammiga golv:

Folk oroar sig för saker som ska hända, mer eller mindre, de flesta kanske lagom. Jag oroar mig för saker i efterhand. Nu tänker jag framför allt på situationer där jag måste komma ihåg att utföra något eller passa en tid. Skicka in en blankett till Försäkringskassan, betala räkningarna, passa frisörtiden eller hinna med tåget. Oftast är jag bara småneurotisk innan, ska jag ut och resa kanske jag är lätt överspänd, men ändå inom det normalas gränser tror jag. Men så efteråt, när brevet ligger på lådan, internetbanken har processat alla siffror, håret är nyklippt och jag sitter på Öresundståget - då börjar oron mala i kroppen.

Känslan: Tänk om jag inte hinner!
Logiken: Hinner vadå? Du sitter ju här i lugn och ro.
Känslan: Om jag inte hinner med tåget.
Logiken: Men du sitter här i ett tågsäte, kolla.
Känslan: Jag kanske bara drömmer. Jag kanske egentligen sitter hemma i soffan och har missat tåget.
Logiken: Hallåååå, känn golvet under fötterna, känn skakningarna från rälsen.
Känslan: Aaaargh, jag hör att du säger att jag sitter på tåget, men jag känner ju att jag måste skynda mig om jag ska hinna med, att jag nog kommer att missa det. 
Logiken: Du är fan hopplös att snacka med!

Det är två veckor sen nu vi var i Berlin och jag känner mig fortfarande osäker på bussresan hem. Trots att jag bevisligen är hemma.

Vissa hjärnspöken kan man ändå se en poäng med, men detta verkar bara ganska korkat.

Vi har köpt en omgång mattallrikar så vi kunde kasta några gamla kantstötta. Det är jag som är boven. Slår ofta sönder porslin när jag ska diska eller plocka undan. Jag tror inte att jag egentligen har så kass koordination, men ibland orkar jag liksom inte hålla koll på var jag har kroppen. Så sitter jag nu här med en blåslagen lilltå (kroppsdelen man totalt ignorerar tills man gör illa den).

Förväntansfull

Kan/vill inte sova, eller jag har redan sovit en timme på soffan tidigare på kvällen. Gick och lade mig i sängen igen men blev genast klarvaken. Så jag grävde bland dvd:erna som frilades under städprojektet och har tittat i etapper på Alien. Sedan med en kraftansträngning avslutade jag uppdrag rensa bokhyllan, eller åtminstone grovjobbet, nu ska böckerna placeras om...

Ser fram emot dagen även om inget speciellt ska hända vad jag vet. Vill ha Mannen här, han jobbar inatt. Många bäckar små av lycka blir en stor å.

Får kanske sätta mig och kolla del två, brukar somna av filmer. Annars har jag del tre och fyra också. :)

Vingfladder

Fjärilsvarning idag. Ska bara x, men först y, fast förresten z måste göras nu, eller vänta, å har jag glömt, eller var det ä, äsch det här är tråkigt, jag gör ö istället.

Men på kringelkrokiga vägar har jag fyllt 13 arkivboxar med papper från stora bokhyllan, plus de 4 jag gjorde igår, ett ganska bra dagsverke. Är 6-7 kvar tror jag. Det känns skönt att få parkera delar av sitt förflutna på en skuggig bakgård, det finns kvar men inte i det omedelbara synfältet.

Väntar på att Mannen ska ringa, han ska till köpcentrumet så jag hakar glatt på. Ska dock försöka hålla mig till att lämna tillbaka varor... 

Dags att träffa min läkare om några dagar, så jag började skissa på lägesrapporten. Vet inte om jag ska berätta hur jämförelsevis mycket jag har varit uppåt de senaste par månaderna, är rädd att bli nedmedicinerad till trist och tråkig. Och så farligt har det ju inte varit, utom någon gång när det spårade ur lite, och annat jag teoretiskt vet om men föredrar att förtränga. Lägger det åt sidan så länge.

Ångestbrist2

Rastlös, glad. Kom verkligen igång med projekt bokhylla torsdag, en process i flera steg som frigör utrymme för böcker som ligger huller om buller överallt i lägenheten, samt ger högarna av dvd:er ett hem. Genomförde bara etapp ett men det ser redan annorlunda ut. Tur att man får energiryck någon gång emellanåt. Jag blev nästan glad när terapin blev inställd för jag var inte på humör för sånt ändå.

Dags att åka och hälsa på ungarna och vänner snart, känns helt underbart att ha sådana människor i mitt liv även om vi bara kan ses någon gång ibland. 

Lycklig att jag lever. Lycklig att jag har förmågan att känna kärlek, och sedan får ta emot kärlek som en enorm ynnest. Lycklig att jag kan vara lycklig även när inte allt är perfekt.

Palett

Det var länge sen jag blom-bloggade så här är dagens bukett - givetvis Gerbera, den gladaste blomman!

Mannen blir stressad av att jag inte kan sitta still, så jag får hitta på små projekt. Har påbörjat en genomgång av linneskåpet, så jag kan få plats med nya superviktiga revolutionerande livsnödvändiga handdukar (ok då, billiga från Maxi, men den blå färgen är fin). 

Skum känsla, men det är som om allting är täckt av hinnor, som layers i Photoshop, och jag kan se igenom den yttersta och se hur färgerna egentligen ser ut. Särskilt röda och gula färger (och jag tycker man kan prata om färger i plural, för hur lika är egentligen cerise och rödorange). Världen är vacker, från regnbågar till plastpåsar, men hur ofta ser vi det?