Mannen gick iväg och jobbade extra, men jag lyckades med viss ansträngning kränga på sofföverdraget själv och är väldigt nöjd. :) Jag behöver små nonsensgrejer att haka upp vardagen på, kanske är det så för alla. Något som skiljer ut den här dagen från alla andra.
Apropå att skilja ut dagar... jag har kommit fram till att jo, jag mår bra på riktigt. Just idag. Jag kan inte lämna några garantier för imorgon. Kan hoppas och tro, men inte veta. Får känslan på psyk att jag ska kunna intyga att nu är jag bra. Men det går ju inte. Kanske är jag stabil, kanske är det en chimär. Jag får fortfarande tankar på att skada mig men det är ju fan vardag, det är så jag lever, inget jag kan inrätta livet efter. Ibland är ens galenskap rätt banal och oviktig.
Helt har det inte sjunkit in hur illa det stod till med mig när jag blev inlagd. Läser vårdintyget men kan inte riktigt relatera, inte så att det står något fel, men hur kan det handla om mig? Jag blir skakig. Det blir ett sorts trauma i sig när man hamnar i en rejäl episod. Jag har haft flera nära-döden-upplevelser. Det är klart att det förändrar mig som person. Tilliten får sig en törn, tilliten till sig själv och livet. Vad som helst kan hända.
Jag hoppas att stabiliteten håller i sig för dig. Men ingen vet vad framtiden kommer med. Det är ett ostadigt liv vi lever, du och jag och så många andra. Men jag håller med dig om att sömnen är livsviktig. Så jag önskar dig många lugna nätter utan piller.
SvaraRaderaKRAM!
Charlyene - det är lustigt, självklart är framtiden mycket osäker för alla, men att till viss del förneka detta gör livet så mycket lättare att leva, trots att man då lever en lögn. Ibland vill jag inte veta så mycket...
SvaraRaderaTack och kram!