Innehåller självskadande
Känner mig fastklämd mellan drömmar om knivar och shopping, kanske lite alkohol men det är inte särskilt framträdande, nej det är knivar som lockar. Inte ens just nu utan att planera en tidpunkt, en tidpunkt då jag är ensam hemma och vårdcentralen öppen, så jag kan skära tills det blöder tillräckligt, tills jag behöver sys, blå stygn, blåmärken. Inte idag men om en vecka eller två eller tre. Eller fyra.
Jag blir lite trött på mig själv. Jag mår ju inte ens dåligt nu. Det är bara en idiotisk vana. Någon sorts kicksökande.
Kanske är det också efterdyningar av att ha varit inlåst.
Vad jag önskar att demonen kunde utdrivas bara genom att tala om den, men tyvärr verkar det inte fungera så. Att distrahera mig hjälper egentligen inte heller, det kan förskjuta tidpunkten men inte hindra. Alla anledningar varför inte - blåser bort i vårvintervinden. Återstår bara nolltolerans, jag får inte, basta. Som en bom tvärsöver vägen, som håller - eller brister.
Det är ju en intressant fråga varför en skär sig. Vården verkar vara väldigt inriktad på att det endast är ångestdämpande, men jag tror inte att det är enkelt.
SvaraRaderaMen jag hoppas att bommen håller för dig!
Kram!
Charlyene - ja, vore det så okomplicerat så skulle jag ju lika gärna kunna ta en Stesolid istället, betydligt enklare på alla sätt.
SvaraRaderaMen istället har jag tittat på gammal långfilm, huvudpersonen (Elizabeth Taylor) hotas med lobotomi. Kul.
Kram!