Drogätande

Snacka om att mat är ett bra lugnande medel. :/ Jag blir så mentalt rastlös när jag inte tillåter mig själv att äta hur som helst (obs! jag svälter mig inte, bara äter mer sansat), mer rastlös än hungrig. Suget efter kaffe ökar också kopiöst, det känns som det enda sättet att hålla mig under kontroll utom att dyka ner i stesolidburken, vilket jag avstår från. Ett rätt intressant experiment egentligen.

Glad för att jag hittade equalizern i iTunes (inte för att jag har letat förut).

Skattkista

Funderar på att åka till Lund. Jag har inget där att göra, men heller ingen lust att vara hemma hela dagen. Mannen jobbar så jag har ingen som underhåller mig. ;) Ja, nu har visserligen halva dagen redan gått. Jag gick upp för att väcka Mannen i ottan, drack kaffe och gick sedan prompt och lade mig igen och sov till 11. Blir verkligen omåttligt sömnig av medicinen, men kanske behövs det efter alla år av sömnbrist.

Kanske besöka domkyrkan. Jag är väldigt långt ifrån kristen men tycker ändå om kyrkor av mer estetiska skäl. Sitter gärna en stund och filosoferar i det väldiga kyrkorummet, där man kan känna sig liten men ändå i centrum.

Shopping blir det nog inte för jag håller hårt i min sista tusenlapp. Är jag inte uppvarvad så kan jag ta sådana hänsyn om jag bara bestämmer det, trots att jag är lite shoppingberoende. Har varit hos kronofogden i min ungdom och sånt ska banne mig aldrig hända igen. Loggar in på internetbanken ibland och tittar på mitt sparkonto och klappar mig själv på axeln.

Spara

For till närmaste större stad, men åkte hem efter ett par timmar, varav större delen av tiden hade tillbringats på ett fik. Orkade inte riktigt gå på stan, jag som är shopoholic orkade inte shoppa, tänk dig det! Idag är det Spara och inte Slösa. Men den där riktiga galenskapen infinner sig inte så ofta nu när jag aldrig är hypoman. Dock köpte jag vin, en box som varit slut ett tag på bolaget hemma. Får väl supa mig full istället, haha.

Ska räkna ihop vad jag har kvar på pengafronten och se om jag kan spara ett par hundringar denna månad. Edit: har kollat och satt in en tusenlapp på spareriet. Har inte så mycket jag absolut måste göra framöver och har redan betalat kontaktlinserna fast betalningsdatum låg rätt långt fram i tiden, så resten kommer nog mest gå på fika och glass och sånt. Lyx men lyx jag vill ha.

Apropå lyx, Mannen är så flitig på att ge mig blommor :))

Kan tilläggas att rosorna är rejält stora också. :)

Upptagenhet

Disken har fortfarande inte inträffat. Nåja.

Midsommar. Jag känner mig lite lätt vemodig. Nu vänder det. Det har känts så underbart med sommar efter den långa, kalla vintern. Jag har gått omkring var och varannan dag och viskat till mig själv "jag överlevde". Bara tanken på att det åter ska bli vinter får mig att rysa. Men man har ju inget att säga till om...

Hackandet av tänder gör mig galen. Jag hoppas på ett sätt verkligen att det är medicinen och går att göra något åt. Är det bara en plötslig ovana vet jag inte hur tusan jag ska komma åt det, kan inte gå och koncentrera mig på att slappna av i munnen vareviga minut.

Mindre ludd i huvudet idag. Bakvänt, igår drack jag ju vin, inga mängder men ändå. Trött trött trött igår. Igår: Görakaffeätamackapåmedkläderätalunchute(gott!)köpajordgubbar - systembolagethemolastaavinjektionhandlamatplockain - pust - åkaochfixamednyabilensäckaihopframförtv:nframförtv:nframförtv:n - ätamackaätajordgubbardrickabubbel - pånågotsätthållasigvakentillmidnattsnark.
Inget extremt för en normal person men mer än ett dagsverke för mig.

Anti

Jag är inte på humör för strålande sol. Klockan är snart två och jag har inte hunnit ut ännu. Vet inte riktigt vad jag ska ut och göra. Bara gå omkring i naturen? Äsch. Affärerna stänger snart och jag ska ändå inte handla något. Titta på öltälten de ställt upp på stortorget, någon sorts krogrunda. Sextio spänn för en öl, nej tack.

Nu får jag skärpa mig. Ett fik och en islatte ska jag väl klara av. Jag har åtminstone duschat och klätt på mig.

Och invigt vårt ommöblerade soprum där man nu kan sopsortera, bra! Önskar bara vi hade bättre plats i köket för behållare att sortera i, ser inte så snyggt ut med kassar överallt.

Mannen jobbar, han ska ringa om de går ner på stan. Så får jag anstränga mig att vara lite social iaf.

Hypokondriker

Klart jag inte kunde vänta med att hämta paket, men jag var åtminstone intelligent nog att ta med en ryggsäck som paketet fick plats i. När jag nyss lämnat Coop ringde Mannen (som jobbar), han var i stan och skulle ta en fika, så jag vandrade ner till Espresso House istället för hem. Kanske är det lite fånigt, antar jag, men jag tar chansen att få se honom en stund när han jobbar, trots att han sedan kommer att vara hemma tre dagar på raken... Mina nyhämtade tröjor fick godkänt och nu snurrar de i maskinen.

Grannen klipper gräset och en envis fluga surrar omkring. Ibland hajar jag till över att det är så tyst i mitt huvud. Det kommer nog ta rätt lång tid innan min förhöjda beredskap går ner på noll. Tankar som "jag kanske tar en överdos nästa vecka" eller "nästa psykos kommer snart" - jag kan inte riktigt tro på att jag kommer slippa undan. Och det vet ju ingen. Men jag får försiktigt uppfostra mig själv till att inte måla fan på väggen.

(Hjälp så illa jag skriver idag, fingrar och bokstäver flyger åt alla håll, jag får dubbelchecka och trippelchecka allting. :/ )

Låååångtråkigt

Tråktråktråktråktråk. Lite lustigt, hemma kan jag sitta halva dagen vid datorn och tycka att det är okej, men här känns det riktigt trist. Blir sur på mig själv för att jag ens engagerar mig i forumdiskussioner som jag egentligen inte bryr mig om. Dricker kaffe som rensar huvudet för stunden. Har åtminstone kommit ut på den gemensamma psykpromenaden kl 13 så jag har sett världen och dagens dos av vårblommor. Jag ska ha klänning på mig imorgon så kanske det dyker upp några blommor till.

Upplåst

Det är så lite att skriva om. Jag går här innanför Region Skånes blekgula väggar. Får åka hem ibland med Mannen, vi har fixat lite till på Projektet och tömt en stor fullknökad byrå. Idag jobbar Mannen, han läste just upp dagens horoskop för mig enligt Expressen. En härlig dag skulle det bli. Fast jag borde vara sparsam med pengar. Oj då, jag som precis lagt beställningen på en rätt dyr soffklädsel på nätet. Nu ska jag försöka komma på hur jag ska ha en härlig dag här på avdelningen. En del kaffe har jag åtminstone druckit.

En liten liten aning av de skumma tankarna dyker upp igen. Närvaron bakom ryggen, siffermystiken. Bara lite, jag har koll, men jag vill ju ut härifrån och det kommer jag inte om den skiten dyker upp igen. Men kanske går det över snart.

De har låst upp avdelningsdörren igen! :D

Leverkorv

Nä, dr A var inte så lättcharmad. Jag har fått stanna på avdelningen hela dagen och haft tråkigt, och har sträng order om att ta Nozinan ikväll. Suck.

Har åtminstone fått en timmes promenad. Turligt nog är en av mina kontaktpersoner förtjust i att promenera.

Märklig mat ikväll, salami, leverkorv och rödbetssallad?? Annars är maten oftast ätbar. Vill ha kaffe, men det är en timme kvar tills kaffevagnen seglar ut till de nödställda.

Borde samla tankarna så jag kan läsa en tidning eller se ett avsnitt av Lie to me eller se på tv, men allt jag orkar är att slösurfa än hit, än dit. Titta lite förundrat på Facebook, jag har aktiverat mitt konto där igen mest för att jag ville kolla något, men så dök vänförfrågningarna upp. Men man behöver väl inte skriva något. Och det är ju praktiskt att det dyker upp påminnelser om folks födelsedagar. :) Vill mest hem och fortsätta röja, göra konkreta saker som syns och känns. Men får bara komma hem en kort stund imorgon, Mannen jobbar en del. Känner mig redan uttråkad å morgondagens vägnar.

Känslan. Att bara jag var helt fri att göra det jag vill så skulle jag må jättebra, jaga dammråttor med ett stort leende. Irritation över att det står hinder i vägen, vill inte acceptera att det kan ligga något i det de säger om att ta det lugnt. Men jag är så jävla medgörlig så jag sitter här på ändan iallafall. Och hur som helst, ytterdörren är låst inifrån.

Redo

Nu slipper jag "personlig assistent", hurra! Behöver inte tillsyn hela tiden. Jag tycker egentligen att jag inte behöver någon tillsyn alls, längtar hem. Dr A säger att vi ska skynda långsamt.

Jag vill hem och börja röja. Visserligen var jag nog lite hypo när jag nattetid gjorde upp många av mina ommöbleringsplaner, men de flesta var rätt bra ändå och jag jobbar vidare på det. Men nu är jag trött på att fundera, vill gå från ord till handling och börja lyfta grejer! :)

Försöker dra ner på min hiskliga kaffekonsumtion. Hemma är den 2-3 koppar om dagen, här snarare 10. Så nu ska det bli varannan örtte.

Det blir billigt när man ligger inne och inte alls får gå ut. Kontosaldot ser bra ut. Sedan kommer en jättestor sjukhusräkning men det är sedan, inte nu... ;)

Handboll

Kompromiss: min "vakt" får kolla på handbollen mot att jag sitter med min laptop i dagrummet (inte för att det är något större regelbrott). Har ÄNTLIGEN min kära lilla dator här. Fick höra av en patient via en patient att det visst gick att koppla upp sig trådlöst här. Man får pröjsa 50 kr för en vecka men det kan det vara värt (det är ju ungefär som patienttelefonerna man kan få ha om man ligger på en somatisk avdelning). Skumt nog har personalen inte fått någon information om hur det funkar. Och funkar förresten, det krockar med säkerhetsinställningar och sånt så man får hålla på och mecka för att få igång det, och går bara med IE. Men men, när man väl är inloggad går det snabbt och bra.

Jag mår rätt bra, peppar peppar (och då inte bara för att jag kan kolla in http://www.bemz.com/ ordentligt nu). Tidigare har jag rasat ner när injektionerna av Cisordinol Acutard slutat verka efter ett par tre dagar, men nu har det hittills hållit i sig. Är inte ens däckad av sömnmedsen (Nitrazepam + Nozinan) vilket jag inte är så säker på är ett bra tecken. Men jag sover mina åtta timmar iallafall och vaknar lagom till tidiga morgonkaffet. Kaffe, mmm....

Efterfest

Jag hade en härlig fredag och lördag tillsammans med min son och hans sambo. Hotellbar, tapas, flera timmars museibesök, Tivoli. Och massor av snack och skratt. På söndagen hade jag också tänkt åka ner till Malmö en sväng, men när det kom till kritan orkade jag inte ge mig ut i Skånetrafikens kaos och lika bra var väl det, jag var helt slut. Sonen roade sig på egen hand så det var inte hela världen.

Stackars Mannen däremot har legat hemma med feber några dagar. :( Ska ta honom till doktorn idag.

Jag är fortfarande slut. Håller på att övertala mig själv att jag faktiskt måste duscha. Och köpa Levaxin. Och gå ut och titta på solen. Får använda en till kopp kaffe som muta för att hålla mig ifrån att krypa tillbaka i sängen.

Klåda

Ett sånt kryp i kroppen idag. Vacklar på den tunna gränsen mellan roligt och obehagligt. På något sätt blir det bara värre när jag aktiverar mig, så jag har försjunkit i datorn och i mycket skidåkning på tv. Lite tvätt. Äta rester. Dricka kaffe. Dricka kaffe. Blir tillfälligt lugnare av kaffet.

Jag tycker inte riktigt om den här situationen, när jag mår bra, är väldigt nöjd ena sekunden, tittar på den vackra snön, och nästa sekund vill jag skada mig, det är inte ens ångest, inte alls ångest, kicksökande kanske?

Det är ingen risk, jag har för bra koll för att göra något, det är mer en märklig upplevelse när gamla spöken stiger ur sina gravar utan att man förstår varför.

Har ingen lust att ge mig ut i snöfall på oplogade gångvägar, men imorgon ska jag banne mig baka. Någon antydan till jultradition kan man kosta på sig. Lussekatter som smakar saffran...

Avgång

Vaknade någon minut innan väckarklockan ringde, härligt. Det går så mycket lättare då än att bli sliten ur sömnen. Jag sitter med kaffekoppen, några ögonblicks samling innan dusch-smink-packa-taxi-noja över allt man glömt. (Packningen är dock förberedd, handlar mest om att få ner sakerna i väskan. Har lärt mig av Mannen att göra en packlista att pricka av.)

Skönt, jag är på humör att ge mig ut i världen. Sånt vet man aldrig innan.

Så, kaffet urdrucket.

Synvilla

Sov ovanligt oroligt, jag tror det var för att jag sov på dagen igår. Typiskt nog somnade jag till sist in skönt framåt 8 på morgonen. Tur att jag inte absolut behövde gå upp. Inte så hispigt rastlös, fast ut ur huset måste jag. Kaffet är slut, ve och fasa (fast det finns pulverkaffe så det är inte riktigt synd om mig). Jag dricker presskaffe och den sort jag gillar (Arvid Nordquist) finns på Ica Maxi 35 minuters promenad bort (det tar ungefär lika lång tid att åka buss i den här staden som kollektivtrafikens Gud glömde). Tänk att en gång i tiden var dagens begivenhet på gott och ont att tenta i biokemi, eller skynda sig med astmasjuka barn till akuten, eller att gå på fest. Nu är det att köpa kaffe. Jag känner mig så patetisk att det är skrattretande, för om jag inte skrattar så gråter jag.

Jag ser spindlar i ögonvrån. :S

Följdaktligen

Jag har offrat lite på den sociala samvarons altare och gått på födelsedagskalas i Mannens familj. Observera att detta inte betyder en snabb bit tårta, nej det är lunch med vin och öl för den som önskar, sedan kaffe och flera sorters kakor, och lite längre fram på kvällen smörgåsar. Det var i och för sig rätt trevligt, alla är snälla (t.o.m. när jag och ena sonens tjej i vänskaplig anda började diskutera transpersoners rätt att få barn höll sig folk artigt lugna). Jag blir bara som vanligt äckligt trött och lite uppvarvad samtidigt. Mannen fick köra hem mig i förtid, sedan åkte han tillbaka, det är skönt att det går att ordna det så, jag vill ju inte att han ska behöva avstå från att umgås med sin son så mycket han vill. Är det i samma lilla stad är det ju lätt ordnat. Jag stannade ett par timmar längre än jag orkade, men som sagt, det finns ett värde i att uppföra sig hyfsat mot släkt, de ska inte tro att jag inte gillar dem.

Svårt att lugna ner mig nu, det kryper och allt verkar så otroligt viktigt. Måste tvätta handdukar nu, måste synka mobilen nu, måste fylla i lappen för den där jävla prenumerationen på Allt om Mat som jag får för mig att jag ska ha. En är rätt skrattretande ibland. Men skratt är väl bättre än gråt.

Hollywoodfru

Dagen försvann, och det känns helt ok. Har vilat och vilat, inte desperat trött utan bara behagligt lat. Kramat kudden och kramat Mannen, druckit kaffe och tittat på Discovery. Fått mail från en "psykkompis", hon mår bra och ser framåt. Åkte dagens spännande runda för att komma ner till stan, det pågår massivt gatuarbete i centrum och varje dag är det någon ny avspärrning. Nu äger jag iallafall en crémant de Loire som jag inte testat förut, blir kanske att vi dricker den ikväll. Jag har tjuvstartat genom att dricka Kullamust. ;) (det är bara ren äppelmust, urgott)

Orkar inte dra fram kameran men jag fick jättefina blommor av Mannen igår. Mörkt, mörkt röda germini, gulorange små och stora rosor, höströda och gröna löv. Jag blir verkligen glad av att få blommor! :D

Tänk om jag kunde sudda ut allt det andra som ständigt lurar i hörnen, ångest och mörker och dammråttor, och bara se det här, ett seriöst lyxliv!

Kvällsgärning

Ett plötsligt energiflöde ikväll. Tyckte att jag behövde planera för att åka till Lund på onsdag på forskningens dag, först tänkte vi åka på tisdagen till Malmö men så kom jag på att Mannen har jobbat natten innan och knappast känner för att dra iväg direkt. Fast onsdag går lika bra. Eftersom Mannen har ett ärende i Malmö också så har jag noggrant vänt ut och in på Skånetrafikens reseplanerare och vet nu precis hur och när vi ska ta oss till olika ställen, avståndet emellan och hur gatuvyerna ser ut på hitta.se - jag skrattar åt mig själv men kan inte låta bli.

Försökte varva ner lite med tv. Uppdrag granskning - såna inkompetenta puckon det finns. Halvsåg på Grey's fast jag minns inte så mycket annat än att de skulle plocka ut en killes ben ur benet. Sedan Hung som är i lagom format för mig, en halvtimme. Det är ganska mycket tv i ett streck för mig.

Dricker kaffe just nu fast det är midnatt. Har ett sånt oemotståndligt sug efter kaffe. Ännu mer än Toblerone.

Rävsax

Lite socker- och kaffeterapi på stan, bärpaj på fiket. Shoppingterapi också, passar på medan det är inne med spetskläder, tunna långärmade spetstoppar är perfekta att ha under kortärmade kläder när jag inte vill skylta med ärren, och det blev inte särskilt dyrt, det där med att tömma kortkontona tar jag en annan dag...

Mycket är nog att stressnivån är på väg upp. Det gör mig fruktansvärt förbannad. Jag vill att folk ska komma hit och hälsa på. Jag vill åka på en weekendresa utan att det är jordens undergång. Jag behöver stimulans. Hur blev allt så bakvänt? Nu har jag två veckor att bara slappa på innan nästa evenemang, men det börjar redan flyga i skallen, "vad behöver städas, vad ska ställas undan så inte barnen når det, vad ska vi äta, hur ska vi få plats vid bordet", allt sånt som brukar lösa sig. Det är ju inte jag ensam som ska sköta allt heller. En anledning till att jag är rädd för att planerna ska braka ihop är för att jag är rädd att braka ihop själv.

Det är så kluvet. Jag ser verkligen fram emot de två besök vi ska få och de två besök vi ska avlägga fram till jul. Min själ måste ha. Och samtidigt kan jag inte lita på mig själv för en sekund, jag måste barnvakta mig varje steg jag tar.

Värdestegring

Kortkort sömn, skuggorna är borta. Fick sms från en kompis som också råkade vara vaken mitt i natten. Hon undrade om jag skulle följa med till Ullared på måndag. Har aldrig varit där, men har sett trailers på tv, det verkar måttligt attraktivt. Men en måndag i oktober borde det väl förhoppningsvis inte vara lika knökat med folk så vad tusan. Får sätta upp det på allmänbildningskontot. Hörde av en person på nätet att det finns ett nätcafé där inne, så nödlösning finnes om jag blir alltför klaustrofobisk.

Försöker konfrontera att det borde bli nitrazepam ikväll. Det går inte så bra. Att så enkla saker kan vara så svåra. Överhuvudtaget det där med mediciner... det är inte tillräckligt med mörker nu för att hålla motivationen på topp. Min hjärna är verkligen enkelspårig på området. Medicin tar man när man mår dåligt. Leka med elden.

En granne hittade Mannen på facebook. Inte någon vi umgås med utan bara hejar på och kanske småsnackar en minut. Jag upphör inte att förvånas över vad folk söker efter i jakt på vänner. Själv har jag valt bort facebook, det är för fragmenterat, och jag intresserar mig inte så mycket för ytlig kommunikation med gamla borttappade bekanta. "Jaha, och vad gör du nuförtiden?" Sen då? "Jag åt havrefras till frukost."

Vilket påminner mig om att jag borde äta frukost. Börjar med kaffe, surprise.