Drogätande

Snacka om att mat är ett bra lugnande medel. :/ Jag blir så mentalt rastlös när jag inte tillåter mig själv att äta hur som helst (obs! jag svälter mig inte, bara äter mer sansat), mer rastlös än hungrig. Suget efter kaffe ökar också kopiöst, det känns som det enda sättet att hålla mig under kontroll utom att dyka ner i stesolidburken, vilket jag avstår från. Ett rätt intressant experiment egentligen.

Glad för att jag hittade equalizern i iTunes (inte för att jag har letat förut).

Badare

Trevlig dag igår, träffade Mannens dotter, hennes man och barnbarnen. De är nere och hälsar på, sommarlov. Smågrabbarna är fem år, hur mysiga och skärpta som helst, men med en femårings gränslösa energi. Hur orkar de skutta och springa precis hela dagen? Och hur blir man så försoffad som vuxen? Tur att det fanns en pool för dem att busa i, vatten är alltid en hit. :)

Tyvärr blev jag som vanligt lite överstimulerad. De mentala bilderna, som en skräckfilmstrailer, satte igång på vägen hem. Inte så extremt, tack och lov, medicinen håller dem i någorlunda schack. Men jag upptäckte att jag började räkna. Får hålla koll på mig själv. Suck.

Fick ett telefonsamtal häromdagen. Jag och äldste sonen ska åka upp till min mamma i Södra Norrland i början av augusti. Det var X-trafik som ringde för att berätta att tåget skulle vara inställt och det gick en buss istället, vilken hållplats den skulle gå på. Service! Istället för att man ska springa där som en yr höna och leta. Pluspoäng för X-trafik!

Jag tittade på dokumentären om Queen igår kväll så jag sov sent, gick inte upp förrän 9.30 och har fortfarande knappt gnuggat gruset ur ögonen. Men nu har jag slöat i flera dagar så idag får det banne mig bli en promenad! Tänk om man skulle våga sig på att bada?

Tar kanske ett par dagar till för mig att komma igång och kommentera i era bloggar, men jag läser en del. <3

Signalstörning

Bip-bip-bip. Det är tidens melodi. Allt bippar. Micron, timern, stektermometern, tvättmaskinen. Nu bippar också våra nya tåg. En idog, långvarig ljudserie varje gång dörrar stängs och öppnas. Jag blir helt förvirrad varje gång. Har jag glömt något på spisen?

Tur att mobilerna numera kör med musiktrudelutter om så önskas. Jag lyssnar hellre på Shiny Happy People på repeat. (Denna har jag säkert bloggat förut men det är favoritversionen med bipolära muppar:)

Uppochner

Fann mig plötsligen tittandes på Melodifestivalen, något jag inte gjort på många herrans år. Lustiga låtar, ingen jag gillade så där jättemycket. Nä, det ska bli roligare med VM-final idag.

Känner mig konstig. Vill bara sova på dagen, inte på ett "jag vill slippa ångesten"-vis, utan "åh så mysigt att krypa ner under täcket". Det gör väl inget om det inte sabbade nattsömnen, jag är rädd för att trassla till det, vända på dygnet, tappa regelbundenheten (börja sitta uppe och vänta på soluppgången). Det brukar inte bli bra. I natt sov jag ändå nio timmar med pillerassistans så jag borde kunna hålla mig vaken idag.

Det kittlar i kroppen. Som en ballong som vill lyfta men förankras vid marken av kemiska tyngder. Vänjer man sig?

5-2

Heja Sverige! Ishockey-VM alltså. För att vara en någotsånär tjejig tjej har jag rätt manliga nöjen ibland. Kan svinga en sejdel och vråla "MÅÅÅÅL". Och inte har jag PMS heller. Vad det nu betyder (utom att jag är jäkligt glad att slippa).

Idag har jag diskat, lyssnat på Bridge over troubled water och Jesus to a child och gråtit. Jag är en sucker för sentimentalt tjafs. Tvättat har jag också gjort, annars inte ett skapandes grand. Dagen har bara gått. Inte ens ute har jag varit. Slött. Men skönt. Jag sov natten som var också, med lite kemisk hjälp men ändå, doktor A har tjatat och tjatat om sömnen. Nu ska här bli ordning och reda. Promenad imorgon. Inte äta nonsens.

Fast först en kväll med rosa bubbelvin och grönmögelost. Något hälsofreak blir jag knappast. Tänk om jag dör imorgon knall och fall och aldrig druckit champagne.

Pratbubbla

När jag gick ut för att slänga soporna hade grannen skottat framför vår lägenhet. Så snälla folk kan vara. :) Jag saltade framför hans, betonggolvet blir lätt isigt. Men det känns som länge sedan vi satt på varsin balkong och turades om att spela musik i sommarkvällen...

Har pratat med mina barn, bara så där om allting, katter och julklappar och ishockey. Har hällt upp lite bubbelvin, ekologiskt trevligt nog och fullt drickbart. Ska jag någonsin dricka vin ensam så är det ikväll. Lyssnar på min nya vän ipoden, jag har slängt in de 10+ GB musik jag hade på datorn, dyker upp sånt jag lyssnat på för länge sedan eller knappt hört alls.

Skojar med äldre sonen om hans studier, saker de ska läsa, men det påminner mig i tanken om att jag faktiskt gått i terapi i sådär tio år. Jag har så svårt att göra ett bokslut. Var det bra eller dåligt? Som så mycket i livet är det snarare ett trassligt nät än prydliga kolumner. På ett mänskligt sätt tror jag att det varit till nytta, att lyfta upp sina mönster och få någon annans syn på det, och därmed en chans att revidera sin egen. På ett annat mänskligt sätt tror jag att det förstärkt min känsla av misslyckande, av att inte riktigt göra mig hörd, i en sorts vetskap om att det inte berodde på ovilja hos motparten att lyssna utan de facto på att jag inte kunde förmå mig själv att träda fram. Jag grät aldrig i terapin. Aldrig.

Dystert, haha, jag är inte alls dyster ikväll. Finns det alls någon annan musik man kan lyssna på när man dricker bubbelvin än  http://ord2.blogspot.com/2010/08/vingar.html

Lyxkonsumtion

Tanken var att jag skulle träffa någon i Lund idag. Tack och lov hade jag vett nog att ställa in det igår kväll. Tröttheten efter resan kom ikapp och jag sov närmare 12 timmar. Har inte orkat med så mycket mer än att leka med min julklapp (en grön ipod nano 6G) och kolla in Mannens julklapp till sig själv, kom in lite extra pengar så det blev en fräck ny dator. Elektronik är kul!

Malört

Fastnade i minnenas arkiv d.v.s. gamla låtar. Ett album som hängt med mig en stor del av min tid som psykfall är Aimee Manns Lost in space. Det passar så utmärkt väl att gömma sig med under Region Skånes gula filt när man är inlagd och dels hopplös, dels hatisk mot en käck omgivning som vill få en att tänka positivt. Albumet består av trallvänliga små låtar om helt störda människor med störda relationer.

you paint a lovely picture
but reality intrudes
with a message to you
and it's real bad news
(Real bad news)

nothing fuels a good flirtation
like need and anger and desperation
(The moth)

all the perfect drugs
and superheroes
wouldn't be enough
to bring me up to zero
(Humpty Dumpty)

Ibland tror jag att jag aldrig hade stått ut utan liknande doser av bitterhet när det var som värst.

Sax

Plötslig våg av välbehag och energi. Användes till att diska, hahaha. Springsteens Badlands i lurarna. Blir lite sugen på att måla.

------------

Det blev: (och bekymra er inte med tolkning, jag ville bara känna på de färgerna)

Galen

En favorit på ett tragikomiskt vis.

Party

Jag började med ett glas vin och nu har jag grabbat konjaksflaskan. Eftersom jag är en för stunden ensam medelålders kvinna måste jag ursäkta mig (nej men normalt dricker jag aaaaldrig ensam, och särskilt inte konjak). Äter brieost och kex också, välförsett kylskåp. Jag ska dricka tills jag blir full, spela hög musik och skriva långa inlägg på diverse nätforum. Det känns bra. Min hjärna behöver en atomexplosion.

Stjärngubbe

Det är min blogg så jag får spamma den med youtube. :P



Ahh, minnen...

Vingar

Barnbidrag

Tänkte titta på något tv-program men har glömt vilket. Mannen jobbar idag och jag tyckte inte att jag hade någon anledning att gå ut (men jag har faktiskt klätt på mig ;)) Istället har jag suttit vid datorn, känt ett behov av att googla saker, och har tagit minsta frågeställning från andra som en ursäkt att googla ännu mer. I mellanstadieåldern ville jag bli bibliotekarie när jag blev stor - sexigt värre! :P Sedan ville jag inte bli något alls. Jag var en given nörd som barn - tjock (ja inte lika tjock som barnen kan vara nu, men lite rund), glasögon, bäst i klassen i allt utom idrott och syslöjd, lyssnade på P1. Ändå blev jag faktiskt inte mobbad, hade alltid några vänner. Ja, sen blev jag punkare och svartklädd och hade fler vänner. Synd att jag blev så deprimerad ibland, men det blir väl många unga. Lyssnade på Joy Division och Tolvskillingsoperan på tyska och åt Bridgeblandning. Det kunde nog ha blivit bra ändå om inte allt blivit så snurrigt sedan...

Stjärnstoft

Himlen slits mellan moln och klarhet. Tänk om man kunde få se himlen inatt, det var mulet igår, regn och åska, men det är ännu inte försent att se Perseiderna om man bara orkar vaka inatt. Det får bli som det blir.

Jag har 5 universitetspoäng i "Liv i universum". Ganska läckert tycker jag. Låter roligare än biokemi, fast det i princip är samma sak.

http://www.youtube.com/watch?v=5PSGhuT_gCk

---------------------

Ett par stjärnfall såg jag trots stadens ljus. Jupiter lyser stadigt och klart. Mannen kom hem inatt och mörkret är mjukt.

Tomhänt

Orden har gått och gömt sig. Litet psykbryt på psyket igår, Mannen redde upp situationen. Idag är jag hemma och solen skiner och jag känner hur energin försiktigt börjar bubbla upp. Önskar att tvättstugan varit ledig men den verkar väldigt populär nu sen den nya maskinen installerades så jag får ha tålamod. Jag tränade mig väldigt mycket på tålamod imorse, vaknade vid 3 men de ställer inte fram kaffe förrän 6, tre timmar utan "nu är jag vaken-koffein" men jag lyssnade på min ipod och nästan-läste Forskning&Framsteg. Förundrades över hur bra jag faktiskt kan vara på att vänta. Att det kan vara en aktiv handling.

Hushållsenergi

Nu har jag diskat och strukit 5 på morgonen. Kaffet är roligt att brygga och smakar underbart. Är ensam hemma så jag sjunger högt till musiken i hörlurarna som jag bär i ett försök att visa hänsyn mot grannarna, ganska missriktat då de antagligen mycket hellre skulle lyssna till originalversionen av Viva la Vida än min karaokeröst - tur att här inte är särskilt lyhört.

Jaha, jag ser det ju själv - kanske lite hypovarning. Det känns osannolikt. Det gör det alltid. Och det var bara några dagar sen sist. Så nej, det är nog bara en liten blipp. Men något har hänt med mönstret, dessa tvära kast och att jag faktiskt är mer tid i sträck uppåt än neråt (även om jag kan vara rejält dyster när jag väl är låg), jag känner inte igen det från förr om åren. Roligare än att vara en vandrande reklampelare för depression men jag är ändå lite nervös för att det ska balla ur helt en dag.

Ett par timmar kvar innan Mannen kommer hem. Det känns hemskt trevligt att inte känna sig ensam när jag är ensam hemma, men ändå tycka att det är tomt och längta. Fast den stackaren är säkert rätt trött och inte direkt på humör för en fru som skuttar runt som en hysterisk spaniel och vill bli aktiverad nu genast på en gång. Jag får tvångsplacera mig framför någon film så kanske jag somnar om. Och vaknar på något helt annat emotionellt ställe. A day in the life.

Nattamat

Cognac och Marabous mörka mintchoklad är en helt ok kombination. Jag har levt på godis, kakor och frukt idag. Och stekta champinjoner. Försöker titta på förra avsnittet av True Blood som jag har inspelat, men jag måste upp och röra på mig hela tiden. 

För att fortsätta på sömnspåret så känns det en aning hotfullt ibland att gå och lägga sig. Man vet aldrig i vilket tillstånd man vaknar upp. Tack och lov kommer jag sällan ihåg särskilt mycket av mina drömmar nuförtiden, tror det kan vara en medicinbiverkning, jag tycker det är ansträngande att drömma. Pålagrade bilder och tankar som man inte har bett om. Fast några gånger när jag varit lite uppe i det blå så har jag tyckt att drömmarna varit väldigt underhållande, som en cirkus i skallen. Talande katter minns jag särskilt en gång. Men i det stora hela är jag inte särskilt förtjust i att ha omedvetna processer på gång. Psyko H berättade en gång om en kollega som hade haft en hel del läkare och psykologer som klienter, någon av dem hade sagt "Jag har alltid trott att det finns ett undermedvetande, bara inte att jag hade ett." Lite så känner jag också...

Ibland blir mina fixa idéer lite jobbiga. Just nu har jag kommit på att jag vill ha en arbetsstol vid skrivbordet, nu när jag har ett rum att ha datorn i, istället för den vanliga typ köksstolen som jag sitter på nu. Det är förnuftigt i och för sig, skulle vara bättre för kroppen om jag kunde sitta tillräckligt högt och med stöd för ryggen. Men jag blir så ivrig, vill köpa nu genast på en gång. Det är nästan lite blå handduks-varning (internt skämt). Kollar Ikeas hemsida och försöker gissa vad som skulle funka, fast det givetvis är omöjligt utan att provsitta. Som tur är kommer nog Mannen att bromsa, att jag inte absolut måste ta det imorgon (som nu är idag), och jag kan ju inte få hem den utan att han kör bilen, har inte körkort själv. (Och kommer för övrigt aldrig att ta körkort, är livrädd.)

För stunden lyssnar jag bara på riktigt tacky gamla 70-80-90-tals hits. Går igång på Walking on sunshine och Final countdown. 

Om det fanns en röd tråd i det här inlägget så är den sedan länge borttappad.

Fotnot

En snabb blixt av medvetande: sitter fem en onsdagsmorgon och dricker min andra kopp kaffe, målar naglarna skalbaggssvartgröna och mimar med stora gester till All by myself - kanske borde ta det lite lugnt idag, haha.

Tänk om man vore en djävulssopp...

Hörselminne

Sov middag ett par timmar och bromsade in. Sömn är häftigare än stesolid. Inte värre än att jag fortfarande känner mig glad och nöjd.

Det blåste rejäla vågor idag. Fascinerande att vara stammis på en restaurang, det har jag aldrig varit förut, man kommer dit när det är mycket folk och får strax glada miner och ett fönsterbord med havsutsikt. Lax och saffransrisotto, sånt kan jag leva med.

Lyssnar på en samling 70-talshits. Många av låtarna suger, men det är intressant att ägna sig åt en stunds sentimentalitet - inte nödvändigtvis i betydelsen längtansfull, men känslosam, ja. Sån jävla tur att man slipper vara tonåring igen.